Checkar in: Panel på Elite Grand Hotel Gävle.

I fredags checkade jag och Louise in på Elite Grand Hotel i Gävle med pirrig förväntan. Anledningen till detta var som jag skrev i fredags att vi skulle prata om marknadsföring via Sociala Medier på en after Work som SWYHM höll i.

När vi kom fram till hotellet blev jag positivt överraskad, visst ser såg det bra ut på bilderna, men i verkligheten var det ännu bättre och jag ärligt säga att de hade koll på läget. Detaljerna, servicen och stämningen fanns liksom där.

Vi hade, som nog alla har, en önskan om uppgradering då (låt oss vara ärliga) alla älskar en bra uppgradering. Vilket vi fick. Big time. Vi skrek rakt ut när vi öppnade dörren till den rosa sviten som hade tilldelats oss och när vi sen såg vilket oerhört fint mottagande vi fick i form av syltkakor, djungelvrål (Louise favoriter), bubbel och tryffelchips så var lyckan total. Stort plus att ta reda på sina gästers favoritgotte, sådant kommer aldrig glömmas bort. Både jag och Louise kände oss så bortskämda och oerhört lyckliga över att få spendera ett dygn i drömsviten, men framförallt att få chansen att göra en sån här grej. Stort tack till Micke + team på Elite för uppgraderingen och den goda middagen!

Vid tretiden slog vi igen datorerna efter att ha jobbat undan det sista och korkade upp bubblet. Sen gick vi ner och soundcheckade, tog lite bilder innan vi slutligen la en sista touch up på sminket, sa några väl valda ord till varandra och gick ner till minglet.

45 minuter gick fort. Alldeles för fort. Det konstaterade direkt efter vi hade stigit av scenen. Jag hade bara börjat, jag ville inte inte sluta och det ville definitivt inte Louise heller som var så otroligt duktig. Jag har alltid sagt till alla andra att gör man något bra ska man alltid klappa sig på axeln och hylla sig själv – och det sa jag även åt teamet när vi efter minglet satte oss ner att äta middag på hotellet. Jag tyckte att vi alla inklusive jag och Louise skulle vara stolta över oss själva då det blev så lyckat och att (humble brag) vi ganska direkt efteråt fick förfrågningar att göra om det igen.

Det var riktigt intressant och roligt att träffa alla företagen som var på plats och extra roligt var det att få svara på frågor de hade med sig inför kvällen och att få dela med sig av min syn av sociala medier, hur jag jobbar men även hur vi tar hjälp av varandra. Det är inte en one man show, det kan vara – men jag tror på team och att hjälpa varandra framåt.

Resten av kvällen spenderades i sängen med ett glas rödvin och godis. Vi tog båda en dusch i det stora härliga badrummet med golvvärme (mycket viktigt), smörjde in oss och där låg vi sen i våra morgonrockar och tofflor. Behöver jag skriva att vi njöt över att vara i säng före tio?

Så blev det lördag och jag vaknade utvilad efter nästan 9 timmars sömn i en stor fluffig hotellsäng. Drömmarnas dröm. Men det kom att bli bättre, nämligen när jag hittade plättar på frukostbuffén.

När allt var slut gick vi upp på rummet igen med några croissanter i fickan och gjorde det vi helt enkelt är väldigt bra på…

…chillade och fångade det på bild.

Sen åkte vi hem med 11:14 tåget vilket jag trodde var 11:22 så det blev lite kaotiskt där en snabb sekund när vi mitt i plåtningen på Gävles gator fick rusa med all packning till tåget.

Tack för vi fick komma, om det är såhär roligt att prata Sociala Medier och stå på scen – ja då vill jag göra det varje dag.

7

”Propert men inte bankigt”

 

Byxor från Twinset, stickad tröja Gestuz, skjorta RL, sneaks Philip Hog och solisar Gucci.

Vi satt och pratade om stilar och hur man klär sig efter tillfällen och happenings i ens liv. Jag skiftar ju väldigt mycket i min stil. Ena dagen är det lack och läder medans andra dagen glider jag runt i blommiga klänningar, vassa kavajer, mjuka hoodies och håliga jeans. Det är ett virrvarr av stilar och allt styrs av mitt humör, vad jag gör och vad jag har inspirerats utav.

Jag gillar skjortor och dressade byxor exempelvis. Däremot så har jag väldigt svårt för när det blir för mycket ”bank” utav det. När min feminina lekfulla sida stryps av tantighet. Uh, det är riktigt obehagligt.

Men idag kände jag att jag fick till det. Ni vet när man tar på sig något och känner sig självsäker, snygg, viktig och feminin.

Detta är en outfit som passar på kontoret, på brunchen med tjejerna eller bara som idag – en skön lördag på väg hem från Gävle.

Det var bara det. Kan inte alltid leverera djup och tankar om livet. Även om kläder är en viktig punkt på agendan. 😉

Kram på er!

 

13

Lets talk SoMe.

Känns som att jag har varit vaken hur länge som helst. Vilket jag nu när jag tänker efter har, men dagen känns liksom oääändligt lång då jag började jobba direkt när jag vaknade vid sex. Anledningen till det tidiga morgonkontoret är att jag och Louise sitter (i skrivande stund) på tåget mot Gävle då vi ska medverka på bransch-AW/panel där vi ska prata Sociala Medier, vårt nätverkande och hur vi jobbar. Kommer berätta mer om kvällen imorgon, är så oerhört spänd och ser framemot kvällen. Tänk så kommer ingen som har anmält sig? Tänk så får jag blackout och börjar svära i var och varannan mening? Tänk så börjar jag paniksvettas? KAN jag ens något om sociala medier?

Jo, men det kan jag.
Svett är OK.
Svordomar med.
Kommer ingen betyder det mer champagne åt mig.

Det löser sig, det gör det alltid.

Jag är tacksam över att jag kan strukturera dagen så att jag kan jobba hemifrån, från tåget och slutligen off-site från hotellet i Gävle. Det gör att jag i lugn och ro kan förbereda mig för kvällen och inte känna någon stress. Jag menar, allt jag behöver är en dator, uppkoppling, mobiltelefon och min ”to-do”-lista över veckan. Så det är oerhört skönt att kunna ha den möjligheten. Men framförallt tilliten till mig själv och min disciplin. Dock fick jag ställa in min träning i morse just på grund av jobb men samtidigt handlar allt om prioriteringar och det är viktigt för mig att känna att jag är i fas med mitt jobb och att jag hinner med det jag ska. Det är ett givande och tagande. Vilket är rättvist och en hållbar jobbmiljö som har en stor del i min glädje till att just jobba.

Måste fortsätta här nu, men vi hörs – önska oss lycka till! Hej!

10

Veckans träningslista V 4

VECKANS PASS:
Måndag: Distanslöp + backintervaller 8 x 45 sek.
Tisdag: 110 min cykel + upptramp 10 min.
Ons: Distanssimning 40 minuter.
Tors: Brickpass löp+cykel.
Fre: Skulle simmat men tog vilodag på grund av att jag hellre ville jobba undan från tidig morgon.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Mikaela som höll mig sällskap på cykeln igår när jag cyklade mitt brickpass.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Brickpasset igår. HERREGUD vilket sjukt bra pass. Alltså..jag var så stark i två timmar. TVÅ timmar. Min löpning på slutet var så harmonisk och lätt att jag fick tårar i ögonen.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Biking (solo) – Frank Ocean.

VECKANS MOTGÅNG:
Kände mig väldigt neggig i tisdags inför cyklingen. Men det var liksom inte cyklingen i sig. Jag var överlag bara väldigt less och ifrågasatte mig själv en del.

VECKANS HELL YEAH:
Backintervallerna i måndags. De var inte lätta (stod dubbelvikt efter i princip varenda en och kipade efter luft) men känslan efteråt var oslagbar.

VECKANS REFLEKTION:
Att det är OKEJ att ändra om i passen när tiden inte räcker till. Jag har fått fixa och trixa samt hoppa över träning denna veckan då jag helt enkelt har haft en del jobb, föreläsning på annan ort och livet har helt enkelt kommit emellan. Jag försöker verkligen, men då och då stannar jag upp och ger mig själv en mental käftsmäll. ”Du är ingen robot för fan Joanna!”

VECKANS HELGTRÄNING:
Lör: Långpass med löpgruppen.
Sön: Helkroppsstyrka.

VECKANS EXTRA:
Fick hem en gigantisk leverans av nya vårfräscha träningskläder av Reebok Nordics häromdagen. Det var en ordentlig träningsboost.

9

Drömmer om..

….att besöka dessa platserna just nu.

Regnet smattrar mot rutan, eller är det snö? Jag vet inte. Det här vädret är helt schizofrent. Men här sitter jag i alla fall och lägligt bläddrar igenom mina gamla reseinlägg och googlar på nya destinationer jag vill uppleva. Vissa av resmålen ligger långt fram i planeringen medan vissa av destinationerna ligger och lurar runt hörnet. To travel is to live, det är lite av mitt motto och jag kommer så länge jag lever ha en stark längtan att utforska världen.

– Jag vill ju såklart tillbaka till Sydafrika som ligger absolut högst upp på min lista över resmål som jag har besökt. Jag har besökt många vackra platser i mitt liv, men Sydafrika var något helt unikt. Det fanns ingenting jag ogillade med Sydafrika. Det är så pass att det är ett av de länder jag skulle kunna bosätta mig i ett par månader om året. Läs mer om min resa dit här.

Tel Aviv har alltid stått med på min lista över resmål att besöka. Jag drömmer om en vinfylld tjejhelg med sjyssta rooftops, fotovänliga hotel och dagar som spenderas med långluncher, upptäcka nya smaker och njuta av solen nere på stranden. Jag tänker Tel Aviv som en europeisk bubbla mitt i Mellanöstern som vibrerar och levererar (vad jag har hört) jäkligt bra hummus. Och där det finns bra hummus och ännu bättre dans – dit vill jag.

– För att bryta av det hela tänker jag outa ett resmål jag länge har drömt om och det är Transsylvanien. Jag vet inte varför men jag är S Å fascinerad av det området.Tänk er 2-3 dagars löpning/MBT och ridning i Transsylvanien där man avslutar dagarna med att bo på ett slott, (givetvis Draculas) och utforska maten. Hur häftigt?

– Montenegro och Slovakien – why the hell not? Alla jag har pratat med som har varit där säger åt mig att åka dit. Och då känner jag just precis det jag skrev: why the hell not?

– När jag ändå är inne på ridning så kan jag lika gärna meddela att Island även står väldigt högt upp på min lista. Jag vill rida, äta på jädrigt bra restauranger som exempelvis Gló och klubba SÅKLART! Men även bada i varma källor och hikea. Ja men allt. Jag vill göra allt. Äh, varför välja?

– Trots att jag har varit en del i Spanien så har jag inte ännu upplevt Madrid vilket jag längtar efter. Jag tänker långa promenader runt om i stan, häng i Chueca-kvarteren, vidare till små gränder där man testar sig igenom tapas menyerna, sangria-stopp och sena middagar som man beställer på knagglig turistspanska.

Jag hade kunnat fortsätta, tro mig, min lista har över 100 punkter på resmål, utflykter och saker jag vill testa. Ni får nöja er med en liten försmak av mina drömmar. Det passar väl bra såhär dagen innan löning i samband med årets fattigaste månad.

Hej!

19

Reflektioner från Front Row.

.
Outfit från Elles pressfrukost förra fredagen. Kappa från Dry Lake, skinnkjol från Soaked In Luxury, cashmere topp från Twinset och overkneeboots från Nelly.

Häromdagen när jag satt och beundrade modellerna och i deras kläder som vandrade framför mig i strålkastarljuset tänkte jag på två ting. Ja, förutom att jag ville uppdatera min garderob, hur otroligt fin modevisningen var och champagnen var slut. Det jag tänkte på var följande:

Hur ängsliga och revirpinkande vissa människor på eventet var, vilket jag menar med att vissa av kvinnorna länge stirrade på lappen med mitt namn på stolen och sedan på mig. Man kunde riktigt se hur hjärnan vibrerade för att de försökte lista ut om jag var någon ”viktig” eller rent ut sagt ”vem fan jag var alls”. Det gjorde mig först lite obekväm och jag kände mig utanför. Men jag fann mig snabbt, log mot några av dem och visade med mitt kroppsspråk att jag var öppen för kommunikation och gärna hälsade. Men fick ganska direkt en avmätt blick i gengäld innan de vände sig om. Viskande och sneglande, som om man var tillbaka i högstadiet igen. Det för mig är fortfarande väldigt intressant och nytt i många sammanhang – hur bajsnödiga människor kan vara. Det är tyvärr rätt ofta detta händer, att folk inte ens kan hälsa ordentligt. Antingen är de så mycket uppe i det blå att de inte tycker man är värd besväret eller så finns det någon annan baktanke. Vad vinner man på kommunikations-utbytet? Whats in it for me? Kvinnan som satt bredvid mig däremot var oerhört trevlig och när jag frågade henne vem hon skrev för och vad hon tyckte om visningen så inleddes ett väldigt givande och trevligt samtal. Det visade sig att hon jobbade med bild och form, främst på konstfack och att hon skrev väldigt mycket om hållbarhet i branschen. Det var ett kort möte, men jag kommer alltid komma ihåg det och vem vet, en dag kanske våra vägar möts igen. Vilket man aldrig vet nuförtiden – när och hur man träffar på människor igen, och det kommer tyvärr inte vara till de bajsnödiga människors fördel.

En annan sak var att jag fick se något väldigt överraskande när min blick landade på en av modellernas bara ben. Det var inte det skira kjoltyget som med böljande tag slog mot modellens ben, inte heller var det de ljusgråa strumporna som med en medveten nonchalans hade dragits upp för att sedan hasas ner mot de glansiga skorna. Nej, det var området mellan strumpor och kjoltyget. De bara benen. Som inte var rakade. Jag log för mig själv och utan att tänka slog jag ner blicken på mina egna ben. Jag tänkte på hur befriande och härligt det var att se dessa gaseller, denna åtråvärda ”It skönheter” som många ändå ser upp till. Hur befriande och härligt det var att se hur hon gled fram där, en 185 cm lång amazon med utmejslade kindben och rådjursögon med vackra tyger på kroppen och helt enkelt ägde – med orakade ben.Det var härligt. Det var det. Jag tänkte att det ändå är ett steg mot rätt riktning. Jag menar, det är inte det att jag inte tycker tjejer bör skippa att raka sig. Jag tycker att det är fritt fram att göra precis hur man vill. Vad jag däremot inte tycker om är den press som länge har funnits och finns på oss tjejer/kvinnor. Så den lilla sekunden på visningen, med modellens bara orakade ben, det gjorde mig ändå glad, för det betyder ju ändå någonstans att vi går mot friare tider.

Att ha rätten att kunna välja själv. 

32

Äh.

Exakt så kände jag idag inför cyklingen. Bara vetskapen på att kliva upp på cykeln och köra 2 timmar gjorde mig riktigt sur på kontoret och det spelade ingen roll att jag mutade mig själv med kaka efter lunch. Det kändes liksom hopplöst. Förstår ni hur jag menar? När man liksom bara ”varför?.” Att jag dessutom hade tackat nej till 2 visningar på Fashion Week och en AW gjorde mig inte på bättre humör.

Men när klockan var 17.00 satt jag ändå där och innerst inne visste jag varför och det är väl den vetskapen som räddar sådana dagar. Det och att jag planerar in långpassen med Emma på Sats och det absolut värsta jag vet är att ställa in när jag har stämt träning med en vän.

Jag vet varför jag tränar. Jag har ett mål. Jag vill träna. Och framförallt – jag kan skilja på att sakna motivation för stunden och att må dåligt exempelvis mentalt eller fysiskt så att jag faktiskt inte SKA träna.

Och nu sitter jag här i soffan och är väldigt nöjd med mig själv. Det var inte mitt bästa pass, men det gjordes och det är ett steg närmare dit jag vill.

Det är inte rosa moln och superkul alltid, kommer man ihåg det så blir det lite lättare, det tror jag.

22

”VO2max och laktattest….. say what?!”

I mitt coachupplägg så ingår två stycken tester förutom testet jag gjorde på Salming för två veckor sedan. Det är ett laktat-test (mjölksyretest) samt ett VO2max-test. Ja jag vet, nu svänger jag mig med avancerade begrepp.

I fredags var jag på Concept For Life som ligger vid Globen och körde dessa två. Jag valde att köra dem på cykel då jag tidigare bara har gjort VO2max-tester för löpning men framförallt: det är i cyklingen jag behöver utvecklas denna säsongen.

Vad är då ett laktattest?
Det är ett test som genomförs med stegrande intensitet för att få fram var ens mjölksyretrösklar finns vilket testledaren får fram genom stick i fingret. Blodet analyseras i en liten mätsticka som ger utslag ganska så direkt efter intervallerna. Och då detta tester utförs i den ”dagsform” jag är i just nu så baseras resultaten även på dessa vilket i mitt fall är bra då jag vill bygga styrka och bli uthålligare men framförallt öka mitt tröskelvärde. Detta testet effektiviserar min träning och hjälper mig samt min coach att finna mina individuella puls-och träningszoner. Testet startade på en OK fart som jag ansåg lätt enligt Borgskalan som vi mätte efter och för varje 4 minuters intervall ökades watt-motståndet på cykeln vilket ledde till att det helt enkelt blev jobbigare och jobbigare (dock var detta inget maxpulstest). Och vad händer när det blir jobbigt? Mjölksyra bildas. Testet upphör när man når sin anaeroba tröskel och detta förs in tillsammans med puls, intensitet och blodvärdena från sticket i fingret.

Detta testet, eller rätta sagt, resultaten appliceras sen på min träning. Ett exempel är att jag förra året fick fram att min mjölksyretröskel för att förbättra min löpning på 10km var 5.02 vilket innebär att jag kunde hålla det tempot i ca 45 minuter innan det började produceras mjölksyra. Detta värdet var i början av förra året och har säkert förbättrats fram tills nu då jag har legat runt detta värdet i min löpning och jobbat väldigt mycket med att få ner min tröskel under 5:00 och därmed bli snabbare och mer uthållig. Jag har sprungit många långa intervaller på runt 4:55 och därmed legat precis under tröskel och där det börjar kännas rätt jävligt.

VO2max-tester då?
I samband med mitt laktattest så utförde jag även ett VO2max-test, även detta på cykel. Det är ett progressivt test i ca 12-15 minuter där min arbetspuls, maxpuls, uppnådd watteffekt, tid, träning och pulszoner mäts. Som ni ser på bilderna så har jag en mask på mig som mäter syresupptagningsförmågan och ett testvärde. Det maximala syreupptaget används som ett mått på kroppens förmåga att bilda energi med hjälp av syre.

Med hjälp av dessa test kan min Simon, min coach, korrigera mitt träningsschema och lägga upp cyklingen så jag tränar så smart så möjligt. Utifrån resultaten så ser vi även var mina svagheter sitter och vilka styrkor som vi antingen kan bygga vidare på eller bara underhålla.

Jag kommer inte dela med mig av mina testresultat då jag som jag har skrivit i tidigare inlägg inte vill skapa någon jämförelsemani. Det enda jag vill och kommer säga är att det är fantastiskt motiverande och roligt att se att träningen går åt rätt håll och att jag  ligger i det övre toppskiktet för kvinnor i Sverige gällande min kondition. Min form är bra och jag har en stor motor. Det gör mig så oerhört glad då jag under hela min uppväxt alltid snackade ner mig själv på idrottslektionerna genom att säga att jag inte var byggd för idrott.

Jag vet idag att det är rent skitsnack. 

Sen har jag många svagheter ännu idag, men det är ju det som är det roliga med träningen och just denna säsongen – att få bukt med det och jobba på att bli ännu bättre. Därför gillar jag tester och tycker det är ett riktigt bra och smart verktyg att ta till sin träning. Det spelar ingen roll om man tävlingssatsar eller bara tränar för det är riktigt jädra roligt. Som jag har skrivit tidigare så gillar jag att nörda ner mig i min träning och ständigt lära mig nytt, utvecklas mentalt och ta mina resultat till en högre nivå. Hade jag inte börjat med tester för 1.5 år sedan hade jag förmodligen inte haft den utvecklingen jag har idag och troligtvis mer skador.

Dessutom, för att vara helt ärlig, så känner man sig jävligt cool och taggad under/efter sina tester. Och DET gillar jag.

10