JOANNA SWICA

Det har gått snart 5 månader sedan jag gick på tjänstledigt, ett beslut som jag tänker på varje dag och som jag vet kommer att vara mitt livs bästa beslut oavsett om jag hade gått tillbaka till SOS eller ej. Jag tänkte besvara några av de frågor som ofta trillar in och som jag har förstått många av er funderar på.

Varför? För er som undrar varför jag tog tjänstledigt så kan ni läsa ett långt och utförligt svar här.

Men om man nu har kommit så pass långt att man seriöst funderar på det. Vad ska man göra då? Skriv ner varför du vill ta tjänstledigt och ha klart för dig under vilken period du vill ta tjänstledigt. Boka in ett möte med din chef och förklara anledningen, är det en bra chef/organisation så kommer de inte sätta sig på tvären utan ni kommer tillsammans komma fram till något som funkar för er båda. Kolla upp vad du har rätt till med HR samt rent lagmässigt. Det skiljer sig något åt att ta tjänstledigt för studier och för att testa på att driva egen verksamhet. Det viktigaste är att det inte konkurrerar med ditt nuvarande företag. Våga berätta och framförallt – våga be om det du önskar.

Hur får man det att gå ihop ekonomiskt?
Jag hoppas och tror att man har en någorlunda plan när man ger sig själv en paus, och med det menar jag inte plan för vad man ska göra under tjänstledigheten, den är mindre väsentlig. Utan en ekonomisk plan. Den bör vara utarbetad och satt innan man går in och ber om ett möte. I mitt fall så hade jag sparat x antal tusen kronor av min lön (och det jag har dragit in på samarbeten) varje månad som drogs av direkt när lönen landade på mitt ena konto. Sedan har jag inte använt något av det jag har fått in på diverse samarbeten eller bloppisar. Så allt det har sparats på olika ställen och konton, vilket nu resulterar i en liten summa varje månad. Det är inte en summa jag är van vid då jag gick ner tjugotusen kronor och har fått göra lite justeringar i min vardag men det är en summa jag är stolt över – för jag kan vakna en morgon och bestämma mig att nej, idag vill jag inte göra någonting alls och det är helt self-made.

Vad kommer familj och vänner tycka?
Förhoppningsvis stöttar de dig, precis som mina gör. Om inte – är det dem eller du som ska göra detta? Ställ frågan, varför ogillar ni/du detta? Våga konfrontera och be om stöd. Det är viktigt.

Vad gör man om det inte fungerar?
Man kontaktar sin arbetsgivare och ber om ett datum att återkomma till jobbet på. Det är inget konstigt med det. Tänk alla entreprenörer som startar bolag som går åt helvete, eller personer som satsar allt på en tjänst som visar sig vara helt fel, man utvärderar och går vidare. Det finns inget svagt eller pinsamt med det, att våga hoppa är det väsentliga och sen hur det går, ja det är en del av resan

Hur får man dagarna att inte förvandlas till ett lång Netflix-maraton?
För min del var det ingen risk, jag hade att göra från dag ett. Men sen kan jag tycka som såhär: att spelar det någon roll? Jag kommer lätt ta ett par dagar när det lugnar sig lite i mitt liv och spendera hemma, som en liten social detox. Tänk vad härligt ändå att kunna bestämma sig för att ”nej idag vill jag spendera denna regniga morgon i sängen med 4 avsnitt av Suits.”

Gör exakt vad du känner för. Det är DIN ledighet.