Det finns så mycket vi gör för att det förväntas av oss, för att det är det man ska göra. Så vi tar ett djupt andetag och plöjer på, för att det är det man gör. När det sen kommer till det vi behöver göra, det vi behöver prioritera, då uteblir vårt agerande. Motivationen är inte stark nog, vi har inte tid, vi orkar inte. Och det är inte så konstigt att vi inte orkar eller hinner när vi lägger energi och tid på vad vi tror vi behöver göra.
Jag föreläste på Nordea igår, en föreläsning som handlade om att hitta sitt varför, leva ett fullskaligt liv och framförallt – begränsa sitt liv för att ha utrymme för det som vi behöver. Ett flertal nej kommer leda till betydande ja:n. Att börja tumma på sina val för ett bättre hälsa och mående leder inte till något bra och det är tyvärr det första vi gör när vi ska börja implementera nya element i vårt liv.
Vi börja träna exempelvis. Det tar tid och kommer krävas mer av dig under en period framåt. Det många gör där är att de inte frigör tiden för det, utan lägger på en träningssatsning ovanpå allt det andra man har i livet. Man bygger ytterligare en våning på sitt höghus med våningar av åtaganden. Ett höghus som vi springer upp och nerför i allt mer rasande fart, för att hinna, för att åstadkomma. Och istället för att tillfälligt stänga igen en våning när det blir för mycket trappor så öppnar vi upp en till och en till.
Hur många våningar orkar vi egentligen och blir det så bra när energin försvann redan på tredje våningen?
World Mental Health Week behövs för att påminnas om allt det vi behöver skala av för att koppla på. Om höghusen som svajjar när det byggs på för högt och basen grunden krackelerar. Om vårt inre varför som behöver sättas i det främre rummet och att säga tack men nej tack till saker vi tror vi måste göra, när det enda vi egentligen vill är att dra på oss skorna och ge oss ut i skogen för att andas.
Glöm inte bort vad du behöver för att må bra.
Glöm inte bort att andas.