JOANNA SWICA

”Åååh kan inte du skriva mer om din yrkesroll! Vad du tänker kring karriär och din feeling på jobbsituation nu… Är du lika målmedveten och härligt inställd på arbetsplatsen som när du tränar? Vad har du för jobb-drömmar, om du har några? Så många frågor men jag vill liksom flytta in i din hjärna, haha. Du är så fascinerande! Stor kram!”

Hej Elin,

Vilken rolig fråga och det är inte varje dag man blir kallad för fascinerande. Vad glad jag blir, tack! Jag har fått en del frågor om vad det är jag egentligen jobbar med vilket är helt förståeligt då jag fram tills de senaste månaderna inte har skrivit eller pratat om mitt jobb. Detta är av den enkla anledningen att jag har velat hålla isär det och mina sociala medier då jag inte har velat att det på något sätt ska påverka mitt jobb. Missförstå mig rätt när jag skriver ”påverka”. Jag är väldigt stolt över det jag har byggt upp på mina sociala medier och allt jag postar och någonsin har postat står jag rakryggat för. Lika stolt som jag är över mitt yrkesliv, mina olika arbetsplatser och allt jag har uträttat och kunskapen som har växt i takt med åren som har gått. Men jag har helt enkelt varit försiktig och väldigt noga med att inte låta något påverka mitt ”yrkesliv”.

Men jag tänkt om och börjat lossa lite på det då jag märker att många ställer frågor hur det är att jobba inom försäkring/bärgnings-branschen och är genuint intresserade. Jag har även fått förfrågningar att hålla föredrag kring motivation och personlig utveckling från forna kollegor etc. Ser det lite som en chans att kunna inspirera fler att söka sig inom just den branschen jag är inom just nu samt visa att man inte behöver ha ett kreddigt jobb som det just nu känns som att var och varannan människa har ångest över idag för att de inte har. Pratade med en tjej häromdagen som var nedstämd över att hon var socialpedagog. Anledningen till hennes ångest var att det inte var lika ”häftigt” som de personer hon följer på Instagram. Det var som att anledningen till varför hon en gång sökte sig in till skolan, hennes längtan att hjälpa barn och ungdomar och hennes passion för just det yrket hade försvunnit på vägen och hon hade tappat bort sig bland flådiga afterworks, spejsade kontor och påkostade konferenser. Det var som att allt detta hamnade i skymundan, trots att hon egentligen älskade vad hon gjorde och var riktigt grym på det. Det kommer alltid finnas jobb som är ”häftigare” än andra, det går inte att komma ifrån. Men vet ni vad som är riktigt häftigt, att vakna på morgonen utan ångest och trivas med vad man gör. Vare sig man är platssättare, advokat, egen företagare, revisor, PR-konsult eller vårdbiträde. Det spelar ingen roll vad man gör när man själv är helt trygg i det och gör sin grej.

Så vad jag gör jag om dagarna?
Hm, låt mig försöka sammanfatta det så enkelt så möjligt. Jag jobbar med Nätverket på SOS International. Nej nej, inte SOS Alarm som 98% tror när jag säger företagsnamnet. Erkänn att du också tänkte det. Vi erbjuder White label-tjänster för våra kunder och jobbar aktivt framåt inom bland annat bilbranschen som just nu befinner sig i en väldigt spännande fas. SOS International är dit du vänder dig om du exempelvis blir sjuk i utlandet och behöver assistans/hemtransport, vi hanterar även bilbärgning och andra bil-relaterade ärenden runt om i världen. Jag jobbar främst med Sverige och Norden, men det händer att jag är inblandad i några enstaka ärenden runt om Europa med. Förutom nätverket så jobbar jag med inköp/upphandling av tjänster som gör det möjligt för larmcentralen att hjälpa till med hyrbil, taxi och hotell efter att dom har fått hjälp av oss med bärgning. Vår larmcentral ligger i Mörby Centrum där ca 140 personer idag jobbar och det är även där vi har vår trafikledningscentral för bärgningsnätverket i Stockholm.

Det är den korta och enkla versionen av mitt jobb. Sedan tillkommer det en del projekt, utbildning av larmpersonal och eventplanering för olika kundevent.

Mina dagar är olika från dag till dag, de är krävande, utmanande och jag lär mig oerhört mycket, speciellt om ämnen jag aldrig trodde jag skulle vara i närheten av att snudda vid. Jag menar, jag kan med lätthet peka ut vilka bärgningsbilar som behövs för olika jobb, är numera rätt hajj på bilar och transporter, kan urskilja en TMA-bil på långt avstånd på en motorväg och skulle vilja säga att jag är rätt kompetent gällande de olika hyrbilsföretagen i Sverige. Vem trodde det för 2 år sedan? Jag är fascinerad av branschen och tror definitivt min utbildning  som jag har i grunden samt mina tidigare jobb har banat väg för det jag gör idag. Visst, jag kanske inte jobbar med exakt det jag utbildade mig till, men jag har plockat delar och satt ihop det till någon form av konstellation som har gjort mig mångsidig och framförallt – villig att lära.

