En tjejkompis till mig blev dumpad häromdagen. Vad hon trodde var början på något nytt, en sommarromans som hade utvecklats till något mer, vad hon trodde något djupare, föll isär dagar senare. Han behövde hitta sig själv sa han.
“..Ja, har man inte hittat sig själv på 35 år så är det god tid att börja nu..” svarade jag henne när hon berättade om situationen.
Vi skrattade. Först grät vi, båda två. Sen skrattade vi. Sådär högt så snor och tårar skvätter åt alla håll. Frustande. Så att man får kippa efter andan. För fan, man behöver skratta i all misär och jag fortsatte “here, we go again!” mellan attackerna. Varpå hon log brett mot mig. För ja, livet fortsätter och antingen hänger du med på tåget eller så lägger du ner. Och visst kan man lägga ner för en stund. Visst kan man checka ut en period. Men kom fan tillbaka. Du går miste om så mycket annars. Och vet du? Gör det fort om du så känner det. Eller ta din tid, men kom fan tillbaka. För det blir inte sämre, det blir bara bättre.
Vi pratade lite om det. Om att det förväntas någon form av karantän, en sorts nedsläckning av livet utav kvinnor när det tar slut. Vilket jag har förstått är tvärtemot vad många känner och vill göra. Det är något jag har fått till mig utav alla de kvinnor jag har mött genom åren. När man har suttit och diskuterat livet, kärlek och relationer. Många behöver inte stänga in sig och gråta i ett halvår. Många är känslomässigt stabila och klara med att fortsätta med sitt liv. För att man kan sörja det man har haft och det som kunde varit på olika sätt. Man kan göra det i en del i sitt hjärta under aktiviteter som får en att skratta. Som berusar en. Som får kroppen att pulsera. För tro mig. Sorgen och smärtan är precis lika stor som om man hade legat under täcket och attackhulkat av gråt och söndertrasat hjärta.
Tro mig, jag vet.
Jag vet hur det är att ligga som en utspilld pöl på golvet och gråta så att revbenen, huvudet och halsen ömmar i dagar därpå. Jag vet hur det är att behöva gå med solglasögon på ICA för att minsta chans till ögonkontakt får ögonen att tåras. Jag vet hur det är att skratta samtidigt som man går sönder inombords. Jag vet hur det är att ta tag i det nödvändigaste och sedan återgå att spendera all ledig tid i sängen. I ett mörkt rum där känner sig fullständigt värdelös.
Jag vet.
Men jag vet även hur det är att passera det där datumet man har satt upp sig för sig själv. Det där datumet där man vänder blad och går vidare. Där man tackar den värsta sorgen för sällskapet och berättar att den är välkommen, men den får inte längre ta samma plats. För nu börjar livet igen och när man drar undan gardinerna så är det jävligt fantastiskt ändå.
Och sen kör man.
Jag vet framförallt hur det är att upptäcka att att det inte var så mycket att gråta över när det väl kommer till kritan.
Man fortsätter köra och tar stora tuggor av det liv man har skapat för sig själv och ser till att må så bra så möjligt. På sina villkor.
24 comments
❤❤❤❤❤
Om jag vetat vad jag vet idag hade jag inte slösat åratal (jag skojar ej) på att tråna efter en karl som dumpade mig. Fy fan för att leta efter alla dessa signaler, om och men ifall det kan vi bli igen och så har massa år av ens prime time passerat helt plötsligt.
Heja er som vänder blad, går vidare starkare! <3 <3 <3
Jag tror ej på ånger. Jag tror allt lär en något och tillför något i ens liv. Jag har aldrig någonsin ångrat något i mitt liv, för ett liv utan smärta som nyanserar ut och ger mig själv dessa uppvaknanden och insikter är inget jag vill ha.
Stor kram till dig.
Du är så bra Joanna! Rock on!! Kram <3
Tack så mycket. <3
Och i en text lika skör som den är stark. Ett ämne lika självklart som det ifrågasätts. Samlas hela gänget med mina mest klyschiga. Men för mig givande. Små rader. Allt som syns är inte allt som är. Alla känslor är tillåtna. Ibland är det bara att le åt helvetet. Och. Bara gör mer av det som får dig lycklig. Ses imorgon Joanna!
Tack för umgänge och kramar i helgen. Du är fin Jennie. <3
Jag vill välkomna hjärtekross med öppna armar, och sorgen, ilska ja alla känslor, det för med sig. För någonstans tror jag, precis som du säger, att allt blir bara bättre. Och av erfarenhet(om än liten haha) så stämmer verkligen klyschan om att man bara blir starkare. Men fyfan vad man känner sig liten och den smärtan man upplever när det tar slut… men det blir bättre, det kommer någon bättre.
Dina texter är så spot on, det är så härligt att komma in här och läsa❤️
Så jävla jävla liten och värdelös. Det är som all power man har, all vett, all reson – bara försvinner just där och då. Tack för fin feedback! Betyder massor! <3
Fantastiskt fint skrivet! <3
Tack snälla!
♥️ Alltid tufft och jobbigt med sorg i alla former. Men helt rättat sett blir ju faktiskt inte bättre att inte komma tillbaka. Man får vara stork för ett tag det är ju faktiskt ok 🤷🏼♀️ Men åh så mycket lättare det är att ta sig igenom sorg när man är med de sina som ges god och positiv energi. Hur som, väldigt fint och bra skrivet!
Tack, visst är det så. Stor kram och tack för du delar dina tankar och peppar mig.
Hittade hit till din blogg rätt så nyligen, en kompis som tipsade. Och fan vad jag gillar allt jag ser och läser och texten ovan sätter ord på så mycket som ibland kan vara så svårt att formulera.
Älskar dina träningsinlägg och allt som kommer med det. Blev även sååååå positivt överraskad med vilken research, dina överväganden osv som du gjort innan du blev ambassadör för Hövding.
Imponerande och inspirerande är två ord som jag känner när jag är inne på den här bloggen!
Ha en fin helg!
Men wow wow wow, välkommen hit och TACK. Detta kommer jag bära mmed mig massor. Hälsa din fina kompis och tacka för hennes tips. Betyder som sagt väldigt mycket för mig. Stor kram
♥️♥️♥️♥️♥️
<3
Detta var precis vad jag behövde läsa ❤️
Tack!
Tack själv!
Så bra och klokt skrivet❤❤❤❤❤
Tack snälla!
Kände att jag ville skicka dig styrkekramar.
Känner igen mig mycket i hur du tänker. Och vet du, jag tror verkligen att det är en stor gåva du fått. Att trots att hjärtat värker och att magen gör ont så finns ändå den där gnistan kvar i kroppen. Livsgnistan, förmågan att trots omständigheter kunna känna tacksamhet, känna att livet är ett stort äventyr, och i grunden veta om att trots att man är ledsen så känner man att det finns överraskningar runt hörnet. Som väntar och vips innan man vet ordet av så står man där hel och lycklig igen. Kämparglöd!
Det är viktigt att tillåta sig vara ledsen, men också viktigt att unna sig saker precis som du gör. Umgås med snälla vänner, äta god mat, göra allt man mår bra av❤️
Massa kramar, styrka, och energi till dig☀️
Vilken fin kommentar. Tack, ska ta med mig denna. Stor kram
❤️😊❤️