Att vara kvinna idag är inget jag vill hylla, inte heller få hyllningar för. Det är långt ifrån jämställt och om vi reser blicken från vad vi har och om vi istället riktar den ut mot världen så är det långt ifrån något jag känner glädje för. Det finns så mycket som skaver, så mycket som är bortom okej att hela jag skakar när jag tänker på hur vi än idag inte får bestämma helt själva. Detta är bara en av alla dagar jag gör exakt det jag vill göra. Och jag är smärtsamt medveten om hur priviligierad jag är. Internationella kvinnodagen är en viktig och ibland väldigt smärtsam påminnelse om att leva det liv jag vill. Jag gör exakt det jag drömmer om och väljer att omge mig med kvinnor som inspirerar mig.
Vi skämtade tidigare idag om det kändes oerhört coolt att hyra en hållkäften etage-våning, komma med en fullastad bil med otaligt med skidutrustning, gadgets och kameror och ägna dagarna åt att utbyte ideer, topptura, jobba, träna och hjälpa varandra framåt i jobbet. Att ha ett kreativt utbyte samtidigt som vi tar oss ann ny mark, njuter av livet och har zoom-möten med människor som befinner sig på andra sidan jordklotet. Vi filar på vårt mastermind och det är precis det jag vill bli hyllad för – mitt exceptionella mastermind. Inte för att jag är kvinna och gör. Inte för att jag är kvinna och ÄR.