JOANNA SWICA

“Hur ser din jobbhistorik ut? Hur hamnade du där du är idag?”

Om någon hade sagt till mig att jag vid 29 års ålder skulle jobba med bland annat bärgningsnätverket i hela Sverige skulle jag skratta dem rakt i ansiktet. Speciellt om man hade sagt det till mig när jag var 18-19 år. Då hade jag bara en sak i sikte, och det var att resa jorden runt, kröka och skriva. Nu när jag tänker efter så är det inte helt långt ifrån mitt liv idag.  Minus krökandet då, det är väl det enda som har lugnat ner sig några snäpp.

Jag får dagligen frågan om vad jag egentligen jobbar med, men framförallt HUR jag kom dit jag är idag. Så jag tänkte att jag summerar upp min jobb/liv-historik i ett inlägg. Here we go!

Jag tog studenten 18 år gammal från John Bauer Gymnasiet i Ystad där jag gick IT-Media. Jag blev kvar i Ystad i ca 1.5 år för att jobba ihop pengar så jag kunde resa allt eftersom. På dagarna jobbade jag på en golfrestaurang utanför Abbekås som jag även varvade med att vara lunchansvarig på Vendels at Sturehof inne i Malmö där även mitt matintresse väcktes. Jag varvade detta med att blogga, skriva nöjeskrönikor på två mingelsidor samt även en gratistidning som kom ut i pappersformat en gång i månaden.

När jag fyllde tjugo fick jag frågan av några killkompisar om jag inte skulle hänga med dem ner till Kos och jobba som beach girl på Grabbarna Grus. Jag hann fundera i 2 minuter innan jag bokade en biljett ner några månader senare. Mitt i allt så tog jag även ett säljjobb på Telenor för att skrapa ihop lite extra reskassa.

Efter ca 5 månader på Kos så mellanlandade jag hemma i Sverige, närmare bestämt på mina föräldrars soffa där jag bräkte ur mig hur tråkigt det var att vara hemma i tråkiga mellanmjölks-sverige. (Jag vet hybrisen var total). Två veckor senare stod jag med en enkelbiljett till England. Hamnade i Chipping Norton som är en liten stad utanför Oxford där jag jobbade på en riktig klassisk pub där gästerna blev  ens familj. Där stannade jag i nästan ett år innan jag tog ett direktflyg till Oslo där jag flyttade in hos en tjej som jag hade lärt känna i nere på Kos. Jag stannade i ca 1 år och jobbade främst med försäljning av headsets mot den svenska marknaden och levde rövare. Jag menar, någon var ju tvungen att ta benämningen “partysvensk i Oslo” till en ny nivå.

Det var under mina sista månader i Norge jag började på riktigt fundera på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag var vilsen och började få ångest över att alla andra hade en plan förutom jag. Så jag bestämde mig att för första gången sedan jag tog studenten ta lite ansvar och flytta hem för att plugga upp mina betyg. Dessa var tyvärr inte fullständiga då jag hade missat stora delar av mitt andra gymnasieår då jag var allvarligt sjuk och låg på sjukhus under delar av det året. Så jag flyttade som sagt hem, skrev in mig på 7 kurser på Komvux, skaffade ett extrajobb inom restaurang och satte en deadline på 4 månader. Sen började jag plugga på 150%, jobba 4 dagar i veckan och träna då jag även kom hem med ca 15 kg övervikt efter allt festande. Det var även här jag började intressera mig ordentligt för träning och började läsa på. Det var även i samma veva jag köpte mina första löpskor. Är det inte historiskt så säg?

Några månader senare fick jag beskedet att jag hade kommit in på Travel Education Center i Norrtälje, så jag packade ihop mitt liv igen och körde upp för att påbörja en 2 årig utbildning till att bli Internationell Resekonsult. Det var ett av mina bästa beslut någonsin, för även om jag inte jobbar som resekonsult idag har det steget lett till oerhört mycket i mitt liv och de människor jag har träffat genom denna utbildningen kommer jag alltid ha med mig.

Jag gjorde bland annat praktik på en mindre reseagentur i Malmö där jag själv planerade och projektledde en konferansresa i Prag och Wien med 8 anställda från Riksbyggen. Det var även det steg som ledde till att jag fick extrajobb på Tallink Silja på Cityterminalen där jag jobbade med att sälja buss och Tallink-Silja biljetter på helgerna. Detta ledde sen till att jag fick jobb på butiken på Sveavägen där jag blev fast anställd innan jag ens var klar med skolan och hade mitt IATA-certifikat. Så med jobbet vid sidan om slutförde  jag skolan, packade ner mitt liv i lådor och flyttade till från min lilla studentlägenhet i Norrtälje till Stockholm för att börja livet 2.0. Gjorde nästan 2 år på Sea & Sky Travel där jag bland annat jobbade enbart med Group ticketing på Finnair och hade hand om hela norden. Ett extra plus på CV:et är att jag även extraknäckande som Mumintroll.

 Efter Sea & Sky Travel fick jag jobb på en arkitektbyrå som hade sidoprojekt nere i Marrakech. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig spendera tid nere i Marocko och om jag var van vid röriga miljöer och start-ups. Ja sa jag, när jag egentligen bara var van vid röriga miljöer. Start-ups? Hur svårt kan det vara tänkte jag och fortsätte sedan med.. “om inte annat så lär jag mig!”.  Så med den lilla vita lögnen i bagaget begav jag mig till Marrakech där jag jobbade med uppstart av små boutiquehotell (Origin Hotels)  vilket är upprustade riader inne i Medinan. Jag skötte även marknadsföringen tillsammans med Marockos turisråd, ledde visningsresor för golfproffs runt om Marrakech samt jobbade med gruppresor och leverantörer på plats. Det jobbet gjorde mig så oerhört stresstålig och framförallt – lugn i de mest kaotiska situationerna. Och ja, det var väldigt speciellt att jobba som ung kvinna i ett land där kvinnors rättigheter ser annorlunda ut från vad vi här i Skandinavien är vana vid. Men det har gjort mig till den jag är idag och jag hyser stor respekt för andra kulturer och har blivit väldigt trygg i mig själv.

