JOANNA SWICA

Hur många gånger har man inte sagt till sig själv följande meningar:

”I Januari ska jag sluta med..”
”Nästa år är året då jag ska…”
”Jag måste börja..”
”Efter nyår börjar mitt nya liv!”

Jag läste en studie om att var sjätte man och var femte kvinna i Sverige ger sig själv nyårslöften men mindre än häften lyckas hålla dem, speciellt när det kommer till tränings/kost-relaterade löften. Jag tror tyvärr många går ut för hårt och baserar sina löften på andra. Speciellt det man ser i sitt flöde på sociala medier. Det blir oftast ett ytligt löfte om att det nya livet i januari ska resultera i en snyggare kropp, smalare midja eller ökade träningstimmar. Men vad många missar är att motivera VARFÖR och hitta sin drivkraft till det, vilket i många fall inte finns då drivkraften ligger i någon annans flöde eller kroppsform. Man vill så gärna se ut som den där tjejen/killen på bilden men kan inte riktigt motivera varför och vad det betyder för en själv.

Det är klart att jag någonstans långt inne skulle vilja springa i mål på årets första tävling i Marbella när jag kör IRONMAN 70.3 i April och visa upp en rippad kropp. Den tanken kan fladdra förbi då och då när jag scrollar igenom mitt flöde. Det jag gör då är att jag griper tag i den tanken och spinner vidare på den.

Varför vill jag det?
Vad krävs det för att uppnå det?
Vilka uppoffringar måste jag göra för att uppnå dessa kroppsliga mål?
Är det relevant för min träning?
Kommer det göra mig lyckligare?

Och svaret blir alltid nej. Det är inte värt det och min inre motivation till att ge upp de saker i livet som gör mig lycklig är inte så stark vilket gör att min inre motivation blir obefintlig. Därför skulle alltså ett sådant nyårslöfte falla platt redan tredje veckan. Jag drivs inte av yttre faktorer och jag vet att jag inte behöver se ut på ett specifikt sätt för att lyckas med det jag vill göra.

Däremot så vill jag utvecklas i min träning, jag vill bli bättre på att få i mig rätt mat vid rätt tidpunkt och boosta min kropp på bästa sätt. Allt det som gör att jag även känner mig trygg i mig själv och nickar menande mot min spegelbild med ett ”mhhmm, thats what im talking about hotstuff!”.  Tränar och äter jag enligt min plan som är prestationsinriktad kommer jag samtidigt känna mig snygg, men det kommer inte vara min drivkraft att BLI snygg. Förstår ni skillnaden eller svamlar jag mest? Den inre motivationen kommer göra att jag nästa år kommer följa min delmål som jag väljer att kalla mina nyårslöften för. Vilket just är att kosten som de senaste månaderna har svävat ut rejält och kanske inte innehållit så pass mycket näring som jag behöver få i mig ska styras upp.

Det är klart jag har dagar då jag känner mig mindre nöjd med mig själv, men i det stora hela så älskar jag min kropp och tycker känslan av att känna mig stark, sexig, sensuell och kvinnlig är fantastisk. Jag älskar att framhäva mig själv, mina kurvor men framförallt så älskar jag att se resultaten av min träning. Och då menar jag både kroppsligt och på pappret när jag exempelvis gör tester och får svart på vitt att en förbättring har skett.

Det är fortfarande väldigt tabu att säga högt att man har sin egna kropp som ”målbild” eller att man vill känna sig sexig. Det får feminister att rasa och ni anar inte hur många gånger jag har hamnat i diskussioner där jag har fått förklara att det inte är för min kille, samhället eller mina följare som jag vill se snygg och sexig för utan helt enkelt för mig s j ä l v. 

För att återgå till själva benämningen ”nyårslöfte” så vill jag poängtera att det inte alls är fel att ha nyårslöften och att för många är det en bra spark i arslet. Men stirra er inte blinda på vad man ska, får eller inte får göra. Man får lov att göra nyårslöftet till en egen grej. Jag byter ut löfte mot mål då det passar mitt mindset mer.

Gå inte ut för hårt och var var realistiska. Har ni under 2017 tränat en handfull gånger – ja då är sannolikheten att ert löfte om att träna minst 4 dagar i veckan inte så jättestor att det kommer uppfyllas. Däremot är det mer troligt och rättvist mot er själva att istället börja 2 januari (låt oss inte hymla, de flesta av oss kommer vara lite bakis den första) med att istället säga ”2018 är det året jag ska träna mer än 2017”. Redan där har ni satt en realistisk förväntning och ett mål som faktiskt kan uppfyllas.

Jag har en hel lista på mål, både stora och små, som jag vill uppfylla i mitt liv. De flesta ligger på en treårsplan, men sen har även några som är öronmärkta för 2018. Tänkte dela med mig av några av dem då jag faktiskt inte vill göra alla offentliga av olika skäl.

– Året 2018 är året då jag satsar lite mer på min utveckling inom träning i form av utbildningar och kunskap.
– Året 2018 är året då jag äntligen inreder vår terrass.
– Året 2018 är året då jag utvecklas som egen företagare och jobbar mer kvalitativt med nya och gamla samarbetspartners.
– Året 2018 är året då jag tar ett steg högre upp i mitt jobb på SOS International.
– Året 2018 är året då jag genomför tävlingar med samma målmedvetenhet och ett leende på läpparna precis som mina tidigare år.
– Året 2018 är året jag på nytt sparar ihop till en ny väska.
– Året 2018 är året då jag ger en av mina bästa vänner en fantastisk möhippa och stöd under hennes bröllop.
– Året 2018 är året jag blir med tempohoj och blir snäppet vassare cyklist och kanske..mbt-frälst!
– Året 2018 är året då SwiciLou Friendcation blir ännu mer etablerat och vi utvecklar vårt koncept några hack till och gör massa roliga saker tillsammans med er fantastiska följare.
– Året 2018 är året där jag fortsätter ta hand om mig själv och människor jag tycker om i min närhet.

Högt och lågt som ni märker, men det är ju så livet ser ut för mig. En väska kan för någon vara helt irrelevant och fruktansvärt ytligt medan jag kan tycka att något en annan person har på sin lista är helt otänkbart för mig. Det är ju jävligt härligt ändå.

Vad är händer i ditt 2018? Ta dig en funderare, vad vill du åstadkomma i framtiden och framförallt – för vem?

En sista sak innan jag avslutar – att ha som mål att springa 3 km eller genomföra en IRONMAN är minst lika coolt. Glöm inte det. Jag får så många mail från människor som inte vågar dela med sig av sina drömmar och mål för att de anses ”fjuttiga” jämför med andras. Sluta upp med det. För några år sedan hade jag som ÅRSMÅL (hör på den) att springa milen under en timme. Alla börjar vi någonstans. Och det är inte VAD vi ska göra som egentligen spelar någon roll – det är ju vägen dit, i alla fall för mig.

Puss!