Det är varmt i luften och spårvagnarna avlöser varandra några meter ifrån uteserveringen. Jag sitter vid ett litet ostadigt bord och smuttar på min Cola Zero. Vill egentligen ha ett glas rött, men nej, förnuftet talar och någonstans lång där bak är jag nöjd med valet då det har varit en del vin på sistone. Kan ändå inte undgå att landa någon sekund extra på bordsgrannens Chianti. Äh, skakar av mig vinsuget och lutar mig tillbaka i korgstolen. Den knarrar och skär in i skulderbladen. Kroppen är behagligt trött, sådär varm och mysig som den bara kan bli efter man en timme i en bassäng. Simmade 2300 meter idag i en 50 meters bassängen på Valhalla, det har jag aldrig gjort innan. Trodde inte det skulle märkas någon skillnad sa jag till Calle i telefon när jag promenerade hem från badet ner mot hotellet. Promenaden tog ca 15 minuter och jag kände hur jag steg för steg kom ner i varv. Lämnade av mina saker på rummet och gick därefter ner till restaurangen med datorn under armen. Ah, min favoritstund när jag reser med jobbet. Lång middag med mig själv och mailen. Ingen som stör, inga mail som trillar in och avleder koncentrationen från det man håller på att skriver och ett harmonisk sorl av människor som pratar runtomkring mig.
Det börjar bli kyligt när jag blir serverad grillad hälleflundra efter rekommendation av servitrisen. Jag tar några tuggor och blir genast besviken. Det är varken mandelpotatismos eller brynt smörsås. Mitt polska blod i mig hettar till på en millisekund. Tar en brödbit som genast smulas sönder för smöret är för kallt efter att ha stått i kylen. Suckar för mig själv och bestämmer mig för att gå till hotellet bredvid imorgon. Lika snabbt som det hettade till, lika snabbt svalnar det. Fortsätter skriva på ett mail till min chef samtidigt som jag blir serverad kaffe. Tar en klunk och precis när jag lyfter blicken möter jag en tjejs blick. Hon tittar på mig med en blick som jag väl känner igen. Jag väntar in det sneda leendet som brukar komma efter de medlidsamma ögonen och precis när jag tror hon ska vika undan med blicken så kommer det. Det slår aldrig fel. Som sagt. Jag känner igen den så väl. Blicken man ger mot människor som är ensamma. Jag brukar få den när jag går på bio själv. Nu var det visserligen ett tag sedan jag gick själv, men förr i tiden när jag hade mer tid så hände det att jag gick. Jag brukade köpa mitt favoritgodis, stänga av telefonen utan att berätta var jag ens var och bara njuta av att inte prata eller bli pratad till. Då brukade jag få samma blick. En blick som jag i början ville dementera. Motbevisa genom att ställa mig upp och säga ”det är inte synd om mig, jag har valt detta, om något så är jag lyckligt lottad att må bra i mitt egna sällskap.” Men jag gjorde det aldrig och med tiden så försvann lusten att förklara mig och jag höll istället kvar blicken och log tillbaka med mitt största leende. Som nu. ”Du skulle bara veta hur bra jag har det” leendet.
Kaffet har kallnat och huden på mina överarmar knottrar sig. Packar ihop och går upp på rummet. Såg ett par syltkakor i lobbyn…kanske om man smyger ner ett gäng som sällskap i sängen. Ser framemot imorgon, sovmorgon ända till sju, en jobbdag där jag får göra det jag är bäst på och kvällslöpning i ett förhoppningsvis soligt Göteborg. Det blir en bra dag, känner det på mig.
Kram på dig.
0
0 svar till “På en uteservering i Göteborg.”
Det är roligt de där! Skulle aldrig ens anta att någon är ”synd om” om de är själva.. jag älskar att äta lunch själv med en tidning. Men har haft vänner som inte ens vågar gå på stan själv ifall ngn ska tänka ”du har ingen kompis” . Själv tänker jag, vem tänker så ens? Märkligt! Heja att vara med sig själv! Mer sådant !
Hej Stina!
Ja, luncher själv speciellt när man har mycket att göra är verkligen så skönt.
Känner igen det där med att gå på stan, har bekanta som har svårt för det med. Det är synd, för lika härligt som det är att umgås med andra lika härligt är det att umgås med sig själv.
Kram!
Jag älskar att äta ute själv! Jag reser också jättemycket i jobbet, har i snitt två nätter i veckan borta (ibland fler ibland färre såklart) och har haft det så i snart 10 års tid. Jag gillar variationen i att ibland bara köpa en sallad på ICA och gå ut och sätta mig på en sten och käka i tysthet, eller in i en stimmig restaurang och äta tvårätters… minst. Märkligt nog har jag aldrig uppfattat att folk skulle titta konstigt på mig när jag är själv, eller så gjorde jag det förr men har glömt bort det nu?! Oavsett så är den där tiden för mig själv så viktig för att landa och ladda om efter intensiva dagar. Det är en viktig komponent för min hälsa helt enkelt 🙂