Här har ni mitt nyårslöfte till mig själv. Eller nej, ta bort ordet nyår och låt bara löfte stå kvar. Det viktigaste löftet man kan ge är just till sig själv och det är även det som känns hårdast ifall det bryts. Men mitt löfte har ännu inte brutits och jag fortsätter på samma spår som förra nyår. Då stod jag under en stjärnklar himmel i Sri Lanka och lovade mig själv att låta kanterna skimra och mina ytterligheter, mina kontraster, mina stunder där jag fyller ett rum och lite till, vara något jag premierar. Att ta emot konstruktiv feedback men se till att skilja på när den faktiskt bara är en oskön handling från en person som är osäker i sig själv.
Vi pratade om just detta igår och utvärderade hur man är som person kontra tidigare år och jag konstaterade att jag idag trivs lika bra längst bak i flocken som att leda den. Jag behöver inte alltid säga något, inte alltid tycka något och inte heller påvisa att jag kan något. Men de gånger jag gör det, de gånger jag ställer mig längst fram i ledet så både hörs jag och syns jag, ordentligt, och det är något jag alltid kommer att göra. Och är det ett drag hos mig som skaver hos någon annan så är det tyvärr inte mitt problem att lösa. För många gånger handlar det om sin egna förmåga att hantera andras ytterligheter jämte sina egna och en stor skopa acceptans. För om vänder på det, jag ber inte mina mer blyga och försiktiga vänner/bekanta att prata högre eller göra något de ej är bekväma med. Jag kan stötta och peppa, men jag ger inte direkta direktiv hur de borde agera eller vara. För det är en del av deras personlighet som jag måste acceptera. En del av vem de är.
Så mitt löfte till mig själv är att fortsätta maximera mina ytterligheter, mina kontraster och ge så lite eller så mycket jag vill och kan, dels till andra men framförallt till mig själv och det jag tar mig för.
Det är viktigt att vara snäll och omtänksam, men man får inte glömma sig själv och framförallt så är det ibland nödvändigt och bra att peka med hela handen och ta två snabba steg förbi första ledet med orden “Antingen hänger du på, eller ses vi senare.”.
P.s Adderar köpa “the” lägenhet till det löftet. Känns som ett bra löfte för 2020.
P.s 2 Min löprunda i morse gick grymt bra. 2 x 15 min intervaller (70/20 4.30 fart) och jag gjorde säker hälften av människorna som jag mötte riktigt irriterad med min hurtighet. HA! God fortsättning på er, nu kör vi.
2 svar till “New year, new me…eller?”
Även fast jag är ung och kanske inte gått igenom alla de postitioner som andra har ställts inför så känner jag redan igen mig i det som du säger. Det är inte menat att vara en ursäkt men ändå en aspekt som kan väderas.
Jag, har under det senaste året satt mig först. Mina åsikter, tankar och känslor. Och som du säger, inte alltid bokstavligt framför alla, men i en postition jag känner att mitt tar plats. Den jag vill vara och visa för andra, eller bara existera som. Tyckte det bara var otroligt bra skrivet då jag mycket väl känner igen mig! Just det löftet är något att ha nära hjärtat, alltid.
Vad fint du har skrivit Sofia, tack för du delar och jag tycker speciellt sista delen du skrev är så bra. Löfte att ha nära hjärtat. SÅ bra. Stor kram