I onsdags körde jag höstens första banintervaller. Det var lika vidrigt som jag trodde det skulle vara. Mentalt var jag rätt låg igår vilket inte är det bästa tillståndet för krävande banpass. Men. Vad ska man göra, det är inte så att jag kan trycka på en knapp och pausa livet.
Med mig hade jag en erfaren konditionsidrottare som sprang och skrek på mig när jag tappade fart. Stackarn, han fick umgås med mitt minsta charmanta jag.
Jag började med att jogga till Kristinebergs IP, vilket är ca 1,5 km. Därefter körde vi 400 m uppjogg, 400 m tröskel. Sen var det dags för 1000 m testlöp (max) för att se vart jag befann mig och sätta en plan för höstens träning. Jag har vissa tidsmål som jag vill uppfylla i december och där ligger bland annat 400m och 1000m. Efter tusen meter körde vi 600m tröskel och sen var det dags för 400m max. That´s it. Hemjogg 3 km.
Efter att jag hade lagt upp en video på när jag sprang fick jag lite frågor på varför man kör på bana. Enkelt förklarat så är det lättare att få kvalitet i intervallpassen genom att springa på bana. De exakt uppmätta bansträckorna ger mer exakta mellantider och det är lättare att hålla fart. Träningen blir mer effektiv och jag tycker även det ökar motivationen, mentala styrkan och ens snabbhet.
Testa att lägga in banintervaller en gång i veckan. Det finns mängder av upplägg man kan köra.
Lycka till!