Det skramlar i köket, Louise lagar saffransfläskpannkaka och jag sjunker allt ner djupare i soffan. Checkar av mailen, svarar på meddelanden. Räknar om tröskeltider och filar på nya löpupplägg åt några klienter. Då och då plingar mobilen till och jag läser fina grattis-meddelanden från vänner, bekanta och branschkollegor.
Tack för alla hejjarrop. Det betyder massor för mig.
Jag tog båten ut hit till Sandhamn i morse. Louise har varit härute ett par dagar och jag har nu anslutit för ett dygn av bästishäng varvat med jobb med Friendcation. Vi har precis sett Löfvens tal och ska jag vara helt ärlig så var det som luften gick ur mig. Det var som att stänga locket på 2020 och förmodligen även 2021. Vad som skulle bli vårt år med Friendcation, med 6 bokade resor, blev istället en halvfull resa pga restriktioner till Italien. Vi har fått ställa in event och tacka nej till reseuppdrag. Det är tungt, riktigt tungt. För mycket av dessa intäkter är vår lön.
Men trots allt mörker så känner jag mig någonstans med i matchen. Jag har accepterat att det är såhär det kommer se ut en tid framöver. Jag är gör vad jag kan och är oerhört tacksam över familj, vänner och att jag faktiskt är frisk och har ett roligt jobb.
Och jäklar vad NÖJD jag är över att vi hittade drömlägenheten med snabb inflyttning. För tänk om dessa restriktioner fortsätter? Ja då kan jag i alla fall sitta i en magisk lägenhet med min kille som är något av det bästa jag vet.
Ska alldeles strax stänga ner, poppa popcorn och se film.
P,s Tycker ni ska titta in här imorgon runt 08:00.
Kram på er,