JOANNA SWICA

Det är lite som att komma hem när vi kör in på vingården ca 40 minuter utanför Florens. Terreno som ligger belägen i en dal vid den lilla byn Greve har varit med oss från start och vi hejjar vant på personalen och kramar om Sofia som har blivit en god vän till oss båda. Sofia som bor och driver gården här nere välkomnar oss, som alltid med öppna armar, och vi insuper atmosfären med lyckliga leenden. Tredje året i rad och vi blir bara mer och mer förälskade i stället. Äntligen är vi här.

Världen har drabbats hårt av Covid-19. Framförallt Italien och vingården har haft det tufft, vilket märks av. Vi alla har haft det tufft. Detta är första resan sedan vi startade @friendcationse som inte är fullbokad. Jag och Louise har kämpat att hålla modet uppe när det har droppat av deltagare i sista stund. Ekonomin ställer till det. Rädslan över en pandemi hänger över oss och osäkerheten är ett faktum. Men det har aldrig varit en fråga om att ställa in. Inte om det är OK att åka. Vilket vi noga har kollat upp.

Men här är vi nu, vi anlände i går eftermiddag och tjejerna kommer som alltid en dag senare, det vill säga i eftermiddag. Det är en lite mindre grupp än vanligt, men vi är här. Vi supportar. Det är klart vi gör. För oss är alla partners viktiga och vi värdesätter relationer.

Vår resa kunde inte börjar bättre med hemmamiddag hos Sofia. Ost, vin och slutligen pasta på hennes magiska terrass där vi njöt av solnedgången över Toscanas lummiga kullar. Just ja, jag glömde 80 % pistage choklad. Herregud.

Sa jag att vi älskar mat?

Men hörrni, jag ska fortsätta jobba undan här och preppa inför att tjejerna kommer. Var nere i byn och åt frukost imorse samt handlade snacks åt tjejerna. Nu är vårt lilla hus redo för oss. Jag längtar. Och vet ni? Jag är så förbannat glad över att få resa med Friendcation igen och framförallt med Louise.

Hej så länge!