JOANNA SWICA

I helgen var det premiär för våtdräkt, hår som luktar insjöprutt och navigation som ibland kräver mer GPS-stöd än en Viking Line båt. Jag talar givetvis om öppet vatten simning i Hellas.  Och nej, inte Hellas som i Grekland som en killkompis trodde när jag berättade om mina kvällsplaner.

Det är blandade känslor att lämna bassängen. En del av mig är lite motvillig till att lämna badhuset trots min egentliga avsky för kallt äckligt bassängvatten innehållandes gamla plåster och hår. En annan del av mig jublar och ger plats åt Mother Earth Joanna som är ett med naturen och dyker rakt ner i sjön för att därefter simma med starka snabba armtag ut i det blå. Eller svarta med tanke på hur våra svenska insjöar ser ut. Inte direkt någon blå lagun man simmar omkring i.

Jag har nu kört två stycken simpass ute varav det första var ett ”känna på” pass på 950 m och gårdagens låg på stadiga 1650 m. Min första tanke när jag började simma var hur mycket lättare det var rent mentalt. Det räckte liksom att få de små små glimtarna av sol och omkringliggande skog för att det skulle kännas behagligt, eller nej, rent ut sagt underbart.

Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva för ett år sedan. Visst var det skönt när man väl var i, men det skönaste var ändå efteråt. Nu är det istället njutning från steget ut på bryggan, under minuterna man byter om, till att man sänker ner sig från bryggan, rättar till simglasögonen och börjar simma.

Men vet ni vad den största skillnaden är? Hur fort 100 m går. Herrejäklar vilken skillnad det är från bassängen. Jag stannade till på första simpasset när jag hade hunnit halvvägs över sjön och tittade snabbt på klockan, 300 m bara sådär. Hur hände det?

Men hur gör man då? Hur når man dit, till den magiska känslan där kroppen spelar i perfekt symfoni med vattnet?

– Ha sällskap. I söndags simmade jag med Emelie, och även om hon simmade sitt pass och inte låg bredvid så fanns hon ändå där i närheten. Samma sak igår, när inte Malin kunde haka med ut så bad jag min kille att följa med mig. Han sprang en runda i skogen medan jag simmade, sen satt han på bryggan och väntade in mig. Visst var det andra människor där som körde swimrun, bastade och grillade. Men det är alltid en trygghet att veta att man har något med sig, och som framförallt vet var man är och har lite koll på en.

– Investera i en bra våtdräkt och det behöver inte alls vara dyrt. Jag köpte min Orca S5 av en tjej via Triathlontjejers FB-grupp. Hon hade använt den ca 2 gånger och jag köpte loss den för en en knappa tusenlapp. Min första våtdräkt köpte jag via en annan tjej som jag kom i kontakt med på Instagram. Den sålde jag sen efter min första tävling. Jag testade mig fram på olika ”try out” simkvällar och lånade även hem en dräkt från Trispot under en helg.

– BRA simglasögon är så oerhört viktigt. Fram tills i år har jag blundat när jag har simmat i mörka insjöar. Detta för att jag har fått en fix ide att det helt plötsligt ska dyka upp ett lik under vattnet. (Har tittat på alldeles för många maffiafilmer där de gjuter fast människor under vattnet och dränker dem.) Men med takt att jag har blivit säkrare i simningen och har fobin släppt och nu har jag inga problem med vattnet. Detta medför givetvis att jag numera har större krav på mina simglasögon. De som jag har nu immar igen så lätt vilket medför svårigheter i navigationen. Ska kolla in ett par nya på Trispot eller nätet under morgondagen.

– Öva korta sträckor med att ha ett riktmärke att navigera mot. Det gick rätt fort för mig att sätta denna delen, men jag har förstått att många har problem med det. Sikta på en högre trätopp, ett ”vitare” berg, en brygga eller boj. Och öva öva öva. Gör INTE som mig när jag började simma och sikta mot en fiskmås. Dessa tenderar att flytta på sig 😉 Jag övade väldigt mycket i bassängen att titta upp i farten utan att förlora kurs, simtag eller rytm. Att hela tiden ligga avslappnat med huvudet och pendla rytmiskt mellan andetag, navigation och blicken neråt i fyrtag eller femtag tar lite tid att sätta men det är så värt det till slut.

– Få inte panik de första 200 meterna. Jag vet att det är enkelt för mig att sitta och skriva det, men tro mig, jag hade råpanik och hyperventilerade med abnorm hög puls under förra året varje gång jag startade. Detta var en kombination av adrenalinpåslag, tajt våtdräkt och obalans i de första simtagen innan jag hittade rytmen. Det var min största rädsla i helgen när jag hoppade i men känslan försvann lika fort som den kom. Det som har hjälpt mig mest är helt klart att jag fokuserar att frusta ut vattnet under ytan så jämt så möjligt och fokuserar helt på att det ska låta som ett maskingevär. Ta ta ta ta ta ta ta upp, ta luft, ner, 4 simtag, ta ta ta ta ta ta, upp, ta luft..och så vidare. Hela tiden fokus på att det ska vara så jämn rytm så möjligt och visualisera att jag står på en skjutbana och skjuter. Morbid tanke, men hey, whatever floats your boat tänker jag.

– Hoppa inte över simpassen, eller åtminstone gör dem till 80 %. Jag tänker inte sitta här och predika om hur duktig jag är som simmar ofta. BAH! Ni skulle bara veta hur mycket jag slarvade mellan december och mars månad. Mina simpass kunde lätt räknas på 10 fingrar. Men istället för att få ångest över det (vilket jag fick till en början) så bestämde jag helt enkelt att de simpassen jag fick till, de skulle vara jäkligt bra. Det fick mig att släppa lite på pressen på mig själv, speciellt när mitt instagramflöde matades med bilder från mina bekanta inom sporten som postade sju på morgonen: ”3500 m avklarat tjoooho!” Uäck! Det är säkert så vissa av er känner om mina löppass, och jag förstår er till fullo.

– Skaffa en pulsklocka. Säger det om allt, men det gör faktiskt träningen roligare. Och hur ska du annars veta hur långt du simmar i pruttsjön?

– Ät något innan passet för att slippa sjösjuka. Ni kanske inte lider av det, och vem vet, kanske bara jag som måste få i mig en banan, lite nötter eller bar innan ett simpass ute, och är det så – skönt för er! Men jag blir lite lätt sjösjuk/illamående om jag ligger i länge, speciellt om det blåser.

– Sist men inte minst, anslut till ett team. Gå med i en klubb, ragga folk på Instagram, håll utkik efter testkvällar eller träningskvällar. Det är SÅ mycket roligare.

Lycka till, vi syns i sjön!