Vilken överraskning San Antonio var! Ett riktigt långskott som visade sig vara ett riktigt bra beslut. Detta på grund av att gäng killar som var på sin årliga High School reunion tipsade om staden efter att vi hade börjat snacka i poolen och tog en drink ihop.
Efter stoppet i Lockhart fortsatte alltså roadtrippen ner mot San Antonio. En stad, som jag aldrig har hört talas om men som jag under dessa dagar har fått lära mig haft en betydande del i amerikansk historia (slaget vid Alamo) och som med sin River Walk erbjuder något alldeles extra. Ett sorts Venedig i en glödande ugn. För det är så San Antonio känns med sina 39 grader och en luftfuktighet som får mina ben att svettas så fötterna halkar runt i tofflorna. Det märks att man inte befinner sig långt ifrån den Mexikanska gränsen. Men det var inte värmen som främst vittnade om det, nej, det var skyltarna som numera även stod på spanska.
Den lilla trappan ner från bron var trång och jag möttes av en stor mexikansk familj, alla med tröjor vars tryck föreställde delstaten Texas och San Antonios flodbåtar. De pratade högt på spanska med varandra och pappa gick längs bak i ledet, synbart tagen av familjens kaos, samtidigt som han fläktade lite lätt med en karta mot sitt svettiga ansikte. Jag mötte hans blick och gav han en road blick. Han log tillbaka med en humoristisk axelryckning som om han skulle säga “jag håller mig här bak så överlever jag..”.
Väl nere så möttes jag av en restauranger, barer och små glasstånd på varsin sida av en flod där små trä och stenbroar korsade med jämna mellanrum. Med jämna mellanrum kommer små flodbåtar med glada guider som högt i sina mickar berättar om flodens och San Antonios historia. Då och då hör man hur deras publik skrattar till av något de har sagt, antagligen en anekdot kopplat till floden.
Vi sätter oss på en taqueria och beställer in varsin öl. Genast sätts nachos och salsa på bordet. Perfekt. Sen sitter vi där och tittar på folk. Och inser, att inte en enda gång har vi sett eller hört någon skandinaver på denna resan. Knappt någon europé. Det skulle väl vara de där italienarna i Austin, eller Portugiserna i Lafayette. Men det är också de enda. Det är i princip bara amerikaner på semester och ett fåtal asiater som passerar oss i de små gränderna vid floden.
Skönt ändå, att inte vara där alla andra är.
Eller så är det exakt det vi är men inte vet om det ännu.
2 svar till “San Antonio, Texas”
Tack för härlig beskrivning av din yolo-resa i Södern 🙂 Drömmer själv om tiden då yolo är ett alternativ (måste vänta in så att barnen klarar sig själva först!). Då har jag en rejäl hinklista att plocka från – där också New Orleans ingår.
KUL! 🙂 Livet är ju pågående så det är bara att hoppa på yolo-tåget när som 🙂