JOANNA SWICA

Jag var på ett frukostevent för någon vecka sedan som Byrån Marvelous bjöd in till när jag började fundera på ordet nöjd igen, tyvärr kunde jag inte stanna så länge då jag befann mig i en rätt hektisk jobbperiod. Men som ni vet sen innan så tycker jag om hektiska perioder, när det går upp och ner. När vissa dagar är lugna och man stänger igen redan vid fyra och kan lämna datorn på kontoret för att andra veckor nästintill sova med datorn. Jag mår bra av block, samma sak gäller min träning. Tror mycket av det bottnar i att jag ogillar en monoton livsrytm. Och nu pratar jag inte om vardagen, för den gillar jag – men det tilltalar inte mig att leva på rutin. Att varje dag göra samma sak, stämpla in, stämpla ut, längta tills fredagen och spendera helgerna på samma sätt för att sedan börja om på måndagen igen. Det har liksom ingenting med vardagen att göra. För en vardag kan vara en trygg och fast punkt men fortfarande vara levande. Det är bara jag som styr det och väljer hur den ska se ut. Om jag vet att jag har en vecka med mycket jobb så ser jag till att något som gör vardagen lite extra härlig händer under den veckan. Det kan vara alltifrån en snabbfrukost ute, träningsdejt eller spontanmiddag på vägen hem från kontoret. Jag får ofta höra att ”när är du nöjd egentligen? Känns som du hela tiden vill ha kul”. Det handlar inte om att vara nöjd. Man kan vara nöjd men ändå vilja ha det lilla extra, och är det så fel, egentligen? Klart jag vill ha roligt, speciellt under perioder som jag vet inte är så roliga. För det är jag helt fine med, jag kan nästan se framemot en riktigt ”grottar-dag” som jag kallar dem. Ni vet de dagarna när man vet att man inte kommer lämna grupprummet på x antal timmar, fär lunchen äts vid datorn och kaffekopparna växer på hög. Det är bara att grotta ner sig och get shit done. De är inte roliga, men nödvändiga och oftast så blir det rätt kul efteråt då min belöning exempelvis är en middag eller som tidigt i morse: en snabbfrukost och inspirerande föreläsning på en byrå.

Vart vill jag komma med detta? Egentligen skulle mitt inlägg handla om något helt annat. Om byråer, prestationskrav och status. Men nu gled jag in på något annat. Hur ska jag väva ihop mina osammanhängande tankar? Hmm, kanske med att det tråkiga och mindre inspirerande blir rätt kul om man tar kontrollen över det. Då blir det som en del av den stora helheten, en liten pusselbit som passar in och på något sätt gör sin del. Men att bara flyta med, nästintill apatiskt och beta av dag efter dag, det för mig äter upp min själ. Som att livet är ett steg före i ett löpsteg och jag springer efter med händerna utsträckta i ett försök att grabba tag i det men hela tiden tappar greppet.

Makes sense?

Kanske inte, men jag mår bra av att reflektera över det.

Ha en fin söndag, ska vi bestämma att göra något riktigt oväntat veckan som kommer? Kram på er.