Ca två och halv timme norrut med tåg från Leeds ligger Newcastle. En stad främst känd för Geordie Shore och fotboll. I alla fall för mig och Louise. Vilket vår hipsterguide Simon gärna la in som punkt i programmet. När han inte skriver för Buzzfeed så är han standup-komiker och en jäkel på pubar. Och såklart ökända tv-serier där det festas hej vilt. Vilket vi såklart tog fasta på efter att vi hade hängt med han och hans guide-kompis på Newcastle Slott, där vi fick en lightvariant av de rundvandringar man kan ta. De förstod ganska snabbt att de inte behövde dra hela historielektionen för oss utan skrapa lite lätt på ytan och låta oss fråga om det vi ville veta. Smarta grabbar. Speciellt när de tog upp oss de 99 trappsteg upp till taket där vi fick storslagen utsikt över floden Tyne; Gateshead och city. Att det dessutom var pangväder gjorde inte saken sämre.
Slottet är väl värt ett besök och jag tycker man kan kosta på sig en guidad tur. Guiderna är lättsamma och väver in små anekdoter med humoristiska undertoner. Det dras GOT referenser och pratas om spöken. För ja, slottet var bland annat med i ett avsnitt av det brittiska teveprogrammet Most Haunted. Nämnde jag att vårt hotell The Vermont Hotel låg 50 meter därifrån och ovanför en gravplats med över 700 gravar. Ni skulle sett Louise blick när jag berättade detta för henne i den mörka mahogny hissen upp till vårt rum. Låt mig säga som såhär, det var inte en blick fylld av glädje.
Newcastle är enkelt att ta sig runt i och själva stadskärnan är byggd för nöje. Överallt finns det pubar, cafeer och restauranger. Vilket vi såklart fick ta del av. Simon tog med oss till några av hans favoritpubar, standup-shower och pekade ut var man kunde få den bästa GT:n, dansa i mörka små källarbarer och välja bland 50:tals olika ölsorter på stadens äldsta pubar. Vi gjorde en deal med Simon att om han använder mig och Louise i sitt stand-up material så måste han skicka det till oss. För han fick nog material för ett år efter några timmar med oss. Och vem tackar nej till att vara del av en show – inte är det Louise eller Joanna i alla fall.
Efter vår pubcrawl släppte vår nyfunna vän av oss vid Blackfriars Restaurant som ligger i en källare i en stor borggård. Där arrangeras matlagningskurser, bröllop och olika typer av event. Och serverar såklart även god mat för hungriga besökare som oss. För tro det eller ej, vi var hungriga igen. Hur det än är möjligt då vi tidigare på dagen åt en sen lunch i hotellets salong som serverade afternoon-tea till klassisk musik och vita linnedukar. Väldigt brittiskt, väldigt vi.
Efter en god natts sömn vaknade vi upp till ett krispigt solsken. Vi var trots allt i norra England och vi förstod snabbt varför turismen stannar av lite efter november månad. Det blir kallt, väldigt kallt. Men även väldigt vackert berättade Simon för oss när vi dagen innan hade huttrat och dragit våra rockar tätare kring oss. Och jag kan tänka mig hur stan lyser upp och blir snäppet vackrare med en iskall decembermorgon där vattnet reflekteras av den blåa klara himmeln och isen ligger på längs kanterna. Jag kan se framför mig hur människor i staden promenerar i armkrok längs vattnet, kanske med en kaffe i handen, och med mössorna långt nerdragna över öronen. Hur luften färgas vit av ångan ovanför deras huvuden när de pratar och hur stegen blir lite kortare och mer kontrollerade för att undvika att halka på eventuell isfläck.
Jag kan tänka mig det och kan definitivt tänka mig att uppleva det också.
Vi spenderade morgonen promenerandes över bron till andra sidan likt restaurangerna/barerna i Paris vid floden Seine låg utspridda. Vi fortsatte därefter till slottet och vidare runt till hotellet för att packa ihop det sista och bege oss till tågstationen för att köpa med oss lunch, hitta rätt tåg och sätta oss på direkttåget som skulle ta oss från Newcastle till Manchester flygplats. Resan tog knappt tre timmar och med vägguttag (glöm ej adapter!), WIFIi och kiosk som fanns på tåget så var detta tre väldigt behagliga timmar. Speciellt för oss som behövde komma ikapp med skrivandet.
Det var 6 dagar i England. Jädrar vad fort det har gått. Ändå känns det som om vi har varit borta betydligt längre. Vi har hunnit med så oerhört mycket och upplevt 5 olika städer. Alla speciella på sitt sätt. Det har lagats mat, ätits mat (i mängder), promenerats och samtalats med en drös med olika människor. Jag har upplevt Liverpool till fots på min löprunda och druckit otaliga to-go kaffe när vi har spatserat omkring och tagit hundratals med bilder.
Vi har så mycket med oss från denna resan och jag skulle kunna fortsätta i timmar. Men vet ni vad? Jag kommer inte göra det. Det är er tur nu att uppleva England från tågrälsen och fots. Se det här som en liten aptitretare. Hela resan, upplägget och mer detaljerad reseinfo hittar ni här. Jag hoppas denna lilla miniguide har gett er mersmak och att den har mottagits väl.
Om någon vecka kommer vår topp tio lista ut på bland annat Resias hemsida. Stay tuned!
5 svar till “Sista stoppet: Newcastle”
Louises rock, så snygg!!!! Vart hittar man en sådan? =)
Härliga reseskildringar!
Hej!
Tack för det!
Den är från Zara! 🙂
Så himla häftig resa! Ni har verkligen gåvan att presentera ett resmål!!! Tack för det och mera sånt! Kom till Tyskland vettja! ;o)))
Men tack snälla, verkligen det bästa betyget man kan få!
Du får föreslå Tyskland för Resia! 🙂 🙂
Alltså vilka fantastiskt radarpar ni två är!!! Ni presenterar era resor såååå jävla bra!!! Blir så sugen på att resa när ni drar!!! ✈️????️ Gört snart igen!
Puss på er!!
Linda