Hur jag tänker gällande min karriär?
För några år sedan var jag mer betagen av min karriär. Jag var fullt inställd på att klättra på karriärstegen och tjäna bra med pengar. Den inställningen är idag något mer avslappnad och jag har under de senaste två åren hittat ett lugn och en trygghet dels i mig själv, men även i mitt förhållande till min arbetsplats och hur jag vill leva mitt liv. Självklart vill jag fortfarande tjäna pengar, det ska jag inte hymla om. En bra ekonomi gör det möjligt att exempelvis leva den livsstilen jag vill och jag tänker inte hyckla och säga att pengar inte gör en lycklig, för på ett sätt så blir jag ju lycklig av mina resor, tävlingar och goda middagar. Och allt sånt kostar pengar.

Men det är inte allt och nuförtiden värdesätter jag tid lika högt, om inte mer än pengar. För mig är det otroligt viktigt att kunna vara flexibel och bestämma över min tid själv. Jag brukar ofta skämta om att min själ sakta men säkert skulle självdö om jag skulle bli tvungen att stämpla in och ut på minuten varje dag. Det ligger en stor dos av allvar i det. Jag hade inte mått bra av det och min kreativitet, entusiasm och energi hade försvunnit i takt med att kedjan till skrivbordet hade dragits åt. Idag värdesätter jag frihet och att kunna styra min egna tid mer än att klättra på karriärstegen. Jag har ett jobb som möter mina behvv, är förstående och går att resonera med. Visst önskar jag att min tjänst innehöll fler restimmar än vad jag redan har och visst kan jag önska att kontoret inte låg utanför stan. Men det är små saker jämfört med vad jag faktiskt redan har. Det är lätt att titta sig avundsjukt omkring och önska man hade en mer roligare, spännande och ”lyxigare” tjänst, det är även lätt att bli hemmablind och inte uppskatta det man har. Det är absolut viktigt att vara krävande och veta vad man vill. Att inse sitt egna värde och hur företaget gynnas av närvaron och alla de timmar av dedikation man faktiskt lägger. Men det är också viktigt att stanna upp, lyfta blicken och klappa sig själv på axeln. Se vad man har lyckas åstadkomma, eller kanske håller på att åstadkomma. Se framåt istället för neråt. Se möjligheterna och framförallt – våga kommunicera sina önskemål och idéer.

Jag skulle påstå att jag är lika målmedveten på jobbet som jag är med min träning. Det är dock i en lugnare form. Har jobbat mycket med min otålighet och viljan att göra saker fort och i ett högt tempo. Viljan att högprestera och göra mitt bästa, och framförallt alltid vara den man går till och får saker och ting fixade oavsett tid på dygnet. Det har inte gått över en natt, men idag är jag betydligt lugnare i min roll, jag tar mer tid på mig och delegerar bättre samt är bättre på att faktiskt inte säga ja till allt. Min enskilda prestation kommer inte få företaget framåt och man är alltid utbytbar. Och framförallt  – jag gör ingen nytta om jag totalt bränner ut mig själv.

Mina framtidsplaner just nu är att försöka jobba mer kvalitativt med mina sociala medier och fortsätta bygga min roll och min kunskap på SOS International. Det är absolut möjligt att göra både och. Jag hoppas även kunna forma min roll ännu mer och kunna jobba lika flexibelt som jag gör idag, om inte mer. För mig handlar det inte om att klocka arbetstider, då jag vet att jag någonstans alltid kommer jobba mer än mina 8h per dag. Detta även om jag inte alltid sitter på kontoret under dessa timmarna. Jag har liksom inga problem att öppna datorn på kvällarna för att kolla upp lite grejer om jag får ett jobbsamtal, svara på mail etc. Och det är heller ingenting som jag räknar in i min jobbtid, varför skulle jag när jag kan komma in senare de dagarna jag har något ärende/event/möte på morgonen eller kan jobba hemifrån och ta en längre lunchbreak för att träna, vilket jag enkelt kan ta igen på exempelvis kvällen. Allt handlar om ge och ta, och jag har inga som helst problem att ge mitt jobb 200%. Bara jag vet att de backar mig och uppskattar det jag gör samt att vi har en ärlig och öppen dialog.

Men det är klart, drömmar har man alltid och jag ska inte sticka under stolen att jag drömmer om ett jobb där jag kan spendera vissa månader utomlands. Som jag kan kombinera med resor och mat. Där mitt stora intresse, träning och hälsa, kan samsas med det jag gör idag. En hållbar livsstil. Där projektledning, koordination av tjänster, coachning, nätverk och kommunikation är en del av dagarna. Det är klart jag drömmer om det. Och det finns egentligen ingenting som säger att det inte skulle vara möjligt. Kanske inte just nu, men vem vet om 5-10 år? Jag vet inte vad som händer i framtiden och jag behöver ingen exakt plan, hade jag haft det så hade jag aldrig varit där jag är idag. Och jag trivs väldigt bra med var jag är idag. Så jag fortsätter hålla mina dörrar öppna och ser till att gnistan håller i sig.

Ska fortsätta jobba undan lite nu, sitter på Arlanda och väntar in min chef. Vi drar till Prag om någon timme för 4 dagar konferans och besök på larmcentraler som vi jobbar med. Ser framemot lite sol, miljöombyte (och nu menar jag inte land då det knappt är 12 timmar sedan jag lämnade Dublin, utan arbetsmiljö) och nya kunskaper.

Uppskattar ni sådana typer av inlägg? Vad vill ni läsa om mer? Stor kram, hej!