Sitter i skrivande stund på tåget ner till Varberg och beräknas anlända inom en timme. Det är grått och murrigt, regnet ligger som en stor blöt filt runt Göteborg och jag kurrar ihop mig i mitt säte samtidigt som jag sippar på mitt kaffe som hann bli bli kallt medan jag gick igenom presentation med L. Det är en av alla de fina egenskaper jag älskar med honom. Hur insatt och genuint intresserad han är av mitt arbete. Hur han ringer upp och vill gå igenom varje slide. Hur han diskuterar och kommer med feedback, och alltid oavsett vad lyfter mig, speciellt när han vet att jag är som mest känslig.
Föreläsningar gör mig känslig. De puttar ut mitt innersta lager och låter det sköra se dagens ljus. Ett ljus som belyser och skapar friktion, som låter självkänslan ifrågasätta sig själv och påminner mig om att detta är något som fortfarande utmanar mig till den grad att jag ifrågasätter hela min existens och kompetens.
Men ändå så gör jag det, tackar ja, gång på gång. Och ikväll är det dags igen.
23