JOANNA SWICA

Näst sista dagen på detta året. Sen är det finito och dags för ett nytt år och nya mål. Om man bortsett från olyckan som mer eller mindre sabbade min höst och missfallet som gjorde att jag fick dra ner på träningen rejält så har det varit ett utomordentligt bra träningsår. Mitt psyke har tack vare träningen räddats från att inte klappa ihop totalt.

Jag har en träning kvar innan jag skålar in det nya året för att vakna upp och fortsätta enligt mitt träningsschema. Det är förövrigt något jag har varit väldigt glad över att investerat i En coach. Visst har jag tränat med coach längre än detta året men jag har fått mest utveckling detta året efter viss justering och byte av coach till Simon Forsberg som jag kör med nu. Jag minns hur jag stirrade på träningsplanen för exakt ett år sedan och undrade om han hade varit full när han skrev upplägget. 180 minuter cykling i ett sträck? 120 minuter varje lördag? Och så långpass löpning på det? Var han galen? Var jag galen? Och det tyckte många jag var. Jag fick många gliringar om att det dääär var onödigt och att sådana långpass inte behövdes. Men jag litade på min coach och sket i vad alla självutnämnda proffstränare sa åt mig och det visade sig vara ett bra val. Cykeltimmarna byggde någon form av cykelstyrka i mina obefintliga cykelben och jag blev mentalt o-brydd av att hålla på länge. Vilket Simon visste och stod på sig om när jag trevade frågade om det verkligen skulle stå 120 minuter. Han har varit en grym stöttepelare och anpassat träningen efter mitt något galna schema. Att jag ändå har lyckats få till 6-8 kvalitativa pass i veckan utan skador och ändå hinna med mina två jobb är snyggt jobbat av mig, men även av Simon som har gjort ett bra jobb som coach.

Jag är glad för alla dessa timmar jag har trampat/sprungit, kilometer efter kilometer. Det har byggt en grundform och ett pannben som idag visar sig väldigt fort. Och det är även mitt svar idag när folk frågar mig hur man ska göra för att palla långpass på löpband eller cykeln – finns ingen magisk formel, det är bara att sluta gnälla och nöta. Det har även gjort mig ännu mer o-brydd för vad andra presterar. Jag har verkligen tagit ännu ett kliv åt sidan mot rätt riktning, min riktning, och fasat ut resten. Ser jag att någon simmar 6000 meter en morgon på Instagram så tänker jag inte längre “Fan, det borde jag också göra, om jag ändå inte vore så dålig på att simma.” Jag skrattar till, tänker att det verkar trist men eloge till den personen och plockar fram mitt senaste pass som gick bra på simningen och visualiserar det. Jag kommer aldrig bli en person som simmar dessa distanser på träning, det är helt enkelt inte min grej och istället för att tvinga mig själv till att göra så som jag “tror” man ska träna för att bli bra i triathlon så skalar jag istället ner till distanser som passar mitt psyke och motivation bättre och försöker göra dem jävligt bra. Samma sak när det kommer till watt-cykling. Alltså, nog för att jag har starka ben. De tar 90 kg benböj och springa flera mil. Men några vidare cykelben är de inte, än. Och varför ska jag då sitta och bli stressad över mina dåliga watt-tal? Jag vet ju om att jag är bättre i år än jag var förra året – det räcker för mig. Så länge jag fokuserar på mina siffror och min utveckling och inte jämför mig med andra så är det nog, för det är det som har tagit mig hit och det är det som kommer fortsätta utveckla mig.

Mitt mål för 2018 var rätt och slätt att vara i bra form. Och nu menar jag inte utseendemässigt för går träningen bra så kommer det automatiskt på köpet. Att leverera ett förjävla bra träningspass får mig att känna mig som den sexigaste i världen. Men i form som att alltid vara redo för att anta en utmaning. Skulle jag få frågan att köra ett halvmarathon dagen efter så skulle jag kunna göra det utan att blinka. Förstår ni skillnaden?

Jag är tacksam för att jag har nått dessa insikter och har en distans till träningen, för även om den betyder väldigt mycket för mig så är den inte allt. Och min identitet sitter inte i min prestation.

Mitt varför är så mycket mer och jag ser framemot att fortsätta utveckla det nästa år.