Efter ett år fick jag en tjänst på mobilföretaget 3 som Logistikansvarig för 3Event, men jobbade även en del med butikerna. Där jobbade jag nästan i två år innan jag hamnade där jag är idag. Åren på tre var oerhört utvecklande och jag tycker det är ett fantastiskt företag. Jag var med på en inspirationsmiddag (läs om den här) där jag pratade om motivation och karriär för region väst för några månader sedan, vilket är så otroligt häftigt att få chansen att göra. Bara att bli tillfrågad av sitt gamla jobb som man sa upp sig ifrån är en stor grej för mig, för det betyder att jag lämnade arbetsplatsen på ett bra sätt och att de uppskattade det jag gjorde där. Det är viktigt för mig, för man vet aldrig när ens vägar möts igen. Men som jag skrev, åren på tre var utvecklande och jag jobbade bland annat med vår bilpool, jag tog fram en phonetruck helt från scratch som användes på vår sommarturne, jag drev events tillsammans med vår eventansvariga och jobbade tätt med våra eventsäljare, marknadsavdelning, Samsung och andra leverantörer. Telecom var och kommer alltid vara en bransch som mitt hjärta tickar lite extra för. Det är är högt tempo, det är innovativt och framförallt – man pushas framåt och misstag existerar inte, det är bara en lärdom framåt på vägen. Här någonstans började även min Instagram ta snurr ordentligt och jag började lägga mer tid på mina sociala medier. Jag lämnade 3 med lite sorg i hjärtat men jag är idag väldigt glad att jag tog steget och tackade ja till jobbet på SOS International. Avslutade dock starkt genom att vinna 3Puls och ta med mig en nominering till årets engagemang i bagaget.

And here we are now.  Fråga mig vad ni vill om bärgning och jag kan förmodligen svara på det. Idag jobbar jag som som Network Coordinator på SOS International och har gjort i 2 år. Tjänsten innebär att jag i stora drag har hand om upphandlingar av hyrbilar, ansvarar att driften på larmcentralen för just dessa fungerar, jag sköter avtal och kontakt med bärgningsstationer, utbildar larmpersonal, ser till att vårt nätverk som även inkluderar taxi och andra färdmedel för våra försäkringskunder fungerar samt anordnar och leder kundvents för Commercial och resten av nätverket. De senaste månaderna har jag haft en ny hyrbilsupphandling på mitt bord samt även varit en av två som har skapat ett nytt bärgningsnätverk i Sverige vilket i princip har inneburit att jag har jobbat med avtal, förhandlingar och integrationer. Denna tjänsten är stundtals tung och väldigt komplex då det är en speciell bransch, men jag triggas av bredden och att jag varje dag lär mig något nytt. Det låter kanske klyschigt, men så är det. Dessa två åren har verkligen gett mig så mycket och jag kan med risk att låta dryg säga att jag har utvecklats mer än de flesta gör på 5 år. Sen att jag spenderade första året med att vara livrädd på jobbet med en jagande känsla av “nu kommer de komma på mig!” är en annan femma. Nu i efterhand så har det varit så värt det.

Det som även gör att jag trivs så bra är att jag har möjligheten att jobba hemifrån när det behövs, har en fantastisk chef och kan kombinera jobbet med mitt andra jobb vilket är mitt egna företag. Det är många som följer mig som faktiskt tror att jag bara har ett jobb vilket är att lägga upp bilder på sociala medier. Oj oj oj, om det ändå vore så slappt. Nej men allvarligt, jag gör så mycket mer.

Jag har en bred utbildning och har under åren som har gått läst till lite extra kompetens, men annars så är jag helt och hållet “självlärd”. Jag googlar mig till allt, frågar och tar råd av människor som kan mer, men framförallt – jag litar på att jag löser det på ett eller annat sätt. Alla val jag har gjort i mitt liv har lett mig hit, och tro mig, det har inte alltid varit val som mina föräldrar helt har hållit med om eller val som varit genomtänkta. Men det har varit mina val och jag har följt mitt hjärta.

Nästa år fyller jag 30 år och kan med stolhet säga att jag, Joanna Swica, idag:

Jobbar på SOS International med Svenska bärgningsnätverket.
Föreläser.
Bloggar.
Driver eget inom Influencer Marketing.
Förebild sociala medier.
Poddar.
IATA Certfierad
Har ett fantastiskt nätverk av tjejer i min och Louise FB-grupp “SwiciLouFriendcation” som vi även arrangerar events för.
Ambassadör Reebok Nordics.
Ambassadör IRONMAN Sverige.

Det var i korta drag min “karriär”, tro mig det finns mycket mer att fylla ut med. Men då hade inlägget tagit mig en hel dag att skriva. Det har hänt så mycket de senaste 10 åren och jag har varit med om både det ena och det andra.

Och när det kommer till frågan “men vad händer härnäst?” – det borde ni vid det här laget veta svaret på. ALLT kan hända. Jag stänger inga dörrar, för om jag hade gjort det så hade jag inte suttit här idag.