JOANNA SWICA

Sköna momjeans med hög midja, finns här!

Hur sjukt att vi redan är inne i mitten av november? Jag insåg igår att det bara är sex veckor kvar till jul och om bara 5 veckor så åker jag och L till Thailand. Det är så sjukt kort tid men samtidigt så känns det så långt ifrån för jag har så mycket som händer innan dess.

Denna veckan består mestadels av admin. Vi preppar inför La Pared med två grupper (jag kör två veckor, Louise åker hem efter en vecka med Steph) och förbereder släpp av nästa års resor. Jag varvar allt detta med uppstartsmöten för Stephanie, vår intern, som kör sin första vecka hos oss, coachavstämning med egna pt-kunder, uppdatering av egna kanaler, veckobrev till onlinegänget, redigering av bilder och mail. Alla dessa mail. Ibland känns det som att man tar ett steg framåt och två steg bakåt. Men det är så det är, precis som med träning eller relationer. De gånger man tror att inget händer, att man står stilla eller rentav backar. Det är då man ska hålla i. Det tar tid att bygga. Vi är så jävla inställda på att saker och ting ska hända fort. Nu nu nu. Jag vet, för jag själv älskar tempo. Men så sitter man där dagar som dessa och avtalar något som aldrig hade blivit av om man inte gjorde det där monotona arbetet som varken syns eller hörs. Som bara är.

Det är lätt att dras med i fyrverkerier och livet i fastlane. Men för att springa snabbt behövs upprepande färglösa blad som förlänge sedan slutade kittla. Men glöm inte bort att allt började någonstans. Och i början kittlar allt. Håll ut och håll i.

Jag ska alldeles strax beta av två coachavstämningsmöten till och därefter bege mig iväg för att fixa naglarna. Därefter håller jag runcampklass på Ignite och sen blir det en snabb middag med Kristin, Linda och Ullis. Dagarna går i ett och det är verkligen som att jag lever i en ständig check-lista just nu. Men det är okej, för jag vet att det bara är under en kort tidsbestämd period. Och det viktigaste av allt – jag har valt det själv.