JOANNA SWICA

“Ska inte du köra IM Kalmar om en månad…??!”
“Ja?”
“Ja..jag tänkte bara på att du dricker och pratar en del om prestation, går inte riktigt ihop?”

Jag vet att det sticker i folks ögon, jag vet det. Vetskapen om att något jag specifikt lägger upp kommer trigga igång en, tjugo eller inga alls reaktioner hos människor finns alltid där i bakhuvudet. Missförstå mig inte nu, jag delar inte med mig av mitt liv för att provocera, det har jag aldrig gjort. Jag har ingen planerad provokations-strategi likt fröken Löwengrip (som förövrigt gör det briljant). Nej, jag gör bara min grej och är mig själv, men det provocerar alltid någon. Och det får jag ta, för det är upp till mig hur jag hanterar det och om jag hanterar det. Jag tror de flesta glömmer det när de vrålar i försvarsställning att människor är “haters” och “avundsjuka” när de får mothugg och reaktioner på vad de sänder ut. Ja, de kanske de är, men du lägger fortfarande upp delar av ditt liv offentligt på nätet och vill att folk ska se, engagera sig och tycka någonting. Det är det vi vill innerst inne, varför skulle vi annars vara offentliga?

Så nej, jag tycker inte det är konstigt att folk har synpunkter att jag dricker, det får jag ta. Lika mycket som att dessa människor får ta att jag säger ifrån. Alkohol och träning har varit ett hett ämne så länge jag har varit aktiv och det kommer alltid vara det. Jag har inga synpunkter på om man dricker eller inte dricker. Många av mina vänner är helnykterister medan många andra dricker mer och oftare än mig. Alla får göra som de själva vill. Men det börjar bli tröttsamt att gång på gång få dessa kommentarer. Dessa kommenterar som “menar väl” men har en anklagande ton där man kan se hur ett finger pekas. Däremot uppskattar jag en vettig frågeställning som leder till en diskussion, det är berikande och leder ofta till acceptans och förståelse för hur andra fungerar.

 Att ta ett par glas till maten eller en, två drinkar ute är inget som påverkar mig, även om experter säger annat. Jag känner min kropp bäst och kan utan problem ha en trevlig kväll ute, komma hem i tid, sova 8 timmar och göra mitt träningspass morgonen därpå. Jag kan även spendera en hel kväll ute och bara dricka alkoholfritt, även om jag inte gör det särskilt ofta då jag tycker det är överjävligt att vara i festliga miljöer med fulla människor och man själv är nykter. Det är SÅ tråkigt. Jag tänker inte sitta här och bre på att man har lika roligt nykter, för det har jag inte. Det beror helt på sammanhanget. Är jag på en middag eller hemmafest, absolut. Då är jag mer än gärna nykter. Men ska jag gå ut och köra en riktig utgång, då spar jag hellre den till när jag kan dricka. För ja, jag tycker det är fruktansvärt roligt att festa.

Är jag omogen och oseriös nu?

So be it.

Men det är fortfarande jag som har tävlar och gör bra ifrån mig. Det är fortfarande jag som stiger upp halv sex och gör mina träningspass. Det är fortfarande jag som utvecklas och håller mig skadefri. Och det är fortfarande jag som har hittat min balans och trivs väldigt bra med att träna hårt och leva gott.

Och jag undrar, varför får män inte dessa kommentarer? De killkompisar jag har pratat med som har tagit några öl och samtidigt tränar hårt, de får aldrig någon kommentar om att de dricker. Klart grabben ska ha en öl liksom. Jag vill egentligen inte gå in på manligt och kvinnligt, för det handlar inte om det. Men tanken har slagit mig och jag var tvungen att vädra den.

För mig är det inte allt eller inget. Jag kan inte leva en asketisk livsstil bara för att jag tränar mycket. Det är inte jag och kommer aldrig att bli. Det är lite som när jag testade at bli helvegan två veckor. Det var seriöst de tråkigaste 2 veckorna i mitt liv. Samma sak när folk drar igång sockerutmaningar och vill att jag ska haka på. Nej tack, varför ska jag inte äta socker och ge mig själv förbud i flera veckor? Det har aldrig skadat mig? Jag kan utan problem dra ner på det och pausa intaget om jag vill det. Samma sak gäller alkoholen, det är inga problem att vara utan ett par månader och det är det en balanserad livsstil handlar för mig. Att ha kontrollen, kunna leva utan begränsningar och smaka på livets alla delar.

Så svaret på frågan är: Ja, jag ska tävla igen om 4 veckor och det kommer gå alldeles strålande med eller utan 2 glas från den där middagen en skimrande sommarkväll i juli. Det är liksom inte det som avgör. Inte för mig. Jag överlåter det för mina grymma vänner som är nere och pressar pall-plats tider. Har full respekt för avhållsamhet och att lägga upp sin träning och livsstil på sitt sätt. Vi har alla olika mål och sätt att leva sitt liv, glöm inte det.</p