JOANNA SWICA

Äntligen är min helg i bilder tillbaka! Jag älskar dessa inläggen men de har hamnat lite i kläm då det har varit så mycket resor och annat som har hänt som har fått “egna” inlägg. Men nu, nu är sammanfattningen av helgerna tillbaka. Hoppas ni tycker det är lika roligt som jag. Har ni andra önskemål på inlägg så får ni säga till.

Nåväl. Fredagen började med att jag åkte hem efter jobbet direkt för att städa, tvätta och preppa inför lördagens brunch. Alexander kom över, vi åt sushi och kollade på Skavlan. Isabella L var med och jag är ju som många av er vet (som har följt bloggen) rätt fascinerad av henne. Det är en väldigt intressant figur och hon kör sin grej, på gott och ont, men jag tycker att hon är jävligt cool i många avseenden.

Klockan ringde 07:00 på lördagsmorgonen och jag stack direkt ut för att möta upp Anna som tappert hade tagit sig upp för att springa långpass med mig. Vi fick ihop 15 km genom ett krispigt Stockholm och när vi passerade Djurgården låg det ett helt magiskt ljus över vattnet. Benen trummade på och hela turen pratade vi på om livets alla delar. Det var en fin tur, är glad att jag har träffat Anna via Friendcation. Det är riv i den lilla Portugisiska juristen.

Kom hem, duschade, handlade allt inför brunchen och la mig sedan i sängen en halvtimme med mitt kaffe. Scrollade runt på olika bloggar, såg ett par IRONMAN-klipp på youtube och smsade med Calle som befinner sig i Kina.

Sen blev det bråttom, tur att jag hade dukat kvällen innan. Herregud vilken respekt jag har för folk som har middagsbjudningar med fin-dukat hemma – det tar ju en halv evighet att förbereda. Får ju grav prestationsångest.

Hur som haver så hann jag (med nöd och näppe) bli klar med lite hjälp av Felicia och Alex som agerade riktiga kompisar och kom tidigare. Kanske anade de kaoset och gjorde en proaktiv räddning. Felicia har ju varit om ett par köks-missöden jag har orsakat.

Efter en stund droppade tjejerna in, en efter en till min Espresso Martini Brunch. Jag hade bjudit in tjejer som står mig väldigt nära samt några som jag precis har lärt känna och vill ägna mer tid med. Jag och Mathilda går way back, henne känner ni till. Samma sak med Alexander som jag ser som min familj. Louise behöver ni ingen vidare introduktion till då vi praktiskt taget sitter ihop. Felicia lärde jag känna för 2 år sedan och har gått från ett instaragg som blev min bryn-tjej till en riktig nära vän. Anja känner jag från början via Mathilda men vi har på senare tid börjat ses mer då jag, Alexandra och Louise har varit på en del events tillsammans. Isabel och jag var i Thailand tillsammans och sprang, obs varning för skryt, där jag även vann min åldersgrupp (läs mer om det loppet här). Sen har vi Annika som jag bara har träffat ett fåtal gånger men tycker är oerhört sympatisk och utstrålar något som jag dras till.

Tiden gick oerhört fort och samtalsämnena byttes av i rasande takt. Det var högläsning av det briljanta kontot Mansbebisar, vi pratade om att starta eget, våga ta för sig samt hur skev branschen som många av oss är aktiva i är. Det var högt och lågt, skratt och diskussioner och det slog mig vilka fantastiska tjejer jag har runt omkring mig. Jag är oerhört tacksam över mina vänner och samtidigt som jag är väldigt öppen och inbjudan till alla så går det till en visst gräns och har missbrukat det så blir det tyvärr att jag helt stänger av. Det är något jag har kommit fram till med tiden inte är något att må dåligt över då jag när jag var yngre tyckte det var en jobbig egenskap. Men det är så jag är och det har gett mig oerhört många fina relationer men även tråkigt nog avslutat en del, vilket nu i efterhand visade sig vara helt rätt beslut. Men just där och då svider det, såklart.

Efter SEX timmar var det 4 tappra själar kvar och framåt sju så satt jag och Alexander kvar och pustade ut. Jädrar vilken pangdag!

Kvällen avslutades med att jag svidade om till ett set från Ottod’Ame och gav mig ut med Alexander, Daniel och Marcus. Vi drog till Yuc LatAsian för en drink. Synd bara att bartendern hade attityd och betedde sig om om vi skulle vara tacksamma över att bli serverade av honom. Dessutom glömde han mina nachos som han lite diskret beställde efter 15 min och drygt sagt åt mig att de var på väg. Det var så diskret att jag kunde känna vinddraget när han svepte förbi till köksluckan. Nåja, drinkarna var bra och sällskapet var ännu bättre. Jag avslutade kvällen genom att promenera bort till Hantverket för att ha följe hem med Elin som precis skulle stiga av sitt pass. Hon serverade mig himmelska hasselbackspotatisar med perfekt krisp samt ett glas bubbel medans jag väntade därefter åkte vi hemåt och jag somnade strax innan klockan slog halv ett.

Så var det söndag och jag vaknade en timme före klockan skulle ringa vid nio. Lite smått sur hasade jag mig uppåt, gjorde en kaffe och la mig sedan i sängen igen. Skrev ett inlägg, kollade mailen och begav mig sedan bort till Vici för ett strenght-pass som jag hade bokat tillsammans med Anna. Det var riktigt roligt att köra och som jag skrev i min IG-post så kunde jag nästan maxa helt vilket gjorde mig så glad. Snart är jag tillbaka där jag var innan olyckan och jag vågar helt hoppas på att jag kommer må helt bra igen. Både psykiskt och fysiskt.

Resten av söndagen bestod av några timmars jobb och bio med Jossan och Elin. Jag har Toscana-resan att tacka för den dejten, utan resan hade vi inte kommit varandra närmre och bokat in en söndagsdejt. Det var den helgen, väldigt lugn och skön. Ser framemot nästa, den kommer bli lite likadan, men undantag för brunch och bio. Eller vem vet, finns alltid plats för brunch. Kram på er, hej!