Det vore en underdrift att säga att gårdagen inte var min bästa. Kändes som om jag hade en trotsig treåring på axeln och gruffade runt på olika möten som om det vore till världens ände jag skulle.
Jag vaknade vid sex och kände direkt att “näeee, det här var inte roligt.” Funderade ett par sekunder om jag inte skulle skita i löpningen, ja men ni ser ju själva vilken nivå det hela befann sig på, men kom snabbt fram till att bara för det ska jag springa en extra intervall. Så 12 km och x antal 2-4 minuters intervaller senare promenerade jag hem från gymmet och kände att jag hade gjort mitt för dagen. I wish.
Svidade om, åt frukost och gick sedan ner till min nya bankperson här i Sumpan som jag har bytt till och hade ett möte gällande privat och företags – biten framåt. Spillde ut kaffe över hela bordet, blev irriterad över alla steg som skall göras och undrade om det bara inte var bättre att förr när man var liten och lekte affär med låtsaspengar.
Vidare till nästa möte med min nya revisor Johan. Han är en skön prick så det gick bra. Däremot sprang jag på en mindre oskön människa på Linnegatan och fick hindra alla impulser från att skalla personen. Tröstade mig med att hon hade mössan ut och in. Sa inget och lät henne spatsera vidare med lappen mitt på huvudet.
Så var klockan plötsligt mer än den skulle, jag fick stressa hem, äta lunch som jag mirakulöst hade förberett i en matlåda under helgen och jobba undan mailen som bara växte. Bad ett företag som ville att jag skulle fronta en ny kampanj för “träningspiller” att vänligt men bestämt aldrig kontakta mig igen och tackade ja till ytterligare en föreläsning i vår. Det enda vägde upp det andra kan man säga. Packade därefter väskan och begav mig in mot Kronobergsbadet för att kicka igång inomhussäsongen tillsammans med Helena. Simmade 40 minuter, drog igenom passet vi hade uppsatt och kände därefter att nu fick det vara nog med klor och hårbollar. Tog ett telefonmöte på väg till Mindy, Elin och kakan och ägnade sedan middagen åt att bland annat diskutera årets Bachelor som inte är den skarpaste kniven i lådan.
Åkte därefter hem, åt ett paket syltkakor och somnade till Nashville.
Livets liv.
