Q & A ”Hantera omgivningens åsikter”

Du inspirerar så sjukt mycket!! När jag tänker hur mitt drömliv skulle se ut så är det i grunden så som du har det upplagt nu, fast med avvikelser eftersom vi alla har olika intressen:) Tack för att du vågar bryta mot normen och stå för det, för det finns ju inga rätt eller fel! Alla är vi olika med olika drömmar och mål. Hur handskas du med människor som försöker ”hålla dig tillbaka” och vill placera dig i fack, om du har upplevt det? Själv har jag en kompis som hela tiden säger att jag inte kan träna varje dag eller att jag inte ska prioritera jobb och träning före annat (jag har ett väldigt socialt liv också så det är inte att jag utesluter vänner och familj). Jag försöker förklara gång på gång att jag lever det liv som får mig att må bra och passar mig men hon verkar inte kunna acceptera att jag inte lever som hon gör typ. Har du några tips hur jag kan få henne att förstå?:)”

Hej tjejen! Jag väljer att svara på din kommentar i ett inlägg då jag tror du inte är ensam om att ha dessa personer i din omgivning. Jag hoppas mitt svar kan vara till någon hjälp.

Oj, om jag fick en hundring för varje person som har klappat mig på huvudet, avfärdat mig och mina drömmar/mål eller sagt åt mig hur man ska göra ”på riktigt” så hade jag kunnat bjuda ut dig på en bättre middag med tillhörande vin.

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag litar på min magkänsla samt tror på mig själv. Jag ser misstag/misslyckanden som en lärdom och har mer eller mindre lärt mig att rycka på axlarna åt dem efter att jag har reflekterat varför det har gått fel. Mitt liv har varit så jädra upp och ner, och jag har varit med om så mycket att jag helt enkelt är den som vet bäst vad som funkar för mig. Vad jag vill. Vad jag känner. Men det betyder inte att jag inte är mottaglig för feedback eller råd. Jag tar mer än gärna emot det, så länge avsändaren har gott uppsåt. Bryr personen genuint om mig eller vill personen bara klämma åt och trycka ner på grund av exempelvis avundsjuka? Sånt märker man ganska fort, lita på magkänslan.

Vill din vän dig väl? Är hon genuint orolig för dig? Eller är det som du skriver, att hon helt enkelt har svårt att acceptera att du väljer att leva ditt liv annorlunda. Att du väljer en annan väg än hennes. Det är trångsynt och misskundsamt av henne och du ödslar bara din energi på att gång på gång förklara detta för henne. Sätt ner foten och säg åt henne att er vänskap tar stryk av detta och fråga henne rakt ut ”vad är det med mina val som stör dig så?”.

Kan hon inte acceptera dig så är hon ingen riktig vän. Kom ihåg att man måste må bra i sig själv för att kunna ge andra sitt bästa jag. Ni kommer inte kunna göra det om ni inte reder ut var skon egentligen klämmer.

Kram på dig.

20

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *