JOANNA SWICA

Notera den 30 maj 2018 i er kalender, för det är dagen då jag helblekte mitt hår för första gången i mitt liv och blev stoppad 4 ggr på gatan inom loppet av en halvtimme av människor som tyckte jag var panghet.

Mm mm mm, om man inte hade hybris innan så fick man det definitivt idag.

Igår satt jag i Dejans stol på Björn Axéns salong på Birger Jarlsgatan prick 07:00 (så värt den tidiga morgonen) och klippte till håret innan Joanna tog över och fortsatte med med färgningen. Vi hade en plan och jag kunde riktigt se hur ivrig Joanna var att sätta igång. Det var nästan så att hon studsade på stället. Vilket hon senare under morgonen berättade anledningen till, vilket var enkel, hon älskade transformationen. Förståeligt ändå, det måste vara häftigt att kunna trolla med färg på det viset, speciellt utan att flå upp hårbotten på kunden. Vilket jag var lite orolig för då jag har hört skräckhistorier från när folk har blekt håret och antingen tappat hår eller bränt hål på huden. Inte så jättemysigt om man frågar mig och inte eller värt “vill man vara fin får man lida pin”. Kanske därför det tog mig 30 år innan jag vågade mig på en blekning. Och glad är jag över det då det inte alls gjorde ont. Jag blev lite röd i pannan vilket la sig några timmar efter och på ett ställe i hårbotten var jag lite öm, that´s it.

Jag lovade en att visa hur det gick till på stories, så här min transformation, steg för steg. Så nu kör vi!

Dejan började som sagt med att klippa till topparna, nacken samt tunna ut det då det verkligen har tjockat på sig. Vi bestämde att lämna lite längd nu när jag skulle bli blond så jag verkligen skulle få känna på hårfärgen. Dessutom trivs jag väldigt bra med att kunna dra bak det på detta sättet eller bakom öronen, det gör frisyren väldigt levande.

Första steget var att bleka rubb och stubb. Joanna använde L’Oreals nya blekning som bleker upp till 7 steg och även innehåller Lipidprotes som återfuktar håret. För när man bleker så tar man ju bort all fukt vilket med denna blekningen blev bra mycket skonsammare för håret som kändes mer färgat än blekt.

Jag såg mer gul ut än det ser ut på bilden, tänk er Boris Becker under sin storhetstid där frisörbesöken inte riktigt gick som de skulle. Men Joanna var helt obrydd och nynnade på. Sen försvann hon en stund och hämtade med kaffe åt mig innan hon fortsatte med nästa steg. Jaha, ja men allt är som det ska tänkte jag och lutade mig tillbaka i schamponeringen igen.

Efter tjugo minuter med den gråa infärgningen hör man hur Joanna börjar mumla “Såååå bra..sååååå braaaaaaaaaa” där ovanifrån. Jag öppnar ögonen, drar från telefonen och knäpper av denna bilden. Wait what what? Hur gick det här till? Jag ansluter och hör mig själv säga “såååååå bra”.

Efter lite fön och styling (vilket förövrigt tar max 5 minuter) så uppenbarade sig den här personen. Jag trodde aldrig, jag upprepar, aldrig att det skulle gå att bleka det till en sådan askig och kall nyans. Jag är så imponerad av Joanna, men även Dejan som är riktigt duktig på att klippa hår så det faller sig lätt att styla.

Ni skulle sett mig när jag gick ut från salongen. Minns ni scenen i Charlies Änglar när Ling går genom ett kontorslandskap och låten Heart Barracuda spelas? “Ooooh barracuda!” Exakt så. Damn, det var nästan så jag blev tänd på mig själv.

Mm..ser framemot imorgon. Mitt hår är alltid som bäst när det är lite skitigt dagen efter. Blir bäst styling då. Nej, måste sova nu. Så sliten efter kvällens tempotävling, mer om den imorgon. Hej!