Igår var jag ynklig. Vaknade vid 5 tiden med flimrande huvudvärk, illamående och ett humör som bara ville be alla att hålla käften. Tackade min mamma i tysthet för det fina arvet hon hade gett mig i form av hennes migränanfall och åkte sedan med släpande fötter till dagens första möte. Sekunderna innan jag steg in rättade jag till håret, drog på ett leende och sa åt mig själv att skärpa mig. Två timmar är ingenting när jag resten av dagen kunde sitta mitt tysta rum på jobbet och jobba i lugn och ro.
Trodde jag.
Kontoret bredvid gick loss med en jävla borr med jämna 30 sekunders intervaller. Kändes som att hela väggen skulle ramla in. Fantastiskt. Som om livet inte vore nog tänkte jag bittert och klickade upp ett mail innehållandes väldigt mycket siffror och kände…naaaj nu är livet tamejfaaen inte roooligt.
Vid fyra kastade jag in handduken och begav mig hemåt. Då hade huvudvärken bytts ut mot trötthet och nedstämdhet. Som jag skrev på Instagram igår finns det två alternativ för mig i dessa lägen. Sova eller blåsa ut kroppen totalt. Jag har på senare tid lärt mig att tyda signalerna och mått oerhört bra av att köra ett håll käften konditionspass där en enda sak står i fokus – att bli så trött så möjligt. Det är som att alla spänningar släpper och följer jag bara upp passet efteråt med ordentligt med mat och sömn direkt – då vaknar jag 99.9% av fallen upp dagen efter och mår helt fine.
Så jag bokade på mig på 60 minuters spinning vid halv sex, vände på mig mitt brickpass och tog löpningen före cyklingen då jag var på gymmet redan fem och nollställde sedan alla tankar i 90 minuter.
a) 1 km uppjogg , 1 km 5.00, 1 km 4.30 – 10 backintervaller x 40 sekunder 5.00 tempo.
b) 60 min spinning där jag körde mitt egna upplägg med som bestod av 10 min 70% av max. Därefter gick jag på mina tröskelintervaller 4×8 min (160-170 puls) med 2 min aktiv vila (140 puls) mellan. Avslutade med att cykla i “jogg and talk” tempo.
Total jävla mayham.
Det är ett jobbigt pass och jag hade definitivt inte kört det om jag jag inte kände att kroppen var med mig. Men det var den, det var “bara” huvudet som spökade och tröttheten från dålig sömn dagen efter.
Vid halv åtta var låg jag i sängen och efter att ha svarat på ett par mail och plöjt Instagram i några minuter så släckte jag lampan och vaknade upp imorse med en betydligt bättre feeling.
Idag ska jag plöja mig igenom 1500m i en kall bassäng på Kronobergsbadet. Känns som jag ska ut i krig.
Hepp!
5