För en tid sedan hade jag en frågestund på min story där flera av er frågade om jag inte kunde dela med mig om situationer som inte har känts helt rätt.
Jag har varit aktiv i Sociala Medier länge, men jag räknar ”professionellt” i ca 3 år för det är då jag började få samarbeten och signades av Reebok. Så det är en bra måttstock. Det har hänt en hel del under dessa åren och jag har lärt mig oerhört mycket. Det är en fördel att ha skinn på näsan men jag tycker även att vissa naiva beslut som kanske känns lite pinsamma nu i efterhand har varit bra. För hade jag inte gjort de där misstagen eller naivt trott att personer hade velat mitt bästa så hade jag inte lärt mig något och varit där jag är i dag. Jag tror stenhårt på att allt man gör i livet leder till nästa dörr, allt hänger ihop och kopplas samman i en kedja som länkas ur eller länkas på beroende på vilken länk man väljer.
Ett exempel på en sådan situation som idag får mig att skaka på huvudet och fortfarande bli lite irriterad är en incident som hände för lite mer än ett år sedan. Jag blev kontaktad av en kvinna som jag hade träffat några gånger privat via en gemensam bekant. Nu kontaktade hon mig i ett jobb-syfte och bjöd in till ett möte med det nya företaget hon hade börjat jobba på. Detta var en organisation som jobbade med viktiga samhällsfrågor som vävdes ihop med sport och hälsa.
Efter ca 20 minuter in på mötet spred sig en bitter eftersmak i munnen på mig och jag insåg att jag inte var där i egenskap av ett potentiellt jobb. Jag var bara där för mina kontakter inom branschen och för att rätt och slätt pumpas på namn och gratistips om huruvida marknadsföringen skulle läggas upp.
Efter ytterligare 10 minuter avslutade jag min kaffe och började plocka ihop mina saker. När jag fick frågan om jag inte kunde maila över en lista på potentiella kandidater för ett par uppdrag samt lite tips om hur jag skulle lägga upp arbetet så var jag så förödmjukad att jag bara log svagt och sa att vi fick höras per mail (vilket vi inte gjorde). Sen gick jag ut och undrade vad fan som precis hade hänt.
Hade det varit idag hade jag tagit kontroll om situationen direkt och erbjudit mina tjänster samt tydligt talat om min timtaxa samt vad mer jag hade att erbjuda. Men jag hade framförallt satt ner foten direkt och ställt frågan: Vad är syftet med mitt besök egentligen?
Jag är glad gör det mötet idag. Det lärde mig mycket och jag har alltid haft den känslan som jag kände under mötet och haft den som ett riktmärke för vad som är rätt eller fel.
Gud fick verkligen samma känsla i kroppen bara av att läsa om det! Typ man känner sig dum som är naiv men egentligen så är det ju bara fint att vara helt ”ren” i sina känslor och bara tror att saker är vad de utger sig för att vara. Att man inte alltid ska behöva vara på sin ”vakt”. Bra lärdom och tack för att du delade med dig!:)
Ja men exakt! Jag kände mig så jävla dum och blåögd. Skämdes massor trots att det inte är JAG som ska skämmas.