Godmorgon. Ligger i min säng på mitt hotellrum i centrala Kalmar och tittar ut över takåsarna. Bor i ett mysigt hörnrum ut mot sidogatan som leder in på torget där målrakan till ett av världens bästa lopp, IRONMAN Kalmar, är. Det är en märklig känsla att vara här. Förra året så var jag blåslagen, utmattad och skör. Men med en enda tanke – att genomföra. I år är jag utmattad av andra orsaker men långtifrån skör. Snarare mätt. Det står mig upp i halsen.
Och vet ni? Beslutet att skjuta på min start känns bra, jag trodde det skulle vara jobbigare att gå runt på området och träffa alla förväntansfulla vänner och bekanta som ska köra. Men nej, det känns helt okej. Jag har gjort loppet en gång redan och har ett flertal andra lopp i bagaget. Jag kan det här. Nu är det dags att göra det här lite smartare. Och denna gången är det smartaste att vänta.
Om några timmar tänkte jag springa en lätt men lite längre runda med Oscar, min höft styr, men den mår bra av rörelse. Sen tänkte jag försöka hitta ett gym och köra styrka. Förutom det så är det inte mycket som står på agendan. Supporta Alex, Niklas och resten av kompressionsmaffian som är här nere. Och sova. Jag ska fan sova.
2 comments
Klokt – och stort – att låta känslan styra. Inget är viktigare än det i långa loppet. Njut av atmosfären och allt det som är runt omkring!
Tack Sara. Ser framemot vår lunch nästa vecka. 🙂