LEVER BLOGGAR FORTFARANDE?

Varför bloggar jag ens om jag redan har en kanal som jag uppdaterar? Ska jag svara ur en professionell eller egoistisk synvinkel? Jag kör båda.

Att lägga alla alla ägg i en korg har aldrig riktigt varit min grej, vare sig det kommer till träning, jobb eller vem jag är. Och det är lite så jag känner inför Instagram, som har svajjat rejält under den senaste tiden, vilket såklart gör mig och många andra rätt nervösa – för vad händer om man blir kapad? Ens konto stängs ner? Algoritmen beställer sig för att rata en totalt? Allt man har byggt upp kan vara över inom några sekunder och det är någonstans det som har drivit mig framför de senaste 1-2 åren. Jag har fokuserat på att bygga upp något mer än bara Instagram och har väl någonstans känt en trygghet i att bland annat äga min hemsida där ingen annan än jag styr över vad som kan hända. Vetskapen att 6 år jobb, all tid, den man “är” styrs av någon annan än en själv.

Instagram är inte längre min huvudsakliga kanal även om den är en stor del av mitt företagande. Men under de senaste åren har min online-coaching vuxit sig väldigt stark liksom Friendcation som numera är ett av mina starkaste ben i mitt företagande. Jag marknadsför knappt min online-coaching då jag i princip har varit fullbokad det senaste året och då 80% av mina kunder förlänger vill jag heller inte ta in för mycket nya då jag vill koncentrera mig på de jag har. Det har varit skönt för mig att separera coachingen från min instagram, för även om jag skriver om träning så är det inte en kanal för försäljning av mina tjänster. Det är jag idag väldigt glad över.

Nu kommer bloggen aldrig ha de siffrorna de en gång hade, men det är en plattform som jag inte riktigt tror har dött ut riktigt så pass mycket som folk under en längre tid har sagt. I en tid där media konsumeras allt fortare och vi scrollar förbi innan vi ens har hunnit läsa klart sista ordet på en mening lång caption under en bild så känns det skönt att ha en oas av lugn. Många av mina inlägg läses fortfarande av tusentals människor som söker efter ett specifikt ämne. Jag har 2-3 år gamla guider som trendar och avtrycket lever kvar längre än en reel som vi ser 1-2 gånger innan vi går vidare till nästa och snart har glömt vad vi egentligen kollade på. Instagrams alltmer tydliga förvandling till en videofrämjande plattform har inte mottagits helt väl av många av användarna och jag förstår det.

Nu säger jag inte att jag kommer sluta med Instagram, absolut inte, det är min främsta plattform som är en av mina inkomstkällor, men jag tror att bloggen har lite mer kvar att ge. Jag märker en förändring i folks beteende och inställning när det kommer till bloggar. Allt fler tar upp sin plattform igen och många av mina branschkollegor märker en tydlig höjning av befintliga men framförallt nya besökare på sina bloggar. Jag är inte helt klar med hur jag ska forma sajten ännu, men jag har lite tankar och det involverar även rörligt material. Men som jag skrev häromdagen så känner jag mig fram. För i slutändan så måste det kännas bra.

När det kommer till det egoistiska planet är så förklaringen enkel, att skriva är på många sätt förlösande och det känns väldigt bra men framförallt motiverande att se hur människor dag efter dag klickar sig in och faktiskt vill läsa ens ord. Jag och Louise pratade om just detta idag och vi kom båda fram till att det känns som att man har kickat igång kreativiteten på nytt. Vi räknas till den “gamla” skolan och för oss kommer det skrivna ordet alltid ha en speciell plats i hjärtat.

Sen hur exakt det utformar sig, det håller vi alltid öppet för framtiden.