Ligger i soffan och vilar, sov två timmar ute i skuggan på altanen innan och känner inte att jag vill sova mer då jag hade väldigt svårt med sömnen inatt och vill somna lätt sen. Det är en balansgång det där. Samtidigt som jag vet hur viktigt det är med vila och sömn då jag är extremt trött och skör just nu pga hjärnskakningen så är dessa sömnlösa nätter där jag vrider och vänder mig med ångesten som flåsar mig i sidan lika stressande. Någon skrev att det mentala börjar komma ikapp mig nu. Kanske är det så.
Underhåller mig därför med att sätta ihop en lite försenad min helg i bilder fram tills olyckan i söndags. Ni är många som frågar om olyckan och jag kommer skriva om den, främst för min egna skull, men får sen när det blir. Kanske ligger jag vaken ännu en natt och skriver, kanske lägger jag mig i soffan ute på altanen med något sommarprat i bakgrunden och plockar ut minnesfragment från i söndags, bit för bit, tills allt är ute och jag kan vända bland. Vi får se. Jag orkade inte idag. Det var inte en bra dag idag.
Låt oss istället förflytta oss till förra fredagen när jag, calle, Carro och Magnus checkade ut från kontoret och begav oss ut på sjön.
Efter att ha lastat på båten med vin, middagsmat och frukost puttrade vi ut mot ytterskärgården.
Jag tog på mig kaptensmössan och beslutade att här, här är en perfekt klippa för oss att lägga till vid. Skepp o hoj landkrabbor!
Sen blev det fiske och bad för hela slanten. Fick dock inget napp. Tror firrarna har flytt landet.
Resten av kvällen var så idyllisk att den kommer kvala in som en av sommarens bästa kvällar. Det var så vackert att jag nästan hade svårt att ta in det. Stod där på klippan och blickade ut över vattnet och kände bara: wow, varför gör man inte detta mer?
Det fattades bara att jag skulle börja nynna på Pripps Blå låten..eller, det gjorde jag faktiskt.
Så blev det lördag vilket började lite smått kaotiskt då vi alla vaknade med ett ryck vid femtiden på morgonen av att båten slog emot klipporna. Vinden hade vänt och ankaret hade släppt lite. Aj aj kapten! Ett tu tre så hade vi lagt om båten och kunde alla somna om igen. Jag vaknade dock vid sju igen och tassade upp för ett morgondopp. Sen satt jag där i säkert en tinme och bara njöt av stillheten som..
..bröts av att killarna vaknade och hoppade i med ett vrål.
Efter frukost spenderade vi några timmar åt att läsa, bada och lyssna på olika sommarprat.
Ingen helg utan träning och det spelar ingen roll vart jag befinner mig, det finns alltid lösningar. Jag hoppade i för att köra mitt simpass och fick hör och häpna sällskap. Fick tyvärr bryta efter halva passet då det var väldigt mycket alger i vattnet och man kan bli dålig av att svälja vatten under algblomning.
Framåt fyra åkte vi tillbaka till Saltsjöbaden igen och åt en sen lunch på Holmen. Jag tog deras toastskagen som är ren och skär magi.
Då jag skulle cykla på söndagen blev jag avsläppt hemma medan Calle, Bosse och Magnus fortsatte ut till deras landställe utanför Norrtälje. Jag bytte om, kastade in en tvätt och drog sedan på mig våtdräkten. Det är så skönt att bo nära vattnet i stan, blir så enkelt att glida ner och simma i bara våtdräkt och flip-flops. Efter 10 min var jag nere vid Hornsbergstrand och simmade 2500 väldigt behagliga meter. Fan så bra det kändes. Jag var som en delfin. Känslan när jag klev upp var oslagbar. Inget kunde stoppa mig nu.
Resten av lördagskvällen spenderades med mango/banan smoothie och glass till middag, ansiktsmask och serier. Somnade direkt och sov hela natten som en riktig queen. 8 kvalitativa timmar rakt in på sömnkontot. Bom!
Vaknade vid sju på söndagen och förberedde frukost bestående av resorb, ägg och keso. Bråkade med min nya cykelklocka som inte ville parkoppla med mobilen, fyllde på mina flaskor med energidryck och begav mig sedan ner för att möta upp Emelie för vår 180 km cykling..
0
0 svar till “Min helg i bilder – Fredag & lördag.”
Ändå så fint att din helg, fram till olyckan, var magisk! Blir glad av det 🙂
Tror oxå på det där att om man har varit med om en olycka/trauma (eller liknande) så är det jobbigaste när man är tillräckligt ”frisk” för att kunna tänka och reflektera.
Jag har själv varit där, blev medvetslös på ett flygplan, vaknade själv (utan kläder, med ett fint rosa sjukhusnattlinne) i en säng på ett sjukhus i London. När jag hade fått reda på vad ”felet” var och jag hade fått tillbaka förmågan att tänka, så blev det MÅNGA timmar vakna under nätter med tankar. Många tårar såklart, men vet egentligen inte varför tårarna kom?
