JOANNA SWICA

Jag satt i soffan med datorn i knäet och började denna meningen säkert 5 gånger innan jag beslöt mig för att sluta tänka så mycket och bara låta fingrarna spela fritt över tangenterna. Det var nästan som att jag var lite nervös. Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade här inne och ska jag vara helt ärlig så har det varit skönt att inte göra det under dessa veckorna. Att ta ett beslut att inte göra något, stänga igen locket och stoppa in den lilla lådan med måsten längst längst in i garderoben.

Det var när jag satt i bilen på väg tillbaka till Leksand från Äppelbo jag kände det. Lusten. Längtan. Det där pirret. Jag satte igång kameran och började överföra bilderna från kameran till telefonen. Satt och pillade med bilderna en stund medan L körde i med radiosporten i bakgrunden. För varje bild som sparades ner formades ord i mina tankar. Jag började skriva mentala noteringar och ju närmre Leksand vi kom desto mer och mer formades mitt blogginlägg.

Vi kom upp till Leksand i måndagskväll och har spenderat julen med att sova till minst tio varje morgon, springa långpass, gå långpromenader och äta. Det blev en annorlunda och väldigt lugn jul. Något som för några veckor sedan gjorde mig lite nedstämd. Att inte få fira med hela min killes familj är såklart oerhört ledsamt men jag är trots allt glad över att vi fick till en mini-jul med hans brors familj. Jag är tacksam över att få promenera med hans pappa och jag är tacksam över våra små utflykter under veckan. Visst känns det fortfarande surt att istället för att åka till Sälen imorgon som vi hade bokat och planerat tidigare i höst kommer vi få åka tillbaka hem till Stockholm. Vi beslutade att avboka i början av december. Det suger som fan och jag har varit så jävla besviken. Men det är för det bästa och nu när jag ser hur mycket folk det är i fjällen under julveckan känns beslutet någonstans bra. Det hade inte känts bra (eller varit bra) att ta in på hotell däruppe nu. Istället åker vi hem imorgon och spenderar nyår i lägenheten med Louise och Alex. Jag ska spendera dagarna hemma med att fixa i ordning med lägenheten samt ha videoavstämningar med nya PT-kunder. Något som jag ser framemot. Det ska faktiskt bli väldigt mysigt att få spendera veckan hemma i lägenheten och varva några timmars jobb med lägenhetsfix och träning. Sova länge. Äta lunch i mjukisar. Bo in sig.

En av höjdpunkterna denna veckan har helt klart varit besöket hemma hos Stefan Andersson Krukmakeri. Jag chansade och skrev till honom på IG då L har är ett stort fan av hans verk och vi båda har beundrat hans tallrikar som han har gjort åt Restaurang Frantzen. Så jag tänkte – hey, det är 15 minuter från Leksand. Jag skriver till honom. Och 10 minuter senare hade jag ett svar att vi var välkomna förbi om vi ville. Så vi åkte dit, blev visade in till hans studio och köpte på oss några helt fantastiska skålar, muggar och tallrikar.

Jag ser så framemot att få dricka mitt morgonkaffe på måndag.

God fortsättning, vi hörs snart igen.

Kram,