JOANNA SWICA

Ligger i soffan och sammanställer detta inlägget medans jag smular ner mig med syltkakor och mår riktigt riktigt dåligt. Egentligen borde jag slänga igen datorn, ta ännu en ipren och sova bort huvudvärken. Men vill inlägget samt veckans planering klar så jag kan vakna upp imorgon utan stress. Så vi kör igång så kan jag gå och dra täcket över huvudet sen.

Min helg började med att mitt sista möte gällande en träningsrelaterad grej blev inställt, så jag satt kvar på kontoret till lite i fem innan jag begav mig hemåt med en oplanerad fredag framför mig. Halvvägs hem messade Mathilda att hon, Sara och Sandra satt nere på Downtown Camper och tog en AW. Jag bytte tröja, drog på mig örhängen, läppstift och sprang ner mot tunnelbanan med ett pirr i magen. Fredag, sommarfeeling i Stockholm och fina vänner. YEAH!
Efter en timme och ett väldigt efterlängtat kallt glas rosé begav jag mig bort till EAST där jag mötte upp Fiona för en spontanare. Jag lärde känna Fiona via samarbetet Friendcation hade med EAST för några veckor sedan. Det är så roligt med nya bekantskaper och framförallt när det är okomplicerat och spontant. Framåt åtta ringde Calle och sa att han satt i en taxi hem (han reser med sitt jobb på veckodagarna) från Arlanda, vilket passade perfekt då jag precis var på väg att promenera hemåt. Kvällen var sval och lite tung, nyheten om Avicii´s bortgång hade precis chockat tusentals människor och skakade även om mig, mer än jag hade väntat mig. Vi avslutade fredagskvällen med att lägga oss tidigt och se dokumentären om Tim Bergling, en person som vi inte kände, men vars dödsfall ändå har berört oss.
Så blev det lördag och cykeltajm. Jag vaknade tidigt, åt gröt och drog sedan iväg för att möta upp Emelie i min nya cykeloutfit från Powerwoman.
Vi drog neråt till Tyresö via Älta och stannade till vid Tyresö slott en snabbis för lite vatten och en proteinbar innan vi vände tillbaka igen. Det var magiskt och benen kändes riktigt fräscha, speciellt på sträckan mellan Älta och Sickla där vi verkligen tryckte på. Jag skrämde dock halvt ihjäl Emelie genom att nästan krocka med en bil när mina bromsar inte tog ordentligt då jag rullade ut på grus nerför en avfart mot en landsväg. Jag bara gled rakt ut i körbanan och lyckades parera upp cykeln trots sladd utan att ramla. Stannade slutligen framför en stor jeep som lyckligtvis hade agerat snabbt och stannat. Det sjuka här är att samma sekund som jag insåg att jag hade noll kontroll på cykeln så blev jag helt lugn. Jag agerade blixtsnabbt men kontrollerat och bara gjorde. Det var mer obehagligt än att faktiskt vara så nära att krocka. Att bli så kall och rationell. Till och med när Emelie berättade efteråt att hon var skakig och kände lite lätt obehag att trampa igång igen var jag helt oberörd. Sjukt hur människan fungerar.
Efter en snabb koll av röda faran trampade vi vidare till Södermalm där lunchen skulle intas.

Jävlar vilken magisk lunch på Le Mond Folkungagatan, här mådde vi riktigt bra. Och mina chevreplättar med honung, valnötter och ägg var rakt igenom helt fantastiska. Där satt vi i lite mer än en timme och njöt i solen. Det fanns inte ett enda bekymmer i livet, det var bara vi, våra cyklar och en behaglig trött känsla i kroppen efter ett cykelpass på 6 mil. Svårt att inte älska livet.
Efter en stund satte vi oss på cyklarna igen och tog oss vidare från Söder till Karlaplan för att hämta upp nycklarna till detta showrummet som jag skulle få låna till bloppisen dagen efter. Anna, som är grundare till PowerWoman och har kommit att bli en vän som jag uppskattar väldigt mycket var på plats när jag och Emelie gled ner i våra matchande cykeloutfits. Vi hängde kvar en stund innan vi trampade vidare hemåt efter nästan 6 timmar ute på vift.
Väl hemma svidade jag om och drog ut på en kort löprunda. Mitt knä ömmade dock lite så jag bröt efter 3 km och gick resten av biten hem. Lika bra, ingen idé att trycka på en vecka innan ett lopp.

Resten av kvällen spenderade jag hemma hos Daniel och Madde som firade ett år i sin lägenhet. Madde är en av mina äldsta vänner från Ystad som inte bara har en extrem känsla för inredning utan även är sjukt skarp. Det är alltid lika att träffa dem och jag ser framemot juni när vi kan köra på lite längre på min fest. Jag var en partypooper denna kvällen, kom först och gick först med en mage full av pepsimax. Men så är det och jag hänger inte läpp för det, jag får ju det bästa av två världar. Förresten, hur fin är inte min ring från Caroline Svedbom som jag fick tillsammans med ett armband på min födelsedag av Calles familj?
Söndagen började med uppackning av kläder nere i lokalen samt en spicy tuna macka från Joe and the Juice. Jag, Louise, Henriette och Thowe var därefter redo att kränga kläder vilket vi fick. Vid tolv kom där ett gäng gulliga tjejer som köpte kläder och hängde en stund. Jag fick lite separationsångest när vissa av mina plagg såldes vidare men fick intala mig själv att det var för det bästa. Det går inte att behålla alla kläder, speciellt inte när man gillar att shoppa. Hur som helst så blev klockan plötsligt två och det var dags att packa ihop igen. Det som inte blev sålt blev sålt via instastories, resten skänkte jag bort och med mig hem fick jag ett par skor och en blus. Hälften av vinsten kommer jag skänka till Cancerfonden då en mycket nära familjemedlem till mig som tyvärr gick bort för två år sedan snart skulle ha fyllt år om 2 veckor. Det får bli hennes födelsedagspresent <3.

Det var ett slitet men glatt grabbgäng som kom hem efter en straffsexa vilket ledde till att valet av kvällsmiddag blev ganska enkelt: Pizza! Och inte vilken pizza som helst utan en av stans bästa som ligger ute på Lidingö och heter 450 Gradi. Deras pizzor är sjukt goda. Jag tar alltid en vegetariskt chevré med kronärtskocka och citron. Så det var bara att packa in Calle, Jonte och Mindy i bilen och köra ut till ön.

Och här ligger jag nu. Det har tagit mig mer än en timme att skriva detta inlägget vilket jag tackar mitt illamående för. Min huvudvärk blir bara värre och värre, så jag tar kväll nu. Godnatt på er, hej!