Snapshots Israel

Köpte en ny kamera för ett par veckor sedan. En Canon M6 Mark II. Och förutom det 15-45 mm objektiv som följde så köpte jag även ett 32 mm objektiv.

So what about my kamera? Hittils levererar den. Jag leker runt en del och testar mig fram. Foto är ett stort intresse och det finns väldigt många bilder som aldrig hamnar någon annanstans än i en mapp på min dator. Vissa bilder pillar jag med andra är helt råa. Det är väldigt rogivande.

Så här kommer ett gäng bilder jag har tagit de senaste dagarna.

Eilat

Blev positivt överraskad av Eilat. Det är en stad som trots den lite lätt Nevada-känslan som slår en när man kör genom öknen och hotellen tornar upp framför en har en viss charm. Det är easylife och vattnet, som jag numera förstår varför alla pratar om, är fantastiskt.

EN YAHAV

Drog på jeepsafari ca 1.5 timme norrut från Eilat. Det var helt stilla i luften och det enda man hörde var sina egna andetag. Så oerhört häftigt.

Masada

Åkt vidare till Negevöknen, i början av Döda Havets sydligaste spets. Ca 400 meter upp på ett avskilt berg med en tydlig platå ligger Kung Herodes den stores pampiga fästning Masada. En plats som fortfarande rör upp känslor bland nutidens judar. Jag pratade en del om detta med Hani, som guidade och öppenhjärtligt berättade om det moralisla dilemma som många tampas med när det kommer till Masada.

Fästningen har blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde på grund av det kollektiva självmord som begicks av judarna när romarna stormade fästningen. De tog sin in och möttes av tystnad. De enda som hade överlevt var två kvinnor och fem barn som gömt sig djupt ner i en grotta.

Varför är detta ett moraliskt dilemma? Jo för inom judendomen så kan bara din gud avgöra ditt öde. Om du ska fortsätta ditt liv eller ej. Och Tami förklarade det så fint när hon tog upp koncentrationlägerna och berättade om hur judarnas liv fortsatte därinne trots svält, sjukdomar och hårt jobb. Trots döden som cirkulerade omkring dem. Livet fortsatte. Barn föddes, små inrättningar av tvätterier, affärer och andra tjänster utbyttes. Hon sa det med en sådan stolthet i rösten, men även en underton av sorg. En tyngd över förföljelsen och att bli berövad på sitt hem. Och därför är Masada något som berör. För dessa människor tog beslutet om livet i egna händer vilket inte lirar i linje med den tron som finns.

Vad jag själv tycker om detta är irrelevant. Jag försöker nollställa mig när jag är på historiska platser. Religion har alltid intresserat mig och jag är väldigt säker i mig själv och vad jag tror och inte tror på.

Hur som så är Masada ett ställe jag är glad att jag besökte. Nästa gång vill jag hajka hela vägen upp för att ta linbanan ner. Denna gången lät jag benen vila. Tyckte de hade gjort sig förtjänt av det.

Dead sea

Sist jag var här så minns jag att jag tyckte det kändes som att vara i rymden. Eller, nu vet jag inte hur det är men om jag säger som såhär – jag fick en futuristisk känsla. Samma som jag har nu.

Döda havet är jordens lägsta punk och ligger 442 m under havsnivå. Vattnet, som innehåller 33 procent salt jämfört med ett vanligt hav med 3-4 procent går ihop med den disiga himmelen som skiftar rött och violett vartannat.

Det är häftigt. Det är det.