Låt mig få dela med mig av vår julafton som enligt oss själva var fulländad. Kanske inte för alla, för som jag skrev i mitt instagramlägg igår så är traditioner en känslig puck som man ser olika på och det har jag full förståelse för. Jag har som sagt själv aldrig varit ett fan av traditioner. Speciellt inte påtvingade sådana vilket tyvärr många gånger utgör en högtid. Julen är ingen favorithögtid och har länge varit något jag har känt ett skav inför. Var är min roll i det hela? Vad ska man känna? Göra? Så jag har gjort det som har funkat bäst för mig och i slutändan även omgivningen. Jag har följt mitt hjärta och lust. Något som oavsett högtid, plats eller stund är en av de finaste egenskaperna jag hyllar hos mig själv.
Det är en av (de många) orsakerna till att jag och L funkar så bra ihop. Vi ser väldigt likt på många av dessa lite känsligare frågorna. Vi är samspelta i hur vi vill leva vårt liv och inkluderar varandra i våra känslor och tankar. Vi är måna om att skapa våra egna traditioner utan att vara (för) själviska och kompromisslösa. För det finns en fine line mellan att göra vad som känns bäst till att vara omedgörlig och egocentrisk. En vidrig besserwisser, för att vara helt transparant. Den är avägningen är viktigt, för det finns alltid flera sätt att göra saker och ting på, den stora massans sätt är inte det korrekta och vice versa. Det gäller i allt. Vi delar att julen inte är vår favorithögtid och gör istället val som får OSS att må bra. Vi behåller en liten del, en del med våra familjer som vi älskar och såklart inte vill exkludera men resterande, nej där gör vi vår egna variant. Att fira jul genom att flänga runt på olika firanden med olika familjer är inte min grej. Jag blir så stressad när jag hör om uppdelade jular och krav på julklappar, släktgnabb och “såhär har vi alltid gjort” – mentaliteten. Kanske grundar sig en stor del av denna inställningen hos mig i att jag inte själv har barn och kan då inte riktigt förstå resonemanget att allt är för barnen. Att man ska vända ut och in på sig själv för barnen. Missförstå mig rätt. Jag respekterar och tycker det är fantastiskt att man vill ge sina barn den finaste upplevelsen men jag kan tycka att det går för långt många gånger. Det blir ett hysteriskt ändlöst gatlopp som för varje år ska toppas.Vad julen handlar om glöms då väldigt lätt bort mellan all hets om vad som ska hinnas med, göras och vara.
Men för att komma till saken. Hur såg vår julafton ut? Jag vaknade strax före sju av att L sparkade mig i sidan. Jag väckte honom genom att ruska om honom lite lätt och möttes av en förvirrad blick. “Jag drömde att jag spelade hockey! Var i närkamp..”. Jo tack, med mig flinade jag och gick sedan upp för att fixa kaffe. En kvart senare joggade vi bort mot ranchen, ett ställe där olika träningar hålls av frivilliga eldsjälar som är nere på semester/long stay. Jag blev tillfrågad innan jag åkte ner om jag ville hålla lite träningar då den ansvariga hade fått höra via min mamma att jag skulle komma ner och hälsa på. Vilket jag kunde och det var precis det vi joggade mot. Klockan var 07:30 när vi satte igång med 65 deltagare omkring oss och ca 40 minuter senare drog vi iväg och fortsatte vår egna träning vilket såklart var: den årliga julaftonsjoggen. 10 km genom ett grönskande naturreservat. Klockan passerade nio när vi vände hemåt och nu var det varmt. Riktigt varmt. Jag kände mig som en urlakad disktrasa där vi sprang sista metrarna till området vi bor på. Dusch, yoghurt, kaffe och färsk frukt på terrassen. Lite poolhäng på det för att framåt ett cykla bort till massagen för 1 timmes kokosoljemassage. Jag hade planerat en spatimme efter massagen så bad om extra mycket kokosolja i håret som skulle få sitta i fram tills duschen. Sagt och gjort, jag luktade som en bananpankaka stekt i kokosfett när jag var klar.
Vi cyklade därefter hemåt igen med ett snabbt stopp för lunch. Papayasallad och vårrullar (33kr) ink en cola. Värt. Mellan 14.30 och 16.30 hängde vi i huset. Jag duschade, la i silverinpackning, scrubbade hela kroppen och därefter vårdande hårmask och sheetmask för ansiktet. Ringde lite släkt och vänner. Drack en öl. Scrollade på telefonen. Vi hade bestämt att vi skulle vara hos mina föräldrar runt 17.00 och hade en viktig sak att göra innan dess. Fota min outfit på stranden. Så det var bara att trampa ner, köra en liten fotosession och bjuda munkarna som satt på sin lilla träbänk under en palm och betraktade oss på en show.
Kvällen spenderades på mina föräldrars terrass med deras goda vänner. Istället för oblad bröt vi små pannkakor. Man får ta det man har. Vodka i dricksglas, (förutom i mitt då den polska traditionen inte har fastnat hos mig), Uffes janssons frestelse, polska piroger och thailändska köttbullar. 30 grader med svag bris och grillade räkor från morgonens marknad som mellansnacks.
Framåt 10 på kvällen cyklade vi hemåt, såg en film som vi givetvis somnade ifrån efter bara ett par minuter. Det var det. Julafton var förbi. En dag som alla andra men med en liten extra tanke. Men framförallt, med honom. ♡
117
13 svar till “OM ATT SKAPA SIG SINA EGNA TRADITIONER OCH EN JULAFTONSUPDATE”
Jag är en bit över 40, har vart sambo m samma kille i snart 20 år. Gick mååånga år och hade en gnagande julkänsla, fick liksom ingen rätsida på det. Tills jag kom på, jag bryr mig ju inte..! Är noll intresserad av typ allt som hör jul till, och dessutom det julen egentligen handlar om, dvs det kristna budskapet, är ju inte alls min grej. Så, sedan dess är julen mkt bättre. Umgås med nära familj och vänner under julledighet, men extremt lite handlar om just jul, kanske 3 timmar på julafton. Rätt märkligt hur många håller på faktiskt…vad är det man försöker kompensera för..?
Gooood juul!
Låter som en perfekt jul! ??
100 procent!
Håller med dig, fattar inte heller det här att alla ska umgås med alla o hela släkten på självaste julafton o åka fram o tillbaka. Jag är uppväxt med lugna jular och har det även så med min egen familj idag o det är så skönt. Jag tror att många inte firar sin jul så som de själva vill, utan så som det alltid har varit och så som andra förväntar sig att det ska vara. Man säger ju en fridfull jul ?
Precis så!
Unpopular opinion: jul med små barn är tråkigare, var roligare att spexa till julen ur ett vuxet perspektiv förut ? Med vänlig hälsning, småbarnsmamma
Är helt med dig där 🙂
Låter fantastiskt! Sparar tankarna till nästa år. Ha det fint!
Gör så! 🙂
Perfekt kombo att kunna åka iväg men ändå spendera en stund med dina föräldrar. Har också tänkt att jag skulle kunna strunta i traditionell jul hemma (som iofs brukar vara rätt lugn och omfatta ett eller max två ställen) och åka till en stuga i fjällen och gömma oss. Men så länge vi båda har mor- och farföräldrar i livet så vill vi spendera julen med dem så ”som det alltid har varit”. Jag och min sambo är 30 år gamla och har heller inga barn eller syskonbarn eller ens kusinbarn utan för oss blir det istället för de gamlas skull vi håller på traditionerna. Skulle känna mig sjukt egoistisk om jag struntade i julfirande med dem.
Man gör det som känns bäst för en själv. 🙂
Fyfan vad du är bra!!! ??? Tack!
Tack själv ♡