Klänning från Lindex (klicka här för adlink)
“Känns lite som Palm Springs..” sa hon där hon stod på andra sidan vägen och fotograferade mig när jag gick fram och tillbaka på gatan. Solen började gå ner bakom bergen och kastade gyllene strålade mot mitt hår som fladdrade i den svala vinden.
Vi blir klara. Nöjda. Ger varandra high five för bra bilder och hejjar på ett par löpare som med stora ögon tittar på spektaklet. “Är vi överklädda..?” Skrattar jag frågandes mot Louise och hör hur det rasslar om oss där vi går mitt på gatan. Smycken. Väska. Frasande klänningar. Vi är alltid överklädda. Var vi än åker. Från små gråa byar i England till träningsresort i Spanien. Och jag älskar det. Hellre överklädd än underklädd är mitt motto. Och det kan appliceras i allt. På allt.
Det är så otroligt lätt att bli obekväm och tro att man bryter någon osynlig klädkod för att man klär upp sig. Och det är synd, speciellt då ens egna mått för vad “klä upp” sig är kanske bara är en helt vanlig outfit. Jag landar ofta i den tanken när jag är någonstans och jag märker att vissa tittar på mig. Och jag önskar att fler vågade släppa tankarna på vad folk tycker och tänker. För helt ärligt talat – är det så farligt att bli uttittad för att man har gjort en effort?
2 comments
ÄLSKAR att vara överklädd, min familj tycker att jag ser rysk ut då jag tar på mig lite för mycket av allt, det är mitt tjusiga finska påbrå, vet att min mamma va likadan, hon stod med klackar och långa naglar i lekparken med alla dagbarn(jobbade som dagmamma).
YOU DO YO! 🙂