JOANNA SWICA

I stolt samarbete med Planti.

Precis som jag säger i videon: Vad spelar det för roll vad man är?

Jag hamnade i en diskussion häromdagen där jag blev lite smått hånad gällande min kost och hela veggo-satsningen. Personen i fråga kallade mig för ”hittepå vegetarian” och fnös åt min egenkomponerade kosthållning. Det ojades och gnälldes, pulsen steg och jag såg i mitt inre hur personen läxade upp sina medarbetares lunchlådor på jobbet och kedjade fast sig vid träd på fritiden.  Skämt å sido, jag ska inte raljera – men jag har lite svårt för extremism. Det gäller även inom de ämnen jag är verksam i. Jag kan bli lika trött på fitnessfolk, triathleter eller feminister som helst slår över och börjar skamma andra kvinnor (bland annat) som jag kan bli på ”kostaktivister.” Jag finner mig själv att himla med ögonen så fort det slår över och människor blir helt hysteriska och nästintill tuggar fradga för att förankra och övertyga motparten att detta är det e n d a rätta.

När jag konfronterade och bad om förklaring till beteendet så var det rätt och slätt att antingen så är man vegan/vegetarian eller så är man INTE det. Man får inte kalla sig för antingen eller om man frångår reglerna.

Detta gör mig irriterad för det är just ett sådant beteende, ett sådant bemötande som avskräcker folk från att prova sig fram. Från att doppa tån och ta det steg för steg.

Jag testade köttfritt i 6 veckor och utökade därefter till 8 veckor med en full vegan vecka vilket inte passade mig alls. Alltså vegan-grejen, jag är fortfarande köttfri och går in på tredje månaden. Jag tyckte livet var så förbannat tråkigt som vegan och det passade mig inte alls. Däremot mår jag bra av att inte käka kött och äter idag mer fisk, frukt och grönt samt har dragit ner på mejerierna ordentligt även om jag äter ost då och då. Jag menar rödpang och en illaluktande ost – det finns inte på min världskarta att jag säger nej till det. Det finns dagar då jag äter helt veganskt och sedan finns det dagar då jag äter både lax, ägg och en bit ost. Jag trivs bra med det, väldigt bra faktiskt. Men framförallt: min kropp är harmonisk och jag lär mig något nytt varje vecka.

Kalla mig lat och för ”stockholmsvegetarian som enbart äter det som passar mig”, det är helt fine. Jag menar – är inte det hela ens livsstil går ut på? Att hitta sin grej som passar just en själv? Att välja ut guldkornen och äta det man tycker om? Vägen dit är inte genom ett uppvaknande en dag, det är ju genom att testa sig fram. Lägga till, trycka play, pausa, rewind och så kör man igen.

Jag är riktigt glad över detta samarbetet med Planti, det passar mig så oerhört bra och utmanar mig att testa nya recept och äta annorlunda. Och framförallt – gott.

Här kommer receptet på halloumi och morotsbiffarna. Den enklaste lunchen jag har gjort på väldigt länge. Min mamma hade varit stolt, finns hopp om hennes dotter trots allt.

3-4 st morötter.
150 g (1 paket) halloumi.
Salt och peppar.
2 ägg
2 msk kokosolja.

Riv osten och morötterna, blanda med resten av ingredienserna och stek sedan på låg värme. Servera med sallad, sötpotatismos och tzatzikidipp. Jag gjorde dippen efter ett vanligt tzatzikirecept men bytte ut mejerierna mot Planti YogOat Naturell. Läs mer om produkten här.

Hoppas ni gillar det. Kramhej!