Medan halva Stockholm antingen befann sig i skärgården (läs Vaxholm precis vid den tidpunkt när vi skulle köpa lunch) eller i någon park för att fira nationaldagen rullade jag och Karin ut från stan i den friska vinden. Vi klarade oss med livet i behåll den första biten där det märktes att folk var lediga, jäklar vad vi fick stanna,stoppa, gasa,bromsa innan vi slutligen nådde ut till Nacka och kunde börja trampa på mot Gustavsberg. Efter ca en timme började det roliga då landsvägen förbi Siggesta Gård mot färjeläget över till Rindö bjöd på riktigt snabb cykling.
Efter en kort tur med bilfärjan över till Rindö bytte vi cyklar då Karin ville testa monstret som jag numera kallar min Canyon. Jag fick cykla landsvägshoj ett par km och betrakta min kärlek på avstånd. Måste säga att hon gjorde sig väldigt bra på tempohoj och det var en fröjd att se hur fet cykeln är i rörelse när man själv inte sitter på.
Väl framme i Vaxholm tog vi sikte på Hembygdsgårds Cafet vilket som sagt resten av Stockholms Kommun hade gjort. Men som de krigare vi är, man blir ju rätt härdad som cyklist, lät vi inte det sänka humöret och hann knipa sista platsen i solen. Eller ja, den sol som fanns, för jäklar vad kyligt det var när den försvann bakom molnen. Jag hade såklart inte tagit med armvärmare och fick låna Karin par när vi cyklade hemåt. Det är sådana stunder man är riktigt osugen på att sätta sig på cykeln igen, man vill liksom stanna kvar med sin kaffekopp, kaka och bara hänga. Vetskapen om att man har 50 km hem samtidigt som huden knottrar sig av kyla är sådär.
Cyklingen hem från Vaxholm via Bogesund gick bra. Sista raksträckan på 10 km låg vi och pressade i 39-40 km/h och det kändes sjukt bra i benen. För varje dag som går blir jag mer och mer förälskad i min cykel och alla känslor som kommer med när man sätter sig på den. Vissa dagar känns det rent ut sagt piss medan andra dagar är euforisk lycka. Ett cykelpass kan innehålla så många olika känslor att man börjar fundera på hur många multipla personligheter man egentligen har.
Vi snurrade bort oss lite i Täby men hittade efter en stund rätt och efter ca 5.5 timme (total cykeltid 4h) var vi tillbaka igen på Kungsholmen. 100 km rakt in på cykelkontot, tack för det och tack Karin för ett som alltid utomordentligt cykelsällskap.
0