JOANNA SWICA

Vi flyttade oss upp från Barra da Tijuca i söndags och flyttade in på MGallery by Sofitel som är en liten oas högt uppe i bohemiska Santa Teresa. Därifrån har vi utgått när vi gata för gata har utforskat området vilket har tagit oss med storm. Det är bohemiskt, trångt, färgglatt och väldigt romantiskt. Kullerstensgatorna med med spårvagnsrälsen ringlar sig uppåt och det händer något vid varenda krök. En liten butik, unga människor som dricker öl ute på gatan, en bar, art deco hus, ett äldre par som spelar kort, en gatumålning…det är knappt så man vill plocka upp kameran för att man bara vill ta in allt här och nu.

Panoramautsikten över staden är fantastisk och de djärva väggmålningarna gör som sagt området färgstarkt. Området har många bra restauranger och barer vilket gör att det är livligt och har en härlig vibe. När jag sitter och skriver detta så har jag utsikt över området som går över till Lapa-området, vidare ner mot Centro och hamnen. Det börjar bli varmt och livligt på gatorna nedanför mig, några hundar skäller, små folkabubblor tutar på varandra när de kör om på de trånga gatorna och det sitter två fåglar på räcket till den franska balkongen som ramar in utsikten. Det spelas portugisiska “cafe del mare” musik och jag dricker min kopp kaffe samtidigt som det känns som om jag vore med i en film. En film om en ensam ung kvinna som flydde till Brasilien för att skriva på sin bok om svunnen kärlek och hoppfulla drömmar. Det är nästan så det blir klyschigt. Men jag gillar det. Min själ gillar det framförallt. Det finns ett lugn här som tilltalar mig.

Idag byter vi hotell mot Vila Santa Teresa som ligger ca 2 km från vårt nuvarande hotell. Där kommer vi bo i tre nätter innan det är dags att flyga hem igen. Men det är då. Nu är vi här och om en stund ska vi köpa biljetter till linbanan för att åka upp till sockertoppen samt Cristo Redentor.

Bildbomb utlovas, hej!