Såhär i efterhand, när drt har gått 4,5 år så far det fortfarande tankar i huvudet som drt gjorde då. Men det är hanterbart, och det behöver det inte vara i början.
Tycker du är stark och hur bra som helst! Hoppas du får en bättre natt inatt än den tidigare. Kram
Hej! Ja det var en riktigt bra helg. Och tror det är som du skriver. Varför svimmade du? Mår du bra idag? Stor kram
Hade gått med diabetes typ 1 i ca 3 månader, utan att jag visste att jag hade det. Så kroppen ”åt” från sig själv kan man säga, och förgiftade sig själv. Min bror har det oxå och jag var 4 år när han fick det, så borde ha fattat tidigare. Men det gjorde jag inte, var i LA dessutom så att dricka myvket som är det första symtomet var inget jag tänkte på. Men gick ner till 36 kg (är 165cm lång) och då ville mamma att jag skulle åka hem.
Idag mår jag finfint! Och jag kan se tillbaka på den tiden på IVA i London som ändå en bra tid, jag hann reflektera och tänka utan att någon störde mig. Inte massa besök osv.
Sedan grät jag ju SÅ myvket och var völdigt skör. Men det har absolut stärkt mig!
Lite kul oxå att SOS international var det absolut bästa jag visste när jag fick åka hem. Hehe 🙂 Han som hjälpte till ville jag typ ge världens längsta och största kram! Hahahha
Aaah då förstår jag. Så skönt att du fick bra hjälp av oss på SOS ♡♡♡
Tror det är viktigt att gråta. Har hjälp mig med. ♡
Hej,
Förstår att det känns surt, ledsamt, orättvist och hemskt för dig. Men kan ändå tycka att du har ju valt själv att cykla, cykel, moped och motorcykel är riskabelt. Speciellt vid olyckor. Jag tycker du hade änglavakt. Ditt ansikte kommer till nästan 100% bli helt återställt, du har inte brutit något, förlorat någon kroppsdel.
Jag själv är galet irriterad på alla cykel dårar i city. Hoppas du snart är helt återställd, du verkar repa dig fort, och snart hittar till aka till sporten. Jag själv lider av en kronisk sjukdom vilket gör att jag måste anpassa mitt liv efter den sjukdom. Lycka till.
Vet du? Ibland är det bättre att bara läsa, ta in, kanske tycka att någon inte har “samma rätt” att må dåligt som man själv har och sen hålla det där. Jag läser mellan dina rader och nej, jag får inte skylla mig själv och nej, bara för ditt tillstånd är kroniskt så är det inte värre. Vilka är vi att jämföra? Vet du, jag var helförlamad för 10 år sedan. Av en sjukdom. Men tycker fortfarande detta är värre och jag kan gå! Är det inte märkligt? Det är så mycket annat som spelar in och det är trist att man inte bara kan låta folk känna det.
P.s Tycker du att jag är en cykeldåre eller vad menar du?
Kram på dig, lycka till du med.
Hej Karoline,
Va tråkigt att höra att du har en kronisk sjukdom, hoppas du gör det bästa av ditt liv utefter dina förutsättningar. Det gör mig ledsen och frustrerad när du nästan säger ” du får skylla dig själv” till Joanna gällande hennes olycka. Hade du sagt samma sak till en person som råkat ut för en bilolycka? Att jämföra olika personers lidande är farligt, du har ju ingen aning om hur olika personer reagerar på olika saker. Och vet du vad, alla har lika stor rätt att vara ledsna, rädda och oroliga oavsett vilka livsöden man stöter på.
Ta hand om dig och njut av det du kan och klarar av att göra trots din sjukdom!
Känner igen mig så väl i allt du skriver och uppdaterar! För ca 2 år sen svimmade jag i en trapp pga lågt blodtryck, slog i huvudet i trappräcket och kunde därför inte ta för mig, jag såg ut ungefär som dig fast jag slog ut 4 tänder också.. det blir bättre med tiden men det tar tid och låt det ta tid!! Du är fortfarande mitt inne i ett trauma, lyssna på din kropp, det kommmer bli bättre men stressa inte fram det.. du kommer komma starkare ut ur det 🙂 STOR kram!!!
Hej, har nyss hittat din blogg och den är så inspirerande men det var så tråkigt med din olycka, en olycka kommer ju aldrig lämpligt men synd att du missar IM då jag vet hur man tränar, ser fram emot och förbereder sig inför lopp både fysiskt men inte minst mentalt. Vilken jättefin bikini du har, var kommer den ifrån? Krya på dig!!
Hej! Tack för din kommentar och pepp. Den är från Carin Wester ♡