Joanna Swica

Fredagen började med att jag efter jobbet åkte bort till Södermalm där Escape Room håller till och placerade mig i kontrollrummet för att ge mina lag en riktig utmaning när de skulle tävla i Reebok x Intersports “Exit the box”. För att få ledtrådar fick man gör burpees, squats och armhävningar samtidigt som man jobbade i ett team för att lösa de kluriga rebusarna och tankenötterna i de olika rummen. Jag gillar verkligen när man får vara kreativ och jobba fritt på events, det värsta som finns är att vara “inhyrd” på ett event för att bara vara där. Jag vill utforma koncept, integrera och ge det lilla extra, vilket mina lag fick. Jag jobbar rätt nära med Reebok då jag är deras ambassadör och för varje event blir jag mer och mer involverad – vilket såklart är skitkul. Men åter till tävlingen, det var så roligt att se dem jobba mot slutet där skorna fanns som de skulle befria.

Framåt sju packade jag ihop och åkte bort till Berns där Felicia och Ellinor hade styrt ihop en Friyay-aw. Det var fullsmockat med folk när jag kom men jag hittade snabbt ett härligt gäng och såklart: sushi. Där det finns mat, där finns jag. Det var en riktigt bra uppstyrd kväll och jag ser framemot nästa event tjejerna kommer ordna. Stannade kvar tills va halv tio innan jag blev hämtad av Calle. Somnade ganska direkt när jag kom hem vilket var ett tecken på att veckan tog ut sin rätt när väl kvällen kom.

Så blev klockan åtta på lördagsmorgonen och jag mötte upp Johanna och Madelene utanför Sats Sportpalatset där jag brukar möta upp mitt löpgäng. Vi drog bort mot söder och körde söder runt innan vi fortsatte tillbaka till Kungsholmen och stoppade på 15 kvalitativa kilometer. Jag kunde helt koppla av och lägga mig lite snett bakom tjejerna som båda är starka löpare. De fick dra och jag fokuserade bara på att låta benen jobba och kroppen falla in i rätt löpteknik.

Bytte om, mötte upp Alexander och åkte till Kista för att gå på Tyngre. Det var spraytan, Barebells och proteinpulver i överflöd. Hälsade på i Reebok montern innan vi gick ett varm och hejjade på lite folk som dels var utställare men även besökare på mässan. Det är en speciell värld det där och jag är väldigt glad att ha varit i den, för annars är det så lätt att ha fördomar. Visst blir klädstilen lite sämre ju större muskler man får och visst tenderar töntiga uttryck som “no pain no gain” fortfarande användas. Men i det stora hela så är det en bransch med enormt mycket träningsglädje, duktiga människor och en utveckling som har exploderat de senaste åren. Alla sporter har sina exemplar, jag menar, konditionsidrottare är absolut inget undantag.

Vidare in mot city där jag tvingade Alexander ta en outfitbild på mig. Här har jag leopardjacka från Soaked in Luxury, jeans från Zara, tröja från Lindex, skor från Billi Bi och väska från Gucci.
Tog ett stopp på Sephora för att möta upp Mindy, kramas med Felicia och såklart få brynen fixade. Hon är på riktigt the one and only på bryn i Stockholm, eller nej, i Sverige. Bryn är viktigt. De är så viktiga att Felicia var hemma hos mig 4 dagar efter olyckan och färgade brynen när jag låg i sängen. Man kunde ju inte se ut hur som helst, ni som vet, ni vet.

Ett tu tre så var det dags för familjemiddag med familjen Stråhle. Vi hade bord på Carousel men först så blev jag bjuden på ett glas bubbel uppe på TAK av Calle. Galet trevligt att kunna stå ute i mitten av oktober och kolla ut över ett rosaskimrande Stockholm.

Vaknade upp vid sju på söndagen och kände bara att nej, idag var INTE den dagen jag skulle spendera 2 timmar inne i en cykelsal. Så jag avbokade marathon-cyklingen och begav mig bort till Vici för ett strenght-pass istället. Det var preci som bilden visar, svettigt och en rejäl utblåsning. Tog 65 kg i pausböj och 14,5 kg i vardera hand i bulgarian split squats. Väldigt nöjd med dessa vikter. Det tar sig minsann.

Bytte om, mötte upp Sandra och gick sedan en timmes promenad runt Årstaviken. Vi har inte sett sen hon fick William, vilket är ett jäkla bra tag sedan så vi hade en hel del att ta igen. När vi skiljdes åt pratade vi om mammarollen varpå Sandra utbrister “Jag är född till att vara mamma, jag gör det där jävligt bra”. Och ja, jag kunde bara hålla med henne. Vissa människor har det bara i sig, det kommer naturligt. Hon ställer sig liksom och kokar äppelmos klockan 07:00 en söndagsmorgon. Hade jag gjort det hade köket brunnit upp.

Jag vinkade av supermorsan och traskade bort till Hornhuset där jag hade en tatueringstid. Det blev 3 små flygplan i olika tidsepoker på underarmen. Det skulle egentligen bli en fjärde (ja jag hade redan två sedan innan) men jag valde att vänta med den 2-3 veckor. Varför vet jag ej, kanske vill jag ägna all uppmärksamhet åt mina flygplan ett tag, för att sedan ge plats åt mitt nästa motiv.

Resten av eftermiddagen spenderades hemma i sängen/soffan. Åt Polly, fick skäll av Calle för att jag fortfarande inte hade slängt blommorna som numera skiftar i en torr brunn färg och gjorde tortillas-pizzor med extra tryffelost på. Sen fastnade jag i serien “Vår tid är nu” och somnade inte fören halv tolv då jag besatt låg under täcket och smygtittade på medan Calle sov.

Det var den helgen, lugn och skön med mycket god mat och vän-häng. Stor tumme upp på det. Hej på er!