Tog på mig det luftigaste jag ägde igår och åkte in till stan med Calle för att besöka Apoteket och Synsam. Det var 34 grader varmt och kaos med folk. Jag kände direkt ett starkt obehag när jag steg ur bilen och gick därefter med klappande hjärta gågatan ner med Calles arm runt min. Väl inne på Synsam lättades stämningen upp när C började testa alla fula solglasögon som fanns i hopp om att få mig att skratta. Det funkade. Vi hade riktigt roligt där inne, en speedad stockholmare och en invalid med okontrollerat dreggel pga dysfunktionellt skratt. Kan bara bli succé.
Vi tog ut svängarna så pass mycket att vi tog en glass på torget innan vi åkte hem igen. Just där och då kunde jag bara tänka på nästa vecka, om allt jag kanske skulle kunna göra trots allt. Jag var hoppfull och redo att sätta igång maskineriet igen.
Väl hemma märkte jag hur rörelserna blev långsamma, talet slöare och hur min mammas röst skar in som en slagborr i hjärnan på mig. Somnade sittandes medan det var full aktivitet runt mig och vaknade lagom till att min syster med familj anlände då vi skulle ha familjemiddag.
Kvällen vad mysig men en kamp rakt igenom. Jag var helt förstörd framåt åtta och orkade inte ens svara på en enkel fråga som ställdes. Och det fortsatte såklart under nattens gång då jag fick sota ordentligt för min aktivitet under dagen. Låg och stirrade upp i taket tills klockan slog 02 och lyckades sedan somna för att några timmar senare vakna av magsmärtor. Tog en tablett och somnade om till tio. Och här ligger jag nu, Calle har åkt in till apoteket för att hämta ut tabletter för min mage och jag vilar ute på altanen.
Jag hoppas må bättre om någon timme för att orka åka bort och ta en glass med Madde och Daniel som är nere på semester i Ystad. Jag måste få komma iväg åtminstonde någon timme, blir galen av att bara vara hemma och inte göra något. Det är mentalt påfrestande och jag märker hur låg jag blir av att känna mig som ett kolli.
Vill bara att ni ska veta att jag läser varenda kommentar ni lämnar här. Om och om igen. Har ej orkar svara på alla. Men jag ser dem och varenda ord går rakt in i mig. Sluta aldrig. Ni ger sån fantastisk pepp. ♡
0
0 svar till “Lördag 10:52”
Hoppas på att du mår bättre snart! ♡
Jag tycker att du är fullkomligt fantastisk! Jag känner dig inte, började följa dig för någon månad sen och dina inlägg är de jag alltid ser framemot mest. Jag diggar hur rak du är, öppen och peppande och så jäkla.. mänsklig, liksom. Det går att känna igen sig i dig, i dina framsteg, i din kamp och allt däremellan. Jag tänker på dig och önskar dig ett bra tillfrisknande och hoppas så innerligt att du får må bättre snart! En dag, en timme, en minut i taget. Kram!
Vill bara säga att jag tycker du är så otroligt häftig! Tänker på dig varje gång jag åker bussen förbi ditt jobb och ser SOS alarm skylten 🙂 hoppas att springa på dig där någon dag så jag får säga hej! Du är en av mina största förebilder och g
Du, Joanna! Du er så UTROLIG grym! Ingen i denne Instagram/blogverden er så rak å ærlig som deg – det er nettopp det som gör deg till ett fint forbilde for dine läsare. Elsker din måte å si ting på. Kämpa på! Forferdelig å se deg sånn som du har det nå og hoppas du snart kjenne livet smile til deg. Masse klemmer til deg.
Så stark du är! Du är inspiration så det smäller om det! Med din mentala styrka kommer du komma ut på andra sidan av detta ÄNNU starkare, klokare, mer empatisk och mer driven än någonsin. Allt dåligt har något gott med sig! Kämpa på, alla vi hejjar på dig!
..och ger mig sån inspiration varje dag. Du kommer gå stark ur detta, finns ingen tvekan om det! Ibland blir livet inte som man tänkt sig, men jag tror det gör oss starkare i slutändan. Stor kram och krya på dig <3 PS förstår att du blir rastlös av vila men din kropp behöver det för att kunna reparera sig, den har varit med om något extremt omtumlande och behöver tid och respekt för att läka. Försök ge dig själv det❤️
Du är grym!! Har inspirerat och peppat mig massor utan att du vet om det! ?? Tack!!
<3
Så härligt att höra att kommentarerna ändå ger dig lite kraft! Tror att de allra allra flesta av oss som kommenterar enbart gör det för att skicka pepp, styrka och kramar, och faktiskt inte alls förväntar sig något svar från dig personligen. Det förstår vi att du ej orkar och är inte heller det som är syftet. Så länge vi vet att du gillar och mår bra av kommentarerna kommer vi fortsätta, är liksom det minsta vi kan göra. Märker att jag skriver denna kommentar som om den var från flera än mig själv men är väldigt säker på att fler än jag tänker/känner liknande. Stor kram till dig och hoppas du mår ok idag <3
Jag tycker att du är fantastisk. Ta det i den takt som kroppen och själen behöver! Även om det riskerar att bli långtråkigt. All kärlek ❤
Du är en kämpe, va här och nu och låt tiden få bli din läkning❣️ Tålamodsprövande och svårt men du fixar detta??
Krya krya på dig ????
Bästa, finaste Joanna❤️ Kämpa på! Jag tänker på dig varje dag och hoppas verkligen att du snart mår bättre?
Tänker på dig!❤
Små steg i taget. Ta hand om dig ?
Ta det varligt. Det är urtråkigt att inte orka som man alltid gjort men du kommer bli bra. Lyssna in.
Själv tänker jag på dig idag när jag först tränar ( snart) och sen njuter av en aperol. Livet liksom som ska njutas på alla sätt.
Kram !
Det var så skönt att läsa om din helg fredag-lördag, att du orkade och ville dela den med oss. Önskar dig en god natts sömn när kvällen kommer – och kanske ett bad innan dess? Jag tror på vattnets läkande kraft.
Ett steg fram och två steg bak, i början men sakta sakta kommer det vända med två steg fram och ett steg bak till att slutligen mest bara gå fram. Även i våra friska tider går det ju ibland bak……?
Det kommer att ta tid, var bara inställd på det, men det kommer att bli bra och du kommer komma tillbaka till ditt vanlig jag och ditt vackra utseende. Tiden läker faktiskt de flesta sår.
Kram på dig……?
Det är rätt konstigt egentligen. Fast ändå inte. Hur jag egentligen inte alls känner dig. Fast ändå gör det. Du har liksom varit en del av min vardag ett rätt långt tag nu. Du har fått mig att skratta, våga, inspireras, applådera, upptäcka och utvecklas. Jag gillar det. Gillar att ha personer som du i mitt liv. Gillar att ha dig i mitt liv. Just nu kommer jag ideligen på mig själv med att tänka på dig. Skratta, våga, inspireras, applådera, upptäcka, utvecklas och oroas. Du är en kämpe Joanna. Om jag bara kan ge dig en bråkdel av allt det du berikar mig med. Då skulle du få den bästa av vågor att surfa på hela vägen in till stranden. Hela vägen bort från allt det där som skrämmer, frustrerar och gnager just nu. Jag vet vad jag vill säga. Vet inte om jag fått det sagt. Men en stor kram. En famn full av omtanke, kämpaglöd och skratt mitt i allt det svarta. Just det vill jag ge dig.
Vill bara säga att du är GRYM! Du är min inspiration när det gäller träning och mode ? Jag har på ca ett och ett halvt år gått ner fyrtio kilo och har genom det hittat nya källor till inspiration och du är den största! Därför vet jag också att du tar dig igenom det här. Du är fantastisk och stark!! Fina Joanna ? Massa kramar!!
Julia
Du är stark och din kropp kommer repa sig. Hoppas att du håller modet uppe och att du inte nedslås av bakslagen. För bättre och bättre kommer det bli. Heja heja!!!
Kämpa på Joanna. Vi är många som tror på dig!!