Manchester – Food Sorcery & regnig smakvandring

I samarbete med Resia

Dag 1

Det finns stunder då jag stannar upp, tittar mig omkring, och tänker – får jag verkligen vara med om det här? Är detta på riktigt? Igår var en sådan stund. Det var efter att jag hade skrattat åt den äldre läkarens skämtsamma ord om precision medan han med fokuserade ögon tryckte ihop degen på sina dumplings. Hans snälla ögon landade mot mina och jag betraktade honom där han stod med sitt blåa förkläde och gråa tinningar. Han brukade gå hit berättade han under tiden vi stod och arbetade oss igenom förrätten. Det gjorde de alla och svepte med blicken över det stora luftiga rummet med 10 stationer. Vi var 8 personer idag, inklusive mig och Louise, som lagade mat tillsammans och skrattade åt Jasons anekdoter från hans år i världens alla kök. 8 personer som flöt samman och bildade en härlig grupp av människor som alla ville lära sig mer om mat, äta gott och ha en riktigt trevlig torsdag.

Jag och Louise anlände till Manchester runt 10 tiden. Vi tog tåget från flygplatsen och inledde vår vecka med att åka ett skakigt regionaltåg mellan höga nybyggda hus och industriella gamla fabriker som desto närmare vi kom slöt sig tätare omkring oss. Jag tittade fascinerat ut genom fönstret och tänkte att det här skulle nog vara en stad för mig.

Vi checkade in på The Principal Hotel som levererade dunderrum med överraskning på rummet, stor fluffig säng och väldigt serviceminded personal som löste adaptrar åt oss under minuten när jag insåg att jag hade glömt min hemma. Stort plus i kanten! Några minuter senare, efter vi hade druckit upp vår välkomstkaffe i den stora iögonfallande baren slängde vi på oss våra jackor (vilket knappt behövdes då Manchester levererade 18 grader) och hoppade in i taxin.

Ca 20 minuter utanför Manchesters stadskärna, i Didsbury, ligger Food Sorcery som erbjuder matlagningsklasser men även drink och kaffe kurser. Här tas vi emot av Jason, vår kock för dagen och hans charmiga team som genast sätter ett glas bubbel i våra händer. Vi hälsar på resten av gänget snabbt blir våra vänner, trots ålderskillnad och språkbarriärer. Vi flyter liksom samman till en härlig mix av människor som skålar, skrattar och lagar mat tillsammans.

Då Manchester är känt för sitt Chinatown, som är den andra största i England och tredje största i Europa, blev förrätten faktiskt kinesiska dumplings! Jag visste inte detta och blev därför glatt överraskad när ingredienserna började plockas fram. Jag och Louise tittade på varandra och kavlade sedan upp armarna på våra stickade tröjor – det var dags att visa vad Sverige gick för.

Vidare till varmrätten, nu snackar vi, det blev såklart nationalrätten. The mother of England. Vi pratar givetvis om Fish and Chips, men med en något mer städad tillagning. Visst var fisken fortfarande dubbelfriterad med panko och mjöl, och visst stekte vi våra stora fries i rejält med olja. Men det kändes ändå väldigt fräsch alltihopa. Ärtpuren till var gudomlig och vinägrettsåsen var, trots min ovilja till vinäger, väldigt väldigt bra.

Ett glas blev två glas (bubblet kostade bara 25 kr) och vips hade 3 timmar gått. Vi kramades hejdå med våra nyfunna vänner och lovade att komma igen.

Vidare till nästa stopp, ingen vila och ingen ro, det var dags för taxitour med John från Manchester Taxi Tours. Vi hoppade in i vår svarta taxi och fick en välfylld guidning genom Manchesters alla stadsdelar. Ett snabbt stopp för en kaffe vid The Ivy, ett fotostopp vid Bridgewater Canal som förr i tiden användes för att transportera kol och vidare mot hotellet igen för att avsluta med lite coola gränder där man kan hitta små musikklubbar och stökiga pubar.

Dagen avslutades med middag på BISTROTHEQUE som ligger inne i Cultureplex. Där träffade vi upp Hanna från Manchesters PR Byrå för middag. Det stället är något jag verkligen vill rekommendera. Maten var nytänkande, spännande och väldigt smakrik. En mix mellan traditionell brittisk mat och smaker från andra kontinenter. Lokalen kändes väldigt NYC och klientelet var snyggt. Alltså, i stilmässigt. Det kändes väldigt hett alltihopa.

Trillade i säng runt tio, drog på en ansiktsmask och kröp sedan ner i våra stora fluffiga sängar. Om dag ett hade tagit oss med storm, hur skulle resten av veckan bli?

Dag 2

Finns det någonting både jag och Louise uppskattar så är det bra hotellfrukost och tidig uppstigning för att hinna njuta av hotellet lite innan man ger sig av. Vi vaknade runt halv sju och efter ett snabbt träningspass inne på rummet (regnade ute) så gjorde vi oss i ordning och begav oss ner till frukosten. Jag beslöt mig för att ha muffinstest medan Louise högg in på äggröran vilket förövrigt var ruggigt bra.

Framåt tio haffade vi tag i varsitt paraply och vandrade bort mot västra sidan där Rob, vår matguide, väntade på oss inne på Mackie Mayor som är en riktigt trendig matmarknad väl värd ett besök. Det var dags för vår guidade smakvandring genom Manchesters alla restauranger och fik. Vi var mer än redo för detta, trots frukost mindre än 2 timmar tidigare, men är man en foodie så är man. Då finns det alltid plats för mer mat.

Regnet vräkte ner när vi kryssade kors och tvärs genom stan mellan de olika restaurangerna men det gjorde inte så mycket, det regnar en del i Manchester och finns ingen idé att gnälla över det. Så resonerar de flesta här. Och jag tycker det är sunt. Varför gnälla över något man ej kan påverka. Rob, vår guide, var väldigt påläst och man märkte att han hade en stor passion för både mat och dryck. Han lotsade oss vant igenom menyer och smaker vilket uppskattades av hela gruppen. För ja, även här var vi med ett gäng andra britter. Som såklart tyckte det var väldigt spännande med att vi fotade exakt allt vi såg, åt eller drack. Vi skojade om Instagram-generationen och tog oss vidare ut genom regnet, närmare bestämt till Ginger´s Comfort Emporium där vi avslutade turen med att äta en ruskigt god glas. Ni måste hit om ni besöker Manchester. Måste.

Roligast var helt klart när vi stannade till och tog varsin hutt som var kopplat alla bin som man kan se på byggnaded, skyltar osv. Det är Manchesters signum. Där stod vi mitt på gatan i regnet och drog en liten honungsskål. Det kändes så surrealistiskt och jag hojtade högt att detta var världens bästa jobb.

Totalt besökte vi 6 restauranger och turen tog ca 3 timmar. Vill ni boka in en sådan tur så kan ni göra det via exempelvis Resia som tillhandahåller sådana tillägg på resan. Samma sak gäller matlagningskursen och såklart – tågresorna. Jag kommer skriva lite mer om just tågresandet i ett separat inlägg, måste ju få uppleva det först. Testa på ordentligt. I ur och skur.

Nu är klockan snart fyra och vi ska bege oss till tåget som ska ta oss till Liverpool. Nu väntar 2 roliga dagar där innan vi beger oss vidare norrut.

Vi hörs!



30

25 Hours Bikini Hotel Berlin

Jag gillar hotell, det har nog inte undgått någon som har följt mig ett tag. Jag går igång på sjysta innovativa rum, genomtänkt planlösning samt design, service, coola barer och bra frukost. Det krävs en synergi och ett hotell kan inte bara ha en av delarna för att det ska falla mig i smaken. Nej nej, det är lite som när man dejtar. Spelar ingen roll hur snygg killen är, finns det ingen humor eller en ambition framåt, ja då kvalar man inte in på någon topplista direkt. Det måste lira ihop. Samma sak gäller ett hotell. Man kan inte ha en top notch takbar om servicen suger eller man inte har bra kaffe på menyn.

När jag var i Berlin tillsammans med Kia så bodde vi på 25 Hours Bikini Hotel Berlin i västra delen av Berlin. Ett hippt, industriellt hotell med en grym takbar (Monkey Bar) och bra läge. Lobbyn som ligger på tredje våningen där ett urbant fik finns att tillgå samt en stor terrass är inbjudande och personalen som jobbar är pigga och redo att hjälpa till.

Temat på hotellet är djungel med fokus på bland annat apor. Detta på grund av att det i princip ligger (man kan se in i burarna från hotellets lobby) vägg i vägg med Berlins Zoo. Kommer inte gå in mer på det då jag inte gillar djurparker.

Mitt rum, som låg ut mot den botaniska trädgården, hade förutom golv till tak fönster med hängmatta, dessutom öppen planlösning med handfat och dusch som vätte ut mot rummet och utsikten. Sånt gillar jag. Jag vet att andra blir lite lätt stressade av inglasade badrum eller luftiga utrymmen där avgränsade väggar är ett bristande faktum. Men jag går ju lite igång på sådant. Min dröm är ju fortfarande att bo i ett industriellt loft.

Hotellet, som är en kedja, finns ibland annat Zurich, Paris, Cologne, Dubai, Florens, Wien och rummen ligger på runt 1900-2800 kr inkl frukost.

Och just det, frukosten var bra. Kanske inte den bästa, men helt klart godkänd. Den fantastiska utsikten och chokladcroissanterna vägde upp den lite torra äggröran.
 

26

Jag borde, men jag har en grej jag måste först

Satt i taxin på väg hem igår kväll och messade med Louise. Hon frågade mig om jag hade packat (vi koordinerar vår packning oroväckande lika och tar det på högsta allvar). Jag skrev något i stil med att jag inte ens är hemma och kommer få göra det imorgon (idag) för jag har en del jobb jag måste få iväg innan. Några timmar senare stängde jag ihop datorn och började lägga fram kläder. Sen insåg jag att har ingen aning när flyget till Manchester gick. Och här kommer det sjuka – allt ligger på min SAS app samt i mina mail/kalender. Men jag kopplade inte det. Så jag stod där handfallen i en lägenhet i kaos och undrade hur fan man kan släppa iväg mig på någonting som helst.

Det löste sig några minuter senare. Det gör ju det. Jag kan ju det här. Det sitter i ryggmärgen. Men jag blir fan rädd för mig själv. Nog för att jag gillar kaos och funkar väldigt bra i det, men dessa minuter var inget roliga.

Därför beslutade jag mig för att skjuta på mitt morgonmöte, gav mig själv sovmorgon och vid åtta snörade jag på mig skorna för att springa med Helena. Jag behövde fötter mot asfalt, ansträngd andning och ett rejält utblås. Använda kroppen och inte knoppen. Jag behövde ladda om, reebota och bli redo igen. För det äter av mig. Hela flytten, jobb som ska in och andra åtagen äter utav mig, bit för bit. Och trots att jag älskar att vara på resande fot, på väg, så kände jag mig bara så jävla matt av allt som behöver fixas.

Planen var 15 km men blev 21 km. Jag sprang över slingrande stig, asfalt och hala klippor. Ökade sista kilometerarna med Temper Trap i lurarna och hamrande hjärta. Och sen var jag tillbaka, låste upp med ett lugn i själen, tog en dusch, gjorde en smoothiebowl och började pricka av min lista över saker som behöver göras under det dygn jag är hemma. Jag var redo.

Jag fick slopa att ge mig ner till Kungsgatan för att köpa ny kamera (min gick sönder i Berlin) och har nu gjort en provisorisk nödlösning i form av silvertejp runt skärmen som hänger löst. Jag har även gett upp tanken på att börja packa ihop lägenheten och har istället avsatt 2 hela dagar för det när jag kommer hem nästa vecka. Däremot har jag fått iväg de mail som behöver komma iväg, kvittoredovisat, packat inför England, tvättat och blivit klar med en text som jag har deadline på i helgen. Mina tre telefonmöten gick bra och jag hann med att lösa nya höstnaglar.

Det gick och jag har sprungit ikapp mentalt, tack vare att jag sprang i morse.

Jag tar ett gäng djupa andetag och fokuserar dessa tre veckor. Sen är det jag som tar vacay ett par dagar. Man måste göra så. Det funkar inte att ösa ösa ösa och sen inte ge sig något själv tillbaka. Jag är så jädra tacksam och stolt över att uppdrag kommer in och jag har chansen att jobba med det jag gör. Men jag är även oerhört medveten om att det finns perioder som inte är helt optimala och där måste jag passa på mig själv.

Dagen är snart slut och jag har lite kvar, sen är det jag som gör pannkakor med Karin och Viktoria som kommer över och håller mig sällskap i det sista fixet.

Imorgon drar jag och Louise en vecka till England för tågreportage.

Jag längtar.

39

Mac Stick

Fick hem dessa två stick häromdagen från Mac Cosmetics och testade dem båda. Gick loco. Strök på, suddade, kletade på mer och höll på. Och visst fan blev det bra. Behöver jobba in den mörka lite mer i fortsättningen då den är väldigt mörk på min hy. Men i det stora är jag väldigt nöjd.

Sticken finns här (klick!) och är ett krämigt foundationstick som är perfekt att ha i väskan för exempelvis bättra på sminket under dagen. Då konsistensen är så krämig kan man använda fingrarna för att jämna ut, sudda och dutta på där det behövs.

Priset är också överkomligt för att vara MAC.

Det blir 8 syltkakor av 10! Och för er som undrade vilken ögonskugga jag har så är det Anastasia Riviera Palett. Ögonbrynen är ordentligt borstade med denna brynmascaran (klick!) och på läpparna har jag denna (klick!).

15

Min helg i bilder – Extra allt

Jag skrev i fredags att det var en helg med extra allt på ingång. Och mycket riktigt, vilken leverans. Den gick från klarhet till klarhet. Ni vet sådär så att man redan saknar den på söndagskvällen? När man nästan ryser av spänning och glädje för att man har haft så roligt att man bara vill kapsla in den känslan och göra det om och om igen.

Min fredag började med 18 km löpning (varav fick sällskap i 6 km av Helena) i ett krispigt Stockholm med en sol som låg på och lämnade ett skimmer över staden som jag älskar så innerligt. Spenderade därefter ett par timmar med jobb och begav mig sedan till Björn Axén där jag fräschade upp håret, drack ett glas bubbel och bytte livserfarenheter med Dejan. Han är klok som en bok den där Dejan. Det ska ni veta. Och håret? Ja det blev skitbra, som alltid.

Så var det plötsligt fredagskväll och jag tog tunnelbanan bort till Söder där jag blev bjuden på middag, såg en bio och avslutade med ett glas på Paraden.

Vaknade fräsch som en liten nyponros på lördagen och begav mig till Amaranten för att äta brunch tillsammans med Elin och Alexander. Kitchen & Table öppnade upp sin uppdaterade brunchmeny från i våras och jag kan säga som såhär: den är värd ett besök. Så jädra bra fattiga riddare, pannkakor och tryffelägg. Eller ja, allt var bra. Men dessa 3 stod ut. Efterrätten som Alexander tog in var sjuk. Jag ville rulla mig i chokladen och aldrig någonsin resa mig upp.

Påfylld av energi, både psykiskt som fysiskt drog jag drog bort till Sats för att möta upp Robin som hälsade på över helgen. Det var dags för träning. Rejäl jäkla träning (har fortfarande träningsvärk). Jag tog 110 kg i marklygt, failade tyvärr 90 kg på böjen men fixade pushpressarna desto bättre. Vi avslutade med lyft med Swica och jag skrattade så våldsamt att jag trodde Robin skulle tappa mig. Vilket han såklart inte gjorde. Mina 70 kg var en lätt match.

Gjorde mig i ordning hemma till skyhög musik, ett glas vin och kände orimlig pepp inför kvällen.

Tog 2 bilder resten av kvällen, varav en är tillräckligt rumsren att visa här. Jag hade så förbannat kul att jag knappt tittade på telefonen. Vi var ett stadigt gäng som åt middag hos Alexandra innan vi drog till Tjalans där vi mötte upp Moa, Ida, Simon och Robin, därefter vidare till Wall. Sen blev det stökigt. Jag hade dock någon form att självkontroll och tog en taxi vid 02.00.

Söndagen spenderades med fin-frukost, The Bodyguard och en stund hemma för lite fix. Behövde packa inför Berlin och få iväg lite mail. Sen drog jag igen och avslutade helgen med att göra egen pizza och film.

Det var den helgen. Bra va?

Nästa helg spenderas i England. Cheerio!

37

Arlanda 08.50

Tittar in och säger ett snabbt hej. Sitter på Arlanda tillsammans med KIA teamet, Jens, Markus och deras crew som jag åker till Berlin med. Det är strax boarding och kommer bli ett ett hektiskt dygn. Hektiskt men kul. Lite som dessa kommande 3 veckorna. 3 resor, 2 föreläsningar, 1 foto jobb samt mitt i ska allt detta jag packa ner en lägenhet och flytta. Överlever jag denna perioden så blir det en återhämtningshelg på hemlig ord med avstängd telefon och en pall rödpang.

Hörs!

35

Newsflash – mörkret kommer varje år

Skor (finns här!), tights (finns här!), topp (finns här!)

Så börjar det bli höst och mörkret kommer allt närmre. Några av er har skrivit till mig och berättat att er motivation helt försvinner i mörkret. Jag fattar. Man vaknar, så är det mörkt, går till jobbet i ett jävla mörker, sen kommer man hem och visst fan är det mörkt då med. Mitt i allt detta så ska man motivera sig själv till rörelse, fast att kroppen är inställd på någon form av björnide.

Men såhär är det, vintern är ingen nyhet. Den kommer varje år. Så antingen deppar man ihop i år igen eller så gör man upp en plan. Sänk kraven, lägg in fler pass med vänner eller varför inte en belöning när helvetesmånaderna är över. Gå direkt till träningen efter jobbet istället för att mellanlanda hemma, stig upp när klockan ringer och lägg av med att snooza. Kommer fan inget vettigt från att snooza. Håll det till helgerna istället.

Men lägg bara inte av. Pausa en dag eller två, men lägg bara inte av. Det är inte värt det. Personligen gillar jag höst/vintern när det kommer till träning. Löpning ute när det är sådär krispigt kallt är ren och skär magi. Samma sak gäller de dagar då regnet öser ner och det är riktigt jävligt, då är det nästan en befrielse att gömma sig nere i ett varmt gym. Vad ska man annars göra? Vara ute? HA. Nej, välkomna den här tiden. Ge dig själv och din kropp det här OCH Ben & Jerrys i soffan. Man kan faktiskt göra båda.

Okej? Har vi en plan? Bra.

42