Touch up!

Tittar in och säger ett snabbt hej samt visar er hur färgen blev. Jag var på Björn Axén tidigare idag och gjorde luggen lite ljusare samt fick en liten touch up med både klipp och nyansering av Emma. Jag brukar gå till Ann men då hon är fullbokad nu under sommaren, vilket är helt förståeligt, så fick jag en tid hos Emma istället. Vilket var minst lika bra, för hon visste exakt vad hon skulle göra.

Detta är en lätt färg att underhålla nu under sommaren då håret kommer utsättas av mycket slitage som vatten, sol och sim-mössa som åker på och av. Även om jag använder keps eller hatt så mycket jag kan när jag vistas i solen för att skydda mitt hår så vet jag att det kommer slitas. Därför kommer jag inte färga det fören i slutet av augusti igen och kommer låta vila ett tag framöver. Planen är att underhålla det med silverschampo, inpackningar och olja på topparna minst 2 ggr i veckan.

Tips på bra produkter för att hålla ett blont hår fräscht under sommaren:

Torrschampo. Perfekt att ha i väskan mellan träningarna eller efter stranden. Då jag försöker att inte tvätta håret mer än max 2-3 ggr i veckan så är detta verkligen en bra produkt att alltid ha med sig. (klick!)

Silverschampo. SÅ bra schampo och funkar riktigt på bra mitt hår. (klick!)

Vårdande schampo. Extra plus för miljövänlig refill! (Klick!)

Kur. Grym inpackning som jag sover med. (klick!)

Saltvattenspray. För volym och en sjysst rockig look. Ett tips är att spraya i och föna håret upp och ner. (Klick!)

Smoothing cream. Använder denna innan jag fönar med rundborste. Ger fukt och UV-skydd (Klick!)

Olja. Alltid med mig efter simning och tar i ett par droppar i topparna. (Klick!)

Värmeskydd. Viktigt! Tänk själv, du utsätter håret för extrem värme när du fönar, lockar eller kör igenom med plattången. Skydda det åtminstone innan. (Klick!)

Hej på er!

13

Önskerubrik: Varför triathlon?

Jag brukar skämta och säga ”Varför välja en sport att känna sig dålig i tre?” när jag sitter där med uppgiven blick och blött hår som droppar ner på mina fötter i det kalla omklädningsrummet på Kronobergsbadet. För helt ärligt talat, vore det inte enklare att välja EN sport och fokusera på istället för tre varav två av grenarna var helt nya för mig när jag började med dem.  Jo, man kan tycka det. Men sen är vi triathleter en speciell sorts av människor, vi tar gärna inte enkla vägen och vi är många gånger högpresterande människor, vare sig det handlar om träning, jobb eller sociala sammanhang.

Jag höll på med crossfit innan jag kom in på konditionsträning och innan dess var jag en typisk styrketräningstjej som gick morgonpromenader och åt kvarg. Jag böjde 110 kg och drog 140 kg i mark. En stark jäkel med andra ord. Men desto starkare jag blev desto tyngre jag blev jag när jag sprang och det störde mig. För jag ville göra både och, jag ville också springa sådär lätt som andra träningsprofiler. Jag ville också uppleva runners high och känna mig snabb. Så jag trappade ner på crossfiten och började träna löpning mer fokuserat. Vilket såklart ledde till att jag efter ett halvår fick benhinneinflammation och därefter hälsporre då mitt löpsteg inte var mycket att hurra över och kroppen inte riktigt var van vid den mängd löpning. Min kille cyklade en del på den tiden och tjatade på mig att jag skulle köpa en cykel så jag kunde börja cykla med honom. Jag vägrade då jag föraktade cyklister och tyckte det var ett gäng wannabe tour de france dårar. Men efter att ha fått löpförbud som ledde till lite lätt panik för att konditionsträningen skulle utebli gick jag med på att åtminstone testa en cykel när jag var nere hos mina föräldrar i Ystad. Vi åkte bort till Roslins cykel och testade runt men köpte aldrig någon då jag var fast besluten att köpa en MBT.

Några veckor senare står jag i Bandhagen och swishar 5000 för en röd gammal trek med smala hjul och bockstyre. Jag hade blivit med snabb cykel och följande månader spenderade jag x antal timmar med att harva runt Stockholm. Minst hälften av gångerna gråtandes då allt gjorde ont och det var så jobbigt. Inte helt oväntat då jag varken hade gjort någon bikefit eller hade korrekt sadel.

Men som med allting jag gör så behöver jag ett syfte, ett varför. Detta varför leder in till ett mål. Vad skulle jag göra med all denna cykling? Om ett par veckor skulle jag börja springa igen men ville inte riktigt sluta cykla. Det var då jag hörde om Stockholm Triathlon, tänkte ”hur svårt kan det vara?” och anmälde mig till sprint-distansen. En månad senare hundsimmade jag mig igenom mitt första triathlon och under sista kilometrarna på löpningen mot målgång tänkte jag ”Herrjävlar vilken grej, jag tänker göra om detta igen, men denna gången träna för det.”

Och på den vägen var det. Jag spenderade 3-4 månader i simhallen och lärde mig att crawla, bytte upp mig till en ordentlig cykel med shimano 105 växlar och gjorde en bikefit som fick himmeln att öppna sig och min rygg att vråla ”halleluuuja!”.

Jag tror den största drivkraften att fortsätta med triathlon var känslan att lära sig något helt nytt. Jag gick igång på att lära mig att crawla och cykla på andra sätt än från punkt a till b i stan. Det var som en helt ny värld och jag lärde mig hela tiden något nytt och framförallt – blev bättre och bättre. Vilket man blir när man börjar på noll , det kan inte gå annat än uppåt.

När jag sen insåg hur många människor som följde detta nya intresse och hur jag inspirerade till att våga testa själva så fick jag motivation att testa en IRONMAN halvdistans i Jönköping. Vilket spred sig och många blev inspirerade att göra samma vilket ledde till att blev jag tillfrågad ett par månader efter loppet om jag ville bli IRONMAN Ambassadör. Och sen rullade det på med att Canyon lånade ut en min tempocykel till mig och jag blev ner bjuden till Polen och Spanien för att köra halvdistanser och dela med mig av detta i mina kanaler. Lika mycket som triathlon blev en del i mitt liv så blev det även en stor drivkraft för andra och det är mycket av det som har gjort att jag har delat med mig av när det går bra men även mindre bra i mina kanaler. För jag tycker inte alltid det är skitkul. Träning är inte alltid kul. Och jag tycker det är viktigt att skriva om, inte bara att dela med sig av lyckade träningspass, vinster och pressade tider.

Mitt mål har aldrig varit pallplatser eller att tillhöra de bästa i Sverige. Jag omger mig gärna med proffs, tränar gärna med gymma atleter men jag har inga planer på att bli en av dem. Det är inte det jag vill uppnå med min träning. Vilket många tror, speciellt nu när jag har tagit tjänstledigt. Många människor nästan förväntar sig att det är för att ha ännu mer tid att träna för en tävlingssatsning. Ta sig till Kona Hawaii. Det är helt fel, för jag tränar inte mer idag än jag gjorde när jag var anställd. Jag tränar bara på lite mer humana tider och kan bestämma mitt schema mer fritt, men träningen är inte mitt primära fokus. Och det måste det inte vara heller, även om man tränar tre grenar.

Jag vill prestera x antal minuter bättre för varje tävling och framförallt gå i mål med samma känsla som jag kände under mitt första lopp. Jag vill inspirera andra till att våga testa och lära sig något helt nytt. Jag vill visa att det går att träna hårt men inte nödvändigtvis göra det för att vilja vinna. Att inte behöva välja bort allt annat bara för att man vill bli bra på något. Jag vill ta ut mig totalt, utmanas och njuta av vad min kropp är kapabel till.

Jag kommer alltid minnas när jag gick i mål i Kalmar. Det var ca 3.5 vecka efter cykelolyckan och jag hade beslutat mig att köra ändå (läs om det här och racereport här). Inget beslut jag vill att andra tar efter för egentligen var det hål i huvudet att göra en fulldistans IRONMAN med de skadorna jag hade. Men. Jag hade mina anledningar och hade nog inte fortsatt med triathlon om jag inte hade genomfört loppet.

Som det ser ut nu kommer jag alltid simma, cykla, springa men jag funderar på att ta en tävlingspaus från triathlon nästa säsong och cykla mer gravel, slipa på min löpning och börja klättra. Kanske kör något swimrun och tar ett par månader i gymmet för att bygga upp styrkan igen. Finns så mycket jag vill testa och utvecklas i. Triathlon kommer alltid finnas kvar, men suget efter denna säsongen kommer, som det känns nu, vara lite mättat. Om 3 veckor gör jag mitt 6e IM lopp. Jag vet att den siffran kommer dubblas, men måste det hända nu nu nu?

För dig som funderar på triathlon så finns det bara en sak och det är att testa! Du har inget att förlora på det och det är en fantastisk sport som kommer utveckla dig på flera plan. Man vet aldrig vad som kan hända om man inte testar. Kör!

För mer läsning om just triathlon så finns hela arkivet här.

23

Min helg i bilder – brickpass, bubbels & brunch och Terese Alvén.

I fredags kom jag hem sent från Skåne, klockan var närmare nio när jag vred om nyckeln i låset. Som tur var hade C preppat melonsallad och tonfisken låg redo att grillas så middagen intogs bara några minuter från att jag hade kommit hem. Vi äter detta flera gånger i veckan, kommer aldrig tröttna på tonfisk eller lax – speciellt inte nu när man kan grilla olika tillbehör till.


Lördagen började redan vid 06:45. Åt en snabb och lätt frukost bestående av 2 riskakor med banan, drog i mig en flaska vatten och gjorde en sista check av cykeln innan jag begav mig bort till bron för att möta upp Emelie. Dagens pass bestod av cykeln + löp och vi började med att cykla ut till Ekerö i ett lugnt men drivande tempo för att värma upp hela kroppen ordentligt. Väl ute på Ekerö svängde vi av mot centrum och när vi väl hade passerat justerade vi klockorna, räknade framåt 90 minuter så vi visste var brytpunkten skulle vara och satte av mot Adelsö. Landsvägen via Munsö är böljande och relativt rak, vilket lämpar sig perfekt för tempo. Jag låg i 40-45 km /h under första biten men möttes sen av motvind på vägen tillbaka och gjorde en sämre sista halva. Men det gör inte så mycket, för benen kändes bra och jag hade en stark känsla genom hela passet. Efter ca 90 minuter var vi på väg hemåt igen och rullade av sista milen i skönt snack-tempo.

Väl hemma bytte jag snabbt om, drog i mig en flaska vatten samt en banan och gav mig sedan ut och sprang 13 km. I mitt schema stod det att jag skulle börja vid 5:30 och öka tempot tills jag låg på runt 4.55-5:00 och sen hålla det. Jag lyckades inte riktigt hålla det då jag fortfarande är rätt tung i kroppen mens vecka) och känner mig rätt seg. Men jag lyckades hålla ett jämt och starkt 5.20 tempo vilket jag är nöjd med. Så länge benen rör sig framåt och kroppen känns fräsch efter cyklingen så är jag nöjd.

Vid 11 km passerade jag Hornsbergstrand och kastade mig i vattnet, fortsatte sedan springa sista biten hem med blött hår och unken sjödoft som kom som en lätt bris efter mig. Humöret var på topp – jag hade fixat det!

Klänning finns här

Resten av dagen spenderades ute i Djursholm. Caroline hade sin årliga bubbles and brunch vilket för varje år blir snäppet bättre. Jädrar så kul vi hade. Tiden bara flög, vi kom vid två-tiden och när jag tittade på klockan så var den åtta. Helt plötsligt stod alla och dansade, bubblet och sangrian tömdes och vi gick över på strawberry daiquiris. PANGDAG!

Tyvärr nåddes jag under kvällen av det tråkiga beskedet att Terese Alvén hade somnat in och det var det första jag tänkte på när jag öppnade ögonen i morse. En kall hand grabbade tag om mitt hjärta och jag beslutade mig för att ligga kvar där i sängen med ljudet av Calles djupa andetag som sällskap. Jag låg där och tänkte på första gången jag träffade Terese, vi skulle föreläsa tillsammans för en högstadieklass på Södermalm. Jag låg och tänkte på hur lättsamt det var och vilket lugnt hon ingav. Jag tänkte på alla de gånger våra vägar har korsats och ett litet hej eller annat hejjarop har delats ut längs vägen av våra liv. Jag tänkte på hennes barn och hennes man. Tomrummet. Och den styrka det krävs att ta det beslutet. När det inte går mer. Jag tänkte på orättvisan över hur cancer ännu en gång tar en person som är älskad och har varit på jorden alldeles för kort tid ifrån oss.

Jag tänkte på allt det och pratade om mina tankar på vår långa promenad ut till Djursholm för att hämta bilen. Vi gick där genom Brunnsviken och pratade om livet, döden och våra drömmar. Om framtiden. Men även om sorgen, som har drabbat oss själva i våra egna liv.

Resten av söndagen har varit lugn. Efter en snabb lunch hemma hos Carro och Jakob åkte vi hem, la oss i sängen och såg två avsnitt av Black Mirror och nu sitter jag i Elins soffa och tänker ta en lugn filmkväll med grillat och pill i håret. Det är viktigare än någonsin att umgås med de personer som ömsesidigt vill det samma och man tycker om.

Imorgon springer jag för dig igen Terese. Tack för jag fick lära känna dig.

41

Låt mig visa ett litet hörn av var jag växte upp

Det är inte fören nu på senare år jag inser vilken privilegierad uppväxt jag har haft. När jag var 10 flyttade vi ut på landet och det är här jag har vuxit upp, bland hästar, får och gräs som kittlar mina nakna fötter när jag har sprungit ut och in genom altandörren. Och fortfarande gör. För det finns ingen annanstans jag är så avslappnad som här. Jag går osminkad runt i min slitna håliga pyjamas med hästmotiv som har blekts bort efter år av tvätt och låter mamma skämma bort mig med att servera mat, bädda och pilla mig i håret på kvällarna när jag ligger i deras stora soffa och slötittar på dåliga brittiska deckarserier.



Jag älskar att vakna upp till ljudet av skogen som vaknar till liv. Av ankorna som plaskar och fåren som bräker i hagen bortom stallet. Ibland hör jag räven vissa nätter smyger jag upp och ser hur vildsvinen bökar i gräsmatten rätt nedanför mitt fönster som vätter ut mot sjön. Jag brukar ligga där och lyssna på alla läten ända tills jag hör det välbekanta ljudet från köket när kaffebryggaren sätts på, köksluckor stängs och tv:n i köket sätts på. Det är hemma och tryggt. På given signal tassar jag ner för trappan till köket, tar en kopp kaffe och kryper upp i soffan. Mamma har gått och lagt sig igen med en kopp och en bok, det är hennes sätt att starta dagen innan vi äter frukost tillsammans.

Det är här jag lärde mig rida, spenderade somrarna på min ponnys rygg och byggde kojor i höet. Här jag kastade mig i havet efter långa dagar i stallet och här jag stal granar i skogen när vi ett år inte skulle ha en gran på grund att vi skulle resa bort. Det är här min första pojkvän sov över och vi åkte bakpå mopeder. Det är här jag flaskmatade lamm, fick stanna hemma från skolan när vägen hade snöat igen och det är här jag låg på mitt rum och fantiserade om världen där utanför.

En dag på gården är som en veckas semester på annan ort. Så mycket ger det mig och hur sakta klockan än går när jag ligger där i soffan och småbråkar med mamma som vägrar ge med sig när hon har fel så är det just det som betyder allt just där och då.

Jag glömmer ofta bort det men påminns om det när jag kommer hem, bara för en dag eller två.

Nu är jag på väg till Stockholm, andra hem, platsen som ger mig liv och får pulsen att höjas. Tacksam över att ha två platser på jorden att kalla för hem och som funkar som olika elixir i livet.

49

Veckans träningslista V23

VECKANS PASS:
Måndag: 80 km cykling varav 2×30 km tempo IM.
Tisdag: 2500 m simning jämt flow + 45 min löpcoachning efteråt.
Ons: 10 km lugn löpning + 30 min lätt styrka (core+säte).
Tors: 25 km löpning.
Fre: Lätt tekniksim med fokus återhämtning och bara få en skön känsla i vattnet. Max 30 min.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Har tränat själv hela veckan, eventuellt hänger Emelie med på cykel i helgen och då blir det såklart hon. Älskar att cykla med henne!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Vette fasiken alltså alltså. Mitt tempo-pass i måndags gick bra trots att jag var opepp. Jag höll en hög snittid och jämför man med förra årets träningspass så har jag gjort en avsevärd förbättring så jag får nog säga det ändå.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Nääk – Cali

VECKANS MOTGÅNG:
Känslan.

VECKANS REFLEKTION:
Jag har mens, min motivation är lika het som ett avsnitt av Farmen och min kropp känns trehundra kilo tung. Känslan är: tröttsam. Det är trist att känna såhär för jag är inte en gnällig jävel egentligen. Jag går vanligtvis igång på när det är lite jävligt. Ni vet, motigt och kämpigt. Men denna veckan, jag har mest velat rulla ihop mig till en liten boll och vifta vit flagg. Och då blir jag extra känsligt mot människor som känner precis tvärtom och tycker allt handlar om attityd. Jag mute:ar, tar mitt ansvar, låter mig själv känna allt och lite till för jag vet att detta kommer gå över.

VECKANS HELL YEAH:
Finns inget jädra sådant denna veckan.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Brickpass cykel+löp.
Söndag: OW sim

VECKANS EXTRA:
Om exakt en vecka springer jag Ragnar Race med mitt team – är SÅ pepp på det.

16

On set

Tror ni inte att det är fullkomligt kaos på Malmö Centralstation nu när jag ska åka hem till mina föräldrar som bor utanför Ystad? Har väntat i 90 minuter på ett tåg som aldrig kommer och folk är helt hysteriska. JA JAG VET! Det är mycket tåg-gnäll här just nu men jag blir på riktigt förbannad när saker och ting inte fungerar. Det är alltid något strul när jag ska åka till eller från Ystad. Och för att inte riskera att en specifik grupp människor blir kränkta för att jag hatar på Skånetrafiken så vill jag ge ett kollektivt finger till SJ, Trafikverket, Skånetrafiken, Öresundståget och…ehmm…ja det var nog allt.

Nog om det. Vilken dag jag har haft! Började morgonen med en solig löptur på 11 km innan frukost. Sen satte vi igång med content-skapande. Jag LÄNGTAR tills jag får visa resultatet av dagens filmning. Det är ett samarbete/ambassadörskap som betyder mycket för mig och engagerar mer än vanligt. Så jag hoppas verkligen ni kommer tycka om det lika mycket som jag.

När vi var klara efter en hel dags foto och film promenerade jag ner genom ett kokande hett Malmö för att möta upp Hanna för ett glas vin. Vi gick till L’enoteca som ligger vägg i vägg med Bastard. Mysigt ställe med bra vibe. Jag blev lite nykär i Malmö här.

Ahopp! Nu vrålar de här i högtalarna att tåget inte går längre än till Skurup. Ahopp. Får hoppa av här och ringa mamma för upphämtning.

Imorgon tar jag ledigt. På schemat står löpning och strandhäng med Maja som jag är moster och gudmor till. Hon får ansiktsmasker, roliga memes och kläder av mig. Väldigt viktig att vara favoriten i familjen, jag jobbar stenhårt för det. Ha!

Hej på er!

26

Önskerubrik: Tips på sommarklänningar

Lång orange omlott-klänning (klick!) – Rutig klänning med hög hals (klick!)– Beige klänning med naturknappar (klick!) – Skjortklänning (klick!)

Skjortklänning i snakeprint (klick!) – Off-white klänning i linne (klick!) – Blommig silkesklänning (klick!) – Kaftan i sile (klick!)

Vit skjortklänning i linnemix (klick!) – Vid chiffongklänning (klick!) – Svart omlottklänning (klick!)– Mönstrad omlottklänning (klick!)

9

Malmö

Sitter på ett väldigt vingligt tåg ner till Malmö. Någonting är fel med stötdämpningen meddelade konduktören när vi rullade ut från Stockholm C och jag har nu spenderat de senaste 2 timmarna med att hålla fast dator och väska för att allt inte ska flyga iväg i vagnen. Det råder dessutom en viss upprörd stämning bland mina DM´s på story där somliga menar på att det är helt och håller SJ´s fel medan andra tycker det lika mycket är trafikverkets fel. Låt mig säga som såhär – om vi ska öka tåg-användandet i Sverige så krävs det en rejäl förbättring. Jag bryr mig inte om vems fel det är, något måste göras. Vi lever i en tid där vi kan skicka människan till månen och utveckla självstyrande bilar, men tåget kommer knappt fram till Alvestad utan att något kärvar.

Nåväl. Jag är snart framme och då ska jag checka in på Clarion Live, lämna väskan och sedan bege mig ner till Eatery Social för att träffa delar av teamet för morgondagens filmning. Anledningen till att jag åker ner till Malmö är för att jag har ett nytt samarbete och ska vara på plats för att träffa teamet, filma och lära mig mer om produkten. Det är ett väldigt speciellt samarbete och det tog ett tag för mig att landa i det. Men jag ska berätta mer om det när jag får och kan, ni kommer förstå.

Sen mina vänner så stannar jag i Ystad fram tills fredag! Äta mammas mat, träna massor och hänga med min systerdotter. Ska dessutom bli pangväder, strandpremiär kanske?

Vi hörs!

20