JOANNA SWICA

Jag pratade om att att känna det där pirret i magen, eller rättare sagt, rädslan för att inte få göra det igen när jag medverkade i Sofias podd ”ofiltrerat” för några veckor sedan. Jag berättade hur jag kunde vakna upp under mitt tidigare förhållande och bli alldeles kall, som om jag blev omfamnad av en insikt som skrämde mig mer än upplyste mig. Jag berättade hur jag i höstas kunde gå förbi människor på gatan och fundera på om just den personen kände ett pirr. Om den personen någonsin hade älskat. Om den personen träffade någon som tittade på en som om man var den enda på jorden som räknades, just där, just i den sekunden.

Att få känna ett sådant pirr i magen igen är något jag värdesätter enormt. För jag kan bara backa tillbaka en kort sekvens och påminna mig om tomheten av att tänka att jag önskar att få känna så igen, men att det inte är något som kan levereras per beställning. Att känslor är inget man styr över och att det kan få den mest trygga personen att vackla.

Jag är inte naiv, jag vet att livet inte är en rosenskimrande saga. Jag vet också att kärlek inte är bestående. Kärlek kommer i olika tappningar, former och doser. Jag tror inte på livslång kärlek och jag tror heller inte vi är skapta för en person. Med takt att livet förändras, ens person växer och formas så tar även kärleken nya former.

Men kärlek är spännande. För det är något nytt varje gång. Och det är inte för att det är en ny person som står i centrum för ens känslor. Delvis ja, men inte enbart. Kärlek är spännande på så sätt att den känns och upplevs annorlunda för varje gång man upplever den. För alla nyanser och lager som har adderats i ens liv blir nya receptorer och de hanterar intrycken, känslor och impulser på nya sätt.

Kanske är det därför en simpel sak som att äta nybakade scones vid ett träbord söder om stan känns som något nytt. Kanske är det därför min mage fladdrar till när jag möter hans blick över kanten på kaffekoppen. Kanske är det därför jag ler mitt allra största leende när jag får äta pannkakor på Ett Hem en regnig morgon i Mars tillsammans med honom.

Kanske är det därför pirret känns som för första gången.

Grattis på födelsedagen L.