,

Men det känns så märkligt ibland att vi kan landa på månen och producera självstyrande bilar. Men att ta ledigt, det är något överväldigande

Jag var i på ett event häromdagen där jag hamnade med några personer som jag inte tidigare hade träffat. Som alltid när man träffar nya människor så är ens yrke något man avhandlar väldigt tidigt (nästan först) i sin presentation. Nu kanske det inte är så för just dig, men jag upplever att det är så framförallt här i Stockholm. I vissa sammanhang är det bara något man pratar om för att det är av intresse och man genuint vill veta vad den andra personen ägnar dagarna åt i sitt liv medan andra situationer så är det en form av elitistisk status-check. Boende, yrke och antal avklarade projekt i livet. Check. Sorgligt, men tyvärr sant.

Men så stod jag där, med dessa personer och pratade. Efter några artighetsfraser gled frågorna in på mitt yrke och jag svarade som vanligt ”Jag jobbar på SOS International där jag ansvarar för bland annat vårt Bärgningsnätverk och upphandlar hyrbilskontrakt samt en jädra massa andra uppgifter. Sen så driver jag eget inom Sociala Medier, föreläser, driver ett kvinnligt nätverk tillsammans med min partner Louise och bloggar.”  Men istället för att pausa här och invänta de vanligaste reaktionerna ”Oj hur hinner du med…?” eller ”Jäklar, det var en del” så fortsatte jag och avslutade med ”Meeeeen från och med årsskiftet så har jag tagit tjänstledigt”. Vad som sedan händer är rätt intressant. Nyfikenhet skapas, frågorna blir fler och 9 av 10 vill veta vad det är för projekt jag ska ägna mig åt då.

”Jag ska lära mig åka längdskidor, cykla i Egypten och försöka ha schemat blankt när jag vaknar på morgonen.”

”Men..något måste du ju göra mer?”

”Visst kommer jag jobba med mina sociala medier, men framförallt ska jag vara ledig.”

”Ledig? Ska du ut på långresa? Plugga?”

”Nej inte direkt. Jag ska vara ledig. Chilla. Se på Netflix till frukost. Träna. Att gå från 200 procent jobb till 50-60% är rena rama semestern.”

Förstår ni var jag försöker komma? Det är många som måste hitta en sorts etikett på min ledighet. Placera den i ett fack. Men det intressanta här är att merparten av alla män jag pratar med är väldigt pådrivande i detta. De accepterar ordet ledig och tycker det är coolt.  Visst finns det undantag i form av dinosaurier som tittar på mig som om kedjan har lossnat från köksbänken och jag vore helt galen. Men det intressant i detta är att många kvinnor blir förvirrade och några har till och med blivit stötta. ”Vadå ledig, det kan man bara inte vara?!” Och jag finner det som sagt intressant att jag möter denna förvåning och nästan provocerade gensvaret. Varför är det så?

Sen är det alltid lika spännande och se vilka som faktiskt vågar att fråga hur det ekonomiskt kommer gå ihop. För det är en känslig fråga (inte för mig, för jag har aldrig haft några problem att snacka pengar) men för andra. Några kretsar kring frågan som katten kring het mjölk medan några enstaka faktiskt vågar ställa frågan.

Jag vet inte, kanske är det jag som tolkar in för mycket i detta. Men det känns så märkligt ibland att vi kan landa på månen och producera självstyrande bilar. Men att ta ledigt, det är något överväldigande.

0

0 svar till “Men det känns så märkligt ibland att vi kan landa på månen och producera självstyrande bilar. Men att ta ledigt, det är något överväldigande”

  1. Märkligt hur det är! Jag har tagit tjänstledigt i vår och när jag får frågan vad jag ska göra och inte har ett direkt svar blir folk alldeles nojjiga…….

  2. Jag har fått samma reaktioner, och mestadels från kvinnor, tyvärr. Att ”så kan du inte göra”, ”du kan ju inte slösa dina pengar på att inte göra någonting!” och ”men vadå? Du kan ju inte mena att du ska resa på heltid? Det kommer ju inte att funka!”. Förstår helt din känsla, men jag tycker i alla fall att du är cool som går din egen väg; gör det du känner är bäst för dig. För ingen annan än du kan veta det! Heja du!

  3. Jag har en ”tradition” sedan ett par år tillbaka att ta 1 månad tjänstledigt. Asså , herregud vad folk blir panikslagna. ”Vad ska du göra” , ”men peeeeeengar?” ”har någon dött?” ” har du annat projekt påG”. Nej folk, jag investerar i min hälsa att inte gå in i väggen, future me är tacksam. dessutom hinner jag bli uttråkad och sedan uppskatta jobbet på nytt när jag är tillbaka

  4. Vet exakt hur det där känns! MEN om kvällen när dom där personerna ska somna och ligger och tänker på saker. Då tänker dom på dig, tänker att du försöker föra något fint och sunt och att dom nog ska ta och tänka på vad dom mår bra av! Folk är lite tröga eller så är dom inne i ekorrhjulet och glömmer känna efter. Men du ska stå på dig, det blir positiva ringar på vattnet! ????

  5. Förstår precis vad du menar. Jag var ledig två månader mellan två jobb (bästa valet jag gjort!!!). De flesta var så förvirrade över min situation ”men, vad ska du göra?”. ”Ta det lugnt”, var mitt svar. Aldrig njutit så mycket av att gå en promenad på dagtid en vardag, en tid när jag vanligtvis alltid satt på kontoret. Kolla hur mkt serier jag kände för osv. Kan tilläggas att de flesta i min egen ålder var mer förstående än de äldre..

    Under samma ledighet var jag ute och reste och backpackade. Träffade massa härliga människor på hostels och kunde ibland inse efter att ha hängt med en person i några timmar att jag faktiskt inte hade någon aning om vad personen jobbade med. Vi hade ju pratat om så mkt mer spännande saker. SÅ befriande ändå att inte alltid vara sitt yrke, som jag är van vid i stockholm..

  6. Tack för blogger. Så bra skrivet! Det är inte bara i Stockholm många sitter fast i denna bana av konstant presterande och karriär. Jag så upp mig från ett toppen jobb i Sydney (Australian) för att ta en 6 månader a paus. Vila, resa, jobba på lite drömmar jag haft Om ett “annat liv”. Företaget gick inte med på att ge mig 6 månader (utan betalning) ledigt, så jag gick… Och fortsätter gå min egen väg 4 år senare… Med frilans, eget företag inom resor och äventyr och mycket nylärande under desea år. Det bästa jag gjort, utan tvekan! Men kommentarerna jag fick när jag lämnade mitt jobb. “Du är galen” “Kommer aldrig få jobb igen” “Du förstör din karriär”. Det är så intressant att samma människor nu tycker att “vilken tur du har som får jobba med det du vill” eller “jag önskar att jag kunde bara resa hela tiden, men jag har ett jobb att skönt” Det är inte lätt att bryta dessa mönster, men ju fler av oss som gör det desto lättare blir det. Om vi kan alla insperara någon… Ha det toppen på din tjänstledighet!! Njut av att göra det som är rätt för dig!!!

  7. Hej,
    Så bra och modigt att du ifrågasätter reaktioner på ett så klokt sätt 🙂
    Jag är tyvärr kanska säker på att det allmänt väcker konstiga undrande reaktioner. Möjligen än mer runt din ålder & något äldre….
    Jag är femtiotalist(-59)& sagde upp mig från fast tjänst okt-17 & fick jo frågor.
    Vad nu? tidig pension? Nytt jobb? Hur ska du göra? Jag orörde inte ens svara på frågorna, hade mina planer.
    Sedan blev jag, under uppsägningstiden sjuk, allvarligt m resistenta bakterier ….inget att göra för skolmedicin…. fick hitta andra vägar & långsamt tillfrisknande.
    Inte m i min ursprungsplan och frågorna tystnade…….. ff tyst då sjukdom gör så … då ställs det analyser ist
    du är grym som tar upp detta ?? & det kommer gå bra för dig ✨?

  8. Jag tror att de allra flesta jobbar för att de måste, ekonomiskt. Åtminstone skulle de nog jobba mindre om de tyckte att de hade råd, så troligen skulle frågorna bli mindre om du sa att du vunnit stort på Lotto och nu väljer att sluta jobba. Avundsjuka men inte oförstående, kanske de skulle bli då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *