Om gårdagen var positiv, lättsam och hoppfull så är idag det motsatta. Jag vaknade upp med en sådan stark ångest att det känns som att någon sitter på min bröstkorg. Det river i mig som att jag är fången i min egna kropp. Har vaknat från och till under natten då jag drömde om kraschen vilket såklart påverkar mitt känslotillstånd när jag tog mig upp imorse med hjälp av Calle. Jag började gråta på toaletten när jag såg mitt ansikte och ångesten spred sig i min varma kropp fullständigt kokade av värme då det är ca 30 grader i vår lägenhet. Enda frizonen är sovrummet där vi har en ny AC och temperaturen är ca 20 grader. Det är där jag ligger just nu. Det är högsommar, mitt i livet och här ligger jag i ett mörkt sovrum. Mitt ansikte skiftar i regnbågens alla färger och smärtan pulserar i takt med mina andetag. Jag är trött, illamående och det känns som att jag får spö av kroppen för att jag igår tillät mig att hoppas för mycket.
Jag mår bokstavligt talat skit.
Igår var en bra dag. Det var det. Förutom att jag blev utskriven från sjukhuset på grund av platsbrist. Det var inte bra. Jag är chockad över vården och stressen som råder, stressade läkare och sjuksyrror som inte hann med att ens ge smärtstillande. Fakturan på 400 kr kom dagen efter jag skrevs in och visst är det tacksamt att få vård och inte behöva oroa sig för exempelvis brutala kostnader när man flyger ambulanshelikopter men när man skattar nästan halva sin lön, ja då är det minsta man kan begära att få stanna en dag extra när man knaappt kan gå själv eller har så ont att inte ens morfintabletterna hjälper.
En stor anledning till min glädje igår var det enorma stöd hela tiden får av mina vänner, bekanta och okända människor världen över. Jag är helt tagen av den kärlek som skickas till mig och jag fick en chock igår när jag kom hem från sjukhuset och fick en krya på dig present levererad av Louise. Hon hade tillsammans med över 150 tjejer från vår Friendcation-grupp på Facebook samlat ihop till en Gucci väska åt mig. Jag var alldeles tårögd över systerskapet i vår grupp och att människor kan vara så fina. Jag hade blivit minst lika glad om det hade varit en korg med syltkakor. Det handlar liksom inte om värdet på presenten. Men nu var det så många och en sådan enorm summa att det räckte till en svart drömväska från Gucci. Jag kunde varken skratta eller gråta igår för jag hade så brutalt ont. Istället kom det små brölande ljud från mig. Det var mitt exalterade skrik. Tack. Den stunden igår gjorde fick mig på andra tankar. Ni är verkligen världsbäst. Jag tycker om er så mycket och väskan ligger här bredvid mig just nu. Jag ligger och tittar på den när ångesten river som värst i bröstet. Det hjälper, det gör det faktiskt. Den har blivit en slags symbol för all kärlek som jag får just nu.
Jag orkar inte upprätthålla någon glättig we shall overcome fasad. Jag är avdomnad i kroppen och avtrubbad i själen. Vad ska jag göra, det är inget jag kan bortse ifrån.
0
0 svar till “onsdag 10:52”
Jag kan bara ana all din besvikelse!!
Var fick du sy 50 stygn? I huvudet?
Minns du vad som hände? Alltså varför du kraschade?
Jäkla “tur” ändå du hade… Några millimeter från att bryta nacken ?
Vi är många som bryr sig om dig. Du ser vad du får många att tro att vi känner dig! Det är för att du är så äkta. Du visar både ups and downs. Du är en sann inspiratör!! Du skriver att man inte ska ta allt så allvarligt och det hjälpte mig!!
Vila och ta det lugnt. ❤️
Tycker så synd om dig?❤️
Du är en stor inspiration. Du klarar detta!
Åh väskan är du så värd!
Kämpa kämpa kämpa ??
Jag skicka omtanke och styrka. Något att skingra tankarna med när det är som tyngst. Ett stöd i den sociala etern är det minsta jag kan ge när min stora idol kraschat.
Jag kan inte skriva att jag förstår, för jag har aldrig varit i en krasch, totalt demolerat ansiktet eller kroppen eller förlorat en halv sommar. Däremot kan jag skriva, drt kommer fler. Du kommer att ta dig igenom det här med, och vi kommer stötta dig på vägen så som du lagt tid på att stötta och peppa alla oss! ❤️
Igår var första gången jag besökte din blogg. Det första som mötte mig var ditt ansikte. Det gjorde ont in i själen på mig bara att se skadorna. Jag kan inte ens föreställa mig smärta. Det jag kan förstå är din styrka. Modet att lägga upp foton och orken att skriva om allt som rör sig i ditt huvud. Starkt!
Det jag känner är att du kommer att ta dig igenom det här och du kommer att bidra till inspiration och förståelse hos andra. Det är så viktigt att göra precis det du gör. Våga dela med sig av allt som händer i livet, inte bara de perfekta delarna.
Jag hoppas att du ger dig själv tid för återhämtning och vila. Gör det du behöver för att återfå kraft och ork.
Du är här. Du lever.
Sköt om dig!
Skickar omtanke och styrka till dig! Hoppas att det känns bättre snart ♥️
Angående sjukvården. Jobbar som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning dock inom hjärtmedicin. De senaste åren skickas patienter hem alltför tidigt r/t främst platsbrist. Och en hel del kommer därför i retur och kanske söker akuten igen. Allt är som en ond cirkel. Tråkigt att du fick en sån upplevelse av sjukvården men är tyvärr inte förvånad ?
Hoppas att uppföljningen blir bättre ♥️ Krya på dig!
Hittat till dig precis genom friendcation-gruppen. Läste din historia och sen gick hjärtat i 1000 bitar när jag såg vad som hänt.
Delar tyvärr din upplevelse med vården. Blev hemskickad med hjärnhinneinflammation dagen innan julafton, olidligt ont och kunde inte äta. Dessutom innebar det en jul helt ensam i sängen, då anhöriga är långt bort och inte kunde ta sig till mig. Även stora psykiska problem vid den tiden m panikångest, depression osv. Bönade och bad för att få stanna, men NEJ. Det fanns andra som behövde det mer sa dom, jag var ju ”ung och frisk”. Är ju inte personalens fel såklart, utan systemet som är ett stort jävla skämt.
Jag tror på dig! Delar med mig av mitt livsmotto:
”Life is tough, but I am tougher”
Så värd väskan och så fint med en liten symbol som ändå kan ge lite omtanke i all jäkla piss! Min första tanke var Chanel! Hon är värd en Chanel, haha, inte som att en väska gör till eller från. Men blev så
Göad när jag såg Gucci väskan ❤️❤️❤️❤️❤️
Du behöver inte upprätthålla nånting, ibland är/känns livet bara piss & skit & det är ok att vara arg, ledsen, rädd osv osv <3 kramar till dig <3
Styrkekramar till dig!
Förstår att det är tufft men det kommer bli bra till slut! ❤
Vet inte riktigt hur man ska peppa utan att låta glättig och ihålig när någon kraschat så illa. Det känns ju inte som att ”styrkekramar” riktigt covers it, men ville ändå skriva en rad för att visa att du finns i tankarna.
Ta en dag i taget, ångesten kommer när man tänker stort, på framtid, utseende, träningen, osäkerheten och smärta. Sätt upp små dagsmål. Jag vet ingen som har sån kämparglöd som du när det finns en plan, så gör en plan! Även om målet bara skulle vara ”kunna lyfta händerna över huvudet” eller ”orka sitta i en stol 15minuter”. Ge dig själv ett fokus så minskar även ångesten. Vi kommer heja som fan allihopa även för de små målen! Med massor av film minskar ångesten också, all terapi mot ångest bygger på att lugna ner och avleda sig. Film is the shit!
PS. Nämner eftersom du lyfte vissa orostankar; Oroa dig inte får utseende och ärr. Fokusera på kroppens funktion. Ser något ut som fan ännu 1år efter en olycka, då betalar försäkringen för fixet. Fick veta det när min son tog emot sig med ansiktet efter ett tjusigt svanhopp från en stol, rakt ner i bordskanten och spräckte upp sig.
Kram!
Ska inte låtsats att jag kan förstå det du upplever då jag inte varit med om liknande, däremot har jag upplevt mycket ångest och levt med det. För ett år sedan föll jag över den här raden – You can’t stop the waves but you can learn how to surf – och det har gjort stor skillnad för mig. Obs! Menar absolut inget glättigt pepp. Utan snarare att livet innehåller vågor och vi lär oss att surfa över dem. Obs igen! Menar inte att man kan ändra allt med tanken eller att man inte ska tillåta sig att vara ledsen. Surfa för mig kan vara att andas igenom ångest, gråta eller känna oro. Men jag tänker det som att jag gör allt det medan jag surfar på vågen. Typ.
Kan som de flesta skriver inte förstå hur det är och smärtan du går igenom just nu. Vill bara skicka en enorm bamsekram till dig och låt det ta den tid det behöver, så många fina människor som stöttar dig och du som får flera nu att se livet på ett annat perspektiv. En inspiration för mig och alla andra och även om du känner dig svag så är du för oss alla stark och en sann inspiration. Kram på dig min idol ❤️
Fan vad du är stark Joanna, sitter här med tårar i ögonen. Krya på dig och hoppas du blir ordentligt ompysslad i Skåne. Stor kram
Åh! Läser om din olycka och din modiga berättelse om dina känslor kring den. Kom in på din blogg genom ditt inlägg om cykelhjälm. Önskar dig all krya på och blev berörd av systerskapet och din krya på dig väska <3