JOANNA SWICA

Känns som att jag har varit vaken hur länge som helst. Vilket jag nu när jag tänker efter har, men dagen känns liksom oääändligt lång då jag började jobba direkt när jag vaknade vid sex. Anledningen till det tidiga morgonkontoret är att jag och Louise sitter (i skrivande stund) på tåget mot Gävle då vi ska medverka på bransch-AW/panel där vi ska prata Sociala Medier, vårt nätverkande och hur vi jobbar. Kommer berätta mer om kvällen imorgon, är så oerhört spänd och ser framemot kvällen. Tänk så kommer ingen som har anmält sig? Tänk så får jag blackout och börjar svära i var och varannan mening? Tänk så börjar jag paniksvettas? KAN jag ens något om sociala medier?

Jo, men det kan jag.
Svett är OK.
Svordomar med.
Kommer ingen betyder det mer champagne åt mig.

Det löser sig, det gör det alltid.

Jag är tacksam över att jag kan strukturera dagen så att jag kan jobba hemifrån, från tåget och slutligen off-site från hotellet i Gävle. Det gör att jag i lugn och ro kan förbereda mig för kvällen och inte känna någon stress. Jag menar, allt jag behöver är en dator, uppkoppling, mobiltelefon och min “to-do”-lista över veckan. Så det är oerhört skönt att kunna ha den möjligheten. Men framförallt tilliten till mig själv och min disciplin. Dock fick jag ställa in min träning i morse just på grund av jobb men samtidigt handlar allt om prioriteringar och det är viktigt för mig att känna att jag är i fas med mitt jobb och att jag hinner med det jag ska. Det är ett givande och tagande. Vilket är rättvist och en hållbar jobbmiljö som har en stor del i min glädje till att just jobba.

Måste fortsätta här nu, men vi hörs – önska oss lycka till! Hej!