JOANNA SWICA

Jag vaknar med ett ryck, grannarna ovanför oss går med tunga steg fram och tillbaka och jag tänker att detta är priset man får betala för att bo i ett äldre sekelskifteshus. Man får en intim relation på köpet brukar jag och L skämta när vi hör olika läten från olika aktiviteter. Det är ljust i rummet där jag ligger med hans armar om mig och jag sträcker mig sakta mot telefonen för att kolla klockan. 06:45. Som vanligt vaknar jag innan larmet går igång och jag scrollar runt lite på telefonen innan jag känner hur hans händer drar mig mot honom. Han blinkar sömnigt mot mig, frågar vad klockan är och borrar in sitt ansikte mot min nacke. Jag trycker mig mot honom och mumlar att jag måste gå upp och äta för att hinna smälta maten innan löpningen. 

Några minuter senare står jag i köket förbereder några rostmackor med ost åt oss. Jag lutar mig mot den tjocka marmorbänken och dricker kaffet i små små klunkar. Jag har mentalt ställt in mig på att dra iväg kvart i åtta och börjar planera min rutt. Jag erkänner motvilligt för mig själv att jag hellre hade suttit kvar hemma med datorn i knäet och en filt runt axlarna. 

En timme senare kliver jag ut på gatan och stretchar ut. Jag tittar mig omkring och möts av människor som med snabba steg är på väg till sina arbeten, skola och andra ärenden. En kille går med en stor gymbag mot SATS och en tjej joggar sakta förbi mig med ett leende. Jag suckar för 27:e gången och trycker igång min klocka. Det finns ingenting annat än att bara sätta igång med det. Jag har inga ursäkter, jag är bara lat idag tänker jag och börjar springa längs med vägen bort mot Bromma. Jag viker av mot Solvalla och bestämmer mig för att springa via Spånga till Jakobsberg och tillbaka via Vällingby, Alvik och runda Pampas. En runda på ca 23 km. 
Passet är enkelt. De första 15 km är i lugn zon 2. Jag lyssnar på en ljudbok och låter solen värma min rygg. Mina steg tar mig förbi höghus, villor och stora byggarbetsplatser. Bilar på väg, människor med alla olika öden. En morgon med hundratals olika mål och förutsättningar. 

När jag passerar 15 km trycker jag igång en intervall och ökar tempot. 2 x 4 km i tävlingsfart ska göras och jag känner direkt hur pulsen ökar. Första intervallen går bra och jag känner mig fräsch. Andra är mer segstartad och jag får gång på gång påminna benen att öka farten. Jag får trycka på rejält sista 2 kilometrarna och svetten som rinner ner i mina ögon torkas gång på gång av ovansidan av min hand. Jag saktar slutligen in, trycker av klockan och noterar att det snart har gått två timmar. Med lätt jogg styr jag mot Livingroom, vårt stammisställe några hundra meter från vår lägenhet och beställer lunch. Bra dag på jobbet konstaterar jag och klappar mig själv mentalt på axeln. 

För det är just det löpning vissa dagar är för mig. Ett jobb som bara ska göras och det är all good.