JOANNA SWICA

Jag tog inte en endaste bild i fredags då jag hade fullt upp från morgon till kväll. Började min morgon med att simma simtester på Vanadisbadet, sen blev jag upphämtad av min chef och därefter gick dagen i ett. Vi hade vårt första nätverksevent med vårt nya bärgningsnätverk som min chef och jag avtalade, drev igenom och implementerade i vintras (galet att vi överlevde den perioden). Och i fredags var det äntligen dags att bocka av vårt första samlade event med alla stationer. Sån känsla, speciellt när man har jobbat så intensivt med något och varit med från dag ett.

Kom hem runt halv tio och snackade lite skit med Oscar och Xrisa som hängde hemma hos oss innan jag somnade på fem röda. Tyvärr så vaknade jag igen efter några timmar av att jag badade i svett. Sommar i all ära, men lägenheten är inte anpassad för den värmen som råder nu. Solen går upp vid fyra och lyser rakt in i sovrummet och vardagsrummet. Bastu-effekten är ett faktum. Så ni kan ju själva räkna ut hur jag mådde när jag vaknade av att larmet gick igång vid åtta. Efter att ha halvslumrat från och till från fyra var jag ett vrak. Kalldusch, på med ett par ögonbryn och därefter rask promenad till Norrtull och Björn Axén Academy för att filma en styling tillsammans med Christian som jobbar på Björn Axén. Kommer ett inlägg om det senare.

Framåt elva steppade en riktigt fräsch tjej med jordens volym i luggen ut i den tryckande värmen och tog sikte på NK. Köpte en smoothie och gick bort till Norrmalmstorg där jag ställde mig i skuggan och hejade på alla grymma löpare som kämpade i värmen. Fick tårar i ögonen (har blivit så jädra blödig sen jag fyllde trettio) när en man kom springandes med tom blick och hasande steg, sen fick han syn på sin familj och sina 2 barn som stod med hans fru och skrek “Pappa pappa pappa! Vi älskar dig!”. Den skiftningen hos honom, hur hans steg  blev längre, blicken full av liv och hur han log med hela ansiktet och vrålade tillbaka att det gjorde han minsann med fick mig att le stort. Jag vet exakt hur det är att just i den stunden när det känns som jävligast att få den pepp man behöver allra mest. Att gå från noll till hundra på en millisekund och att känna att ensam är inte starkast när man har människor som älskar och hejjar på en vad man än gör. Det är fint och att se den familjen hejja fram sin pappa på det sättet var oerhört fint.

Fortsatte upp till Sephora efter en stund då jag hade bryntid hos Felicia som även levererade en riktig snygg kvällssminkning. Ni kan ju tänka er hur jag kände mig när jag tog tunnelbanan hem sen. Mitt ego var lika uppskruvat som maratonlöparnas adrenalin efter målgång. Blev totalt stoppad 12 gånger under dagen av folk som ville kommentera mitt hår och ge mig en komplimang för hur cool jag såg ut. Kände mig snyggast i världen och kan helt förstå Isabella Löwengrips val att ha en make-up artist som fixar henne varje morgon. Helt rätt prioriterad om man frågar mig.

Sen var det dags att styra det sista inför min sena trettioårs fest. Jag fyllde som sagt åt i mars men då jag blev bortrövad till Mexico (läs om det här) så hade jag aldrig någon fest vilket man inte vill missa att styra. Jag älskar fest och jag älskar mina vänner på fest. Vi är bäst på fest helt enkelt.

Men som sagt, tiden började bli knapp och baljorna skulle fyllas med is, öl och vin samt selfies skulle knäppas. Min trötthet ebbade ut efter det första glaset och man kunde nästan ta på stämningen. Ni vet den där kittlande känslan innan en fest. Man känner hur spänningen trappas upp och livets känns löjligt bra. Man vill bara dansa, skratta och aldrig någonsin gå och lägga sig.

Vilken PANGKVÄLL vi hade. Herregud, jag är så lycklig lottad att ha alla dessa underbara människor i mitt liv. Det var helt sjukt att ha över 30 personer hemma och veta att de var där för min skull. Är så tacksam för det och trots den brutala bakssmällan dagen efter så hade jag inte tvekat att göra om kvällen varje lördag resten av året. Så roligt var det. Visserligen inte för grannen som kom in och bad oss dämpa oss vid halv tolv vilket var en given signal att dra vidare till Wall och därefter Hells Kitchen. Kan vi prata om att jag hittade ett Mcdonalds-kvitto där jag tydligen hade köpt cheeseburgare och ett paket chilicheese 04:55 på morgonen. Tydligen så är jag inte vegetarian på fyllan. Svag människa man är ändå.

Söndagen spenderades i Gustavsberg. Vi badade, kikade runt i delin, åt pizza och sov. Skulle cyklat långpass men ställde faktiskt in för första gången på 2-3 år på grund av den brutala baksmällan. Kombinationen dåligt med sömn efter en stressig vecka, vatten, en torr veggokorv till middag (förutom min köttfrossa på McDonalds efter Hells) och såklart en jädra massa vin slog ut. Det var längesen jag mådde så dåligt, trodde som sagt att jag skulle rasa ihop.

Tack för denna helgen alla inblandade, den var magiskt bra.Älskar er alla som var med och firade mig <3