Så kom den dagen då allting stämde och jag kom på mig själv att le så brett när jag simtag efter simtag plöjde fram genom vattnet att jag fick kallsupar och hann tänka hur pass äckligt Sicklasjö egentligen var.
Dagen har varit relativt seg på grund av 3 timmars sömn då vi kom hem runt halv fyra inatt (SAS levererade verkligen hög klass i helgen) och innan jag somnade hann klockan bli fyra och 3,5 timmar senare ringde klockan igen. Fyfan. Jag säger det igen men lägger till ett extra fy. Fy fy fan. Sen har allt gått i en jädra fart. Är så glad att jag hann jobba undan en del igår i loungen under förseningen, det gjorde valet att dra iväg en halvtimme tidigare än planerat från kontoret till Sickla väldigt enkelt. Jag behövde komma ut. Höll på att förlora förståndet på kontoret. Det borrades ovanför mitt skrivbord, luften stod stilla och jag kände mig ovanligt stissig. Så när jag kände att allt var under kontroll och var klar med det som behövdes göras skyndade jag iväg för att byta om till baddräkt under mina vanliga kläder och drog sedan söder om stan där jag la mig rakt ner i gräset bredvid bryggan och slöt ögonen. Folk som gick förbi måste ha trott att jag var en aningens borta (eller rymt från hispan) där jag låg utspridd med armar och ben som en sjöstjärna i gräset.
Jag tänker inte ens låtsas som att jag inte fattar vad jag behöver göra. Det är klart jag fattar att tempot är högt. Och denna lilla micropaus kanske inte låter som något speciellt men för mig betydde den väldigt mycket idag. Och den räckte där och då.
Tror jag låg så i 15-20 minuter innan jag vaknade till lagom till att se Åsa promenera ner på gångvägen mot vattnet. Strax därpå kom även Karin och en stund senare låg vi och guppade som små sälar i våra Orca-dräkter i det varma vattnet. 100 meter blev till 500 meter och ca 40 minuter senare pausade jag klockan på 1950 förbannat härliga meter. Det var längesen jag kände en sådan frid när jag simmade. Blev euforisk av glädje men även av lättnad att jag faktiskt hade det i mig.
Det var inte alls det passet som stod på schemat för mig idag men tanken på att ligga och nöta hårda 50 m intervaller gjorde mig helt matt. Jag behövde bara få simma utan någon press och besvikelse som med 100 procent skulle infinna sig då jag inte hade kunnat leverera några bra intervaller idag.
Lycklig i själen åkte jag hem, åt grillad halloumi med vattenmelonsallad och ägnade sedan kvällen åt att mecka samt tvätta min cykel efter helgen.
Imorgon har jag ett tungt brickpass på schemat, kontorstid, möte med Björn Axén och på kvällen håller jag och Louise ett aktiesparar-event med Friendcation. Lång dag, men lika mycket som jag behöver sova i gräset med solen i ansiktet så behöver jag dessa dagar då jag fort rör mig framåt med vinden i ansiktet och en puls som sjuder av liv.
Kram på er.
0