Just buy the freaking bag! Eller?

Jag får en del frågor om vad jag anser om att lägga pengar på väskor, 99 procent av frågorna är ställda i ren nyfikenhet men då och då smyger det in en liten pik. Oftast kopplat till att folk som lägger stora summor på någonting specifikt är dumma i huvudet. Jag tänker såhär:

Är mina räkningar betalda? Ja.
Har jag lagt undan det jag ska för månaden på sparkonton? Ja.
Är mina aktier stabila? Mja, men de kan bli. (Damn you Oscar Properties)
Har jag pengar så jag klarar mig vid eventuell oväntad utgift? Ja.

Dåså. Buy the freaking bag. Eller skor. Eller resa. Eller sjurätters middag på Franzten. Eller Cykel. Eller vadfasiken man nu vill ha.

Min första märkesväska jag köpte var en Rebecca Minkoff, den sålde jag dock bara någon månad efter inköp för att jag hade hittat ett par skor jag hellre ville ha. Jag förlorade 300 kr på den dealen men det var det värt och känslan av att köpa något riktigt dyrt utan att få äta nudlar i ett halvår var oerhört tillfredsställande. Nästan lika tillfredsställande som när jag var 18 år och köpt mina första True Religion jeans för mina drickspengar som egentligen skulle gå till hyran. Låt oss säga som såhär, jag hade ingen checklista på den tiden utan pengar var som vodka på den tiden – förbrukningsvara.

Men sådana perioder behövs också, annars hade man inte suttit där man är idag. Visst, man kan fortfarande bli bättre på att spara men jag vill inte heller spara allt på en hög och inte leva livet här och nu. Sen om det innebär att leva för stunden när man köper en väska, resa eller äta en alldeles för dyr men desto godare middag ute – ja det beror helt på. Det viktigaste för mig är dock att jag har minst en investering vilket är en bostadsrätt och att mina lån varje månad krymper.

När vi ändå pratar väskor så tänkte jag visa mina tre absoluta favoriter som jag aldrig kommer göra mig av med. Den första är min lilla korallfärgade Gucci Soho Mini som jag spontanköpte för 1,5 år sedan på Köpenhamns flygplats. Klockan var 08:30 på morgonen, det var julafton och vi stod inne på Gucci för att köpa skärp. Då säger expediten att de har 30 procent på utvalda väskor och tar fram denna godbiten.  Jag testar den och kalkylerar snabbt i huvudet vad slutsumman skulle bli minus tax och procenten. Det landar på 3.500 kr och jag hör sedan hur jag säger att jag tar den. Motivering? Det var julafton och jag skulle aldrig hitta den för ett sådant bra pris igen. Dessutom så var det love att first sight vilket nu 2 år senare har visat sig stämma då jag har använt den väskan nästintill dagligen.

En annan kärlek i mitt liv är denna svarta väskan från Chloé. Det är en Fayé i medium modell och här var köpet inte lika spontant som med min Gucciväska. Jag la undan 1.500 kr varje månad i 6 månader och testade den säkert 50 gånger i olika butiker. Sen en dag, jag tror det var en torsdag för ca 2 år sedan, hoppade jag av på Östermalmstorg efter jobbet och gick med bestämda steg till Nathalie Schuterman där jag stod på en väntlista på väskan. De plockade fram väskan, jag testade den flera gånger i olika vinklar och gav dem sedan mitt kort. Det jag däremot minns var hur jag kvävde en fniss när jag tryckte OK på summan som jag visste skulle få min mamma att fråga om jag var riktigt frisk. Men än idag är jag hur nöjd som helst med mitt köp.
Sist men absolut inte minst så har vi tillskottet i familjen. Nämligen min efterlängtade Louis Vuitton Keepall 60 som jag visste skulle bli min när jag fyllde trettio. Nu hann jag dock inte köpa den själv (planen var att efter en vinlunch med extra allt på min födelsedag traska över till butiken och köpa den) utan Calle hann före och köpte den åt mig i födelsedagspresent. Det är en perfekt weekendbag som rymmer allt och jag är riktigt glad att jag bestämde mig för den mörka mer maskulina färgen än den traditionella ljusa. Denna passar mig perfekt och jag är så oerhört glad över den.

Nu är siktet inställt på antingen större väska med axelrem där datorn får plats. Jag använder min svarta Celine Cabas flitigt men den kan man tyvärr inte hänga på axeln. Har spanat lite på Loewe, Celine, Gucci eller Acne. Får se, har inte direkt bråttom och ju längre tid jag tar på mig att bestämma mig desto mer hinner jag spara. Har dock redan börjat lägga undan till en 35 års present till mig själv. Den börjar på C och slutar på EL.

För att summera, det finns så ofantligt mycket man kan lägga pengar på, eller inte lägga pengar på. Vill du och har du råd så varför inte, andrahandsvärdet är bra och man kan alltid sälja vidare om man tröttnar på den. Samma sak gäller för cyklar, men det är en annan historia. Hej!

0